Lycka…

 

 …i Livet kan du inte finna förrän du har funnit trygghet i dig själv.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Det finns något därute…

…eller därinne; vare sig vi vågar tro på det eller ej; det är min fasta övertygelse. Och för några år sen skulle jag inte ha trott på den här historien om spöklika händelser på en herrgård, men nu förstår jag att det är på riktigt. Sant, alldeles sant…

Runt omkring oss tror jag att det vimlar av andar och andra väsen, bara det att de allra flesta av oss har stängt av förmågan att se dem. Trots att de med jämna mellanrum ger oss små tecken – som vi kanske väljer att rynka på näsan, se oförstående ut och sen rycka på axlarna åt.

Så tror jag att det är och det gör jag efter flera kusliga berättelser som min syster har gett mig; sånt hon har varit med om. Det tog henne lång tid att våga yppa små händelser för mig; som att en tallrik hade flyttats, dörrar som stängdes och steg som hördes på Hornsgatan – utan att någon annan var där. Ett par stövlar flyttades nattetid ut på en gårdsplan mitt i ett ösregn högt uppe i Norrland, när hon var där men det mest tydliga beviset på att hon har en förmåga att se och känna av lite mer än de flesta, var den man som visade sig för henne när hon var i Spanien. Läs här om du vill.

Själv har jag nog också varit med om något som är lite utöver det vanliga. Det har jag skrivit om här. Hu!

Själv har jag alltid varit ”mörkrädd”, ända tills för ett par år sen då jag kände mig helt oförklarligt trygg. Trygg. Jättetrygg. Var jag än var och så är det än idag. Jag, som aldrig har vågat sova ensam i ett hus, kan helt plötsligt sova mitt ute i en stuga i en enslig skog, med bara yngsta dottern som sällskap. Utan telefon eller bil. Det ni! Fast jag talar inte om var…man vet ju aldrig med Internet…🙂

I alla fall så tror jag att den plötsliga tryggheten beror på att jag har en…fnissa inte nu!…glad och snäll ande som vakar över just mig. Det känns rätt bra att tro så och det bästa av allt är ju att jag känner mig trygg, var jag än är. Dessutom är det rätt spännande…

Överallt runt omkring oss finns de; andarna. Så tror jag. Och jag tror att de är snälla, fast kanske lite trötta och ensamma ibland.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Har du förresten sett min andra blogg? Läs gärna här.

Jag vill

Skydda

            Ta om hand

                           Beskydda

Krama och sitta tillsammans

                 Lugna

                             Ge trygghet

Få dig att skratta

            Visa att världen är bra

                                   Lindra din oro

Ta bort alla tidningar som finns överallt

                                       Jag vill bara att allt ska vara bra och tryggt för alla

                  Alltid.

Vill jag.

 

 

Det gör mig glad

…igen, ger hopp om att den rätta vägen har hittat dig.

Eller så är det du som har funnit vad som leder till sinnesro; en trygghet och aningens glädje, kanske. Ibland har jag verkligen undrat över vad du har varit med om. Ofta har jag suttit där med virrande tankar och tårar som hotat att tränga fram av allt som berört så. Undrat vad som är sant och vad som är tankar, fantasier. Hur det än är så har du en plats här.

En alldeles egen vrå.

Jag kommer aldrig att få veta. Det är inte menat så, utan jag tror att en av Livets utmaningar är att undra lite grann. Fundera och betrakta. Tänka. Allt det för att själv utvecklas och ta till sig vad som är viktigt och betydelsefullt.

Livet är förunderligt. Förundrande. Undrande. Men det finns så mycket gott, det gäller bara att se det och ta vara på det.

Så många skrymslen finns det i ett hjärta att det räcker till precis alla som vill finnas där.