Helt oemotståndlig och jag känner mig så lycklig

…när jag lyssnar på Fredrik Swahn och Bara för en dag. Kan riktigt känna hur fantastiskt det här Livet är varje gång den melodin dyker upp i hörlurarna när jag är ute och går.

Dessutom är det soligt, blivande artonåringen vacklade just sömnigt tillbaka till sängen, lilla dottern är nästan helt frisk från förkylning och infektion, en hel del som har tyngt mitt sinne verkar gå mot det bästa och en härlig Vår är här – vem sjutton kan mostå att känna Lycka då?! Inte jag. Lyssna och njut:

 

Läs även andra Livsbejakande bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant att se hur de senaste sökarna

pict0097

…har kommit till min blogg; via Google:

I dag

Sök Visningar
botticelli 3 Mer statistik
uranus 2 Mer statistik
madonnan i bild 2 Mer statistik
ensam+sviken 1 Mer statistik
kvinna 1 Mer statistik
birth of venus 1 Mer statistik

I går

Sök Visningar
uranus 4 Mer statistik
birth of venus 2 Mer statistik
sturegallerian 2 Mer statistik
photoimagine.wordpress 2 Mer statistik
”merkurius i fiskarna” 2 Mer statistik
botticelli 2 Mer statistik
madonnan.wordpress 2 Mer statistik
när ont gör gott 1 Mer statistik
mitt liv med madonna bok svenska 1 Mer statistik
”Älska mig för den jag är”+noter 1 Mer statistik

 

Antar att det är en annan ”Madonnan i bild” som sökts efter och undrar varför man hamnar hos mig när man har sökt på Photoimagine? Tror jag har lagt ut videon till Ainbusk’s Älska mig för den jag är. Just det; fast det var ett tag sedan.

En god afton har vi. Fast det är nästan så att vi börjar må lite illa av allt godis. Filmen med Kate Hudson och Owen Wilson är dråpligt rolig och tonårstjejer härifrån, seglade ut i snöhögarna iförda tygskor och i mitt tycke ganska så tunna skinnjackor, visserligen med tjocka halsdukar över, men ändå… Förstår inte vad som har hänt med modet numera! 🙂

En bra dag har det varit och imorgon är det söndag. Vilodagen. Mysigt med vila – ja.

Läs även andra kvällsmysande bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Tänk att

               

…äta middag ihop med sin tonårsdotter, kan betyda så mycket; som att t ex rökning och andra dåliga vanor kanske uteblir.

Att det här, enligt en amerikansk undersökning, inte skulle gälla unga pojkar, förvånar mig lite. För jag tror att regelbunden samvaro och tid till småprat är väldigt viktigt. Och skulle tonåringen mot förmodan ändå ge sig ut på ”dåligheter” så kanske det är lättare att ta upp det med sina föräldrar, om man är van vid en förtrolighet?

Det står mycket i tidningarna, förresten. Varje morgon när jag läser så finns det alltid något jag fastnar för och börjar fundera kring. Det är säkert bra, bara att reflektera över saker. Tror jag.

På måndag ska jag börja jobba och det ser jag varken fram eller bakåt emot. Ingenting, helt enkelt. Plikten kallar, så känns det. Men innan dess, ser jag i alla fall fram emot några middagar tillsammans; alltid är det några hemma i alla fall…

 

 Foto: Fotoakuten.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

En sista natt

Inte en blodtörstig mygga, utan kanske ännu värre än så på stranden i Marbella…

…med ettriga och blodtörstiga myggor som var sugna på lite gott. Någon hade glömt en lampa på, framför ett öppet fönster, så det blev kalas för vissa och själv somnade jag först vid fyra. Nu har vi ett par timmar på oss innan vi ska ringa en taxi och ta oss till flygplatsen; hoppas bara den spanska taxin dyker upp i tid!

Uppe på takterrassen möts jag av en svartmuskig man som ska måla och fixa; han har smidigt klättrat över från en annan takterrass så jag blir lite förvånad, trots att jag igår blev förvarnad under ett synnerligen knackigt samtal med den spanske trädgårdsmästaren Miguel. Vi känner varandra rätt väl vid det här laget, Miguel och jag, så han har förståelse för att min alltmer sällan utnyttjade spanska försämras allteftersom. 

Med stora yviga gester och i ett lugnt tempo berättade han om el pintor (målaren) som skulle komma och att det var un hombre (en man). Kanske hade han på känn att det finns de som ibland försöker sola brunt alla de vita delar som en bikini gömmer? Jag försökte i alla fall att vika ihop några solstolar under målarens sneglanden, för att sätta in i ett förråd där uppe, men eftersom jag klämde tummen och skrapade benet i mitt tekniklösa tänkande, så gav jag upp efter två stolar och lämnade muttrande målaren åt sitt öde. Jag vet verkligen inte varför en del saker ska vara så svåra! Kan det inte bara finnas stolar som man viker ihop så där lätt… Nåja, storasyster kommer ju snart hit, så det gör väl inget att de står ute i det fria, alla stolarna. Det har de ju gjort medan vi har varit här och solat oss. Bra.

Vi har packat och jag hittade min försvunna klocka under yngsta tjejens resväska. Klart jag inte hade sett den då! Då har jag bara tappat bort en sak till, en sten som på sitt sätt känns ovärderlig. Så fin var den och jag tror jag vet när det hände; på en flygplanstoalett hördes nämligen ett ljud som jag inte kunde lokalisera. Nu vet jag vad det var, tror jag, för det var nog min fina sten som ramlade ner till sitt öde. Tänk att sluta på ett flygplans toalettgolv… Eller så fick den följa med en städare hem kanske? Undrar jag. Förresten så tyckte jag att jag hade den i handen i taxin från flygplatsen och hit, men jag var lite trött då så minnet sviktar.  Stenen har nog mött sitt öde. Ja, så måste det vara.

Saker är kanske oersättliga på sitt sätt. Men det viktiga är ju att vi människor har varandra och visar vad vi betyder – för varandra. Det tror jag på och nu ska här sättas lite fart. Med det menar jag att två sjusovande tonåringar ska väckas.

I Sverige är det första jag ska göra att förundras över hur fint det är. Det gör jag alltid när jag kommer hem; gatorna, husen, allt det gröna ute och den ostädade lägenheten – det ser alltid så fint ut när vi har varit borta ett tag!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Det fläktar från ett öppet fönster

…och det energiska bullret från en motorgräsklippare blandas med fågelsång och bilars brus i bakgrunden.

Två tonårstjejer ligger och snusar i ett rum efter att ha sett på film halva natten. Ung dam leker med Barbiesar helt koncentrerat. Så glad kan man vara över att ha fått tillbaka sin väska som varit ute på vift i världen. Vi andra steg ju av planet i Málaga, medan den lilla resväskan försvann upp i det blå igen. Warszawa tur och retur, innan den avlevererades här av en flitigt åkande man, två dygn senare. Så mycket kan kläder och leksaker saknas att solen lyser lite extra klart när de återfås! Och de enda som någonsin har varit i Polen, i denna familj, är den väskan och allt innehåll.

Två veckor kvar här i Spanien och jag har kommit in i en sävlig lunk, tonårstjejerna likaså. Jargongen framkallar skrattsalvor och magknip och jag känner mig lite yngre på kuppen. Värmen är tryckande och jag njuter, medan andra emellanåt stönar 🙂

Igår och dagen innan gick vi till en affär. Utan bil och med ett slags lämmeltåg som kryper fram och bara går ett par gånger om dagen, blir det långa promenader om man inte orkar vänta. Byxorna sitter redan lösare och lite magbesvär på det så vet man aldrig var det ska sluta…

Vi har det bra och jag är ruskigt lat. LAT. Så härligt!

Kram till dig som läser.

Så gick jag en sväng

Valhallavägens allé i Stockholm.

…och tog mig ända till Fältöversten för att handla lite grann. Två tonåriga skönheter skulle vara barnflickor under tiden, då en mindre kopia av den ena tonåringen är febrig. Så mysigt så.

På vägen hem började det regna och jag blev blöt som en hund. Mina lår klibbade fast vid jeanstyget och håret, som var så fint iordninggjort för bara ett tag sen, hänger för tillfället i stripor längs nacken. Jag funderar på att klippa mig förresten, men innan jag har funderat klart är det väl sommar! Nåja, det finns ju saxar här hemma också och luggen brukar jag nagga lite på när jag inte ser ut.

Vet inte vad jag skulle komma till, mer än att när jag kom hem efter mindre än två timmar borta, så tittade de tonåriga varianterna av det kvinnliga släktet mycket mörkt på mig under sina sotiga luggar; de hade ju tänkt sola och nu var det försent eftersom regnet hällde ner.

Så kan det bli en eftermiddag i Stockholm.

 

Att väcka gamla minnen till liv

…och lyssna på inspelade röster från förr.

Prata om så mycket som har hänt och minnas, minnas. Tänka på så fort Tiden går och på hur viktigt det är att ta vara på den.

Jag kände att jag blev så rörd när vi satte på ett kassettband som var ca tio år gammalt. Där hade vi spelat in när vi sjöng tillsammans och även solo och oj! Så rörande det var. Jag kan inte fatta att det händer så mycket på bara några år. Inte med mig, men för barn som växer. Endast ett år gör ju rätt stor skillnad och att då höra sina barn tio år tidigare sjunga med kristallklara röster så koncentrerat är helt betagande.

Det är fint att ha minnen. Jag måste bli bättre på att filma och ta kort!

Livet är fint och innehållsrikt.

Just idag

…tänker jag goda tankar och håller tummar och tår lite grann för att saker och ting ska gå åt rätt håll.

Jag tänkte att jag och lilla V skulle gå och fika, men det mottogs inte alls med någon större entusiasm, vilket jag nog hade väntat mig, för imorgon är det en av hennes två namnsdagar och då passar tydligen en bakelse bättre och den ska ätas hemma. Jaha, minsann. Ibland undrar jag förresten om någon kanske blir lite bortskämd? Fast hellre det, bara glädjen finns, det är viktigast. Livet är för kort, det ska njutas så gott det går.

Vi är redan inne på tredje dagen av sportlovet och vi är latare än latast. I år kunde vi av olika skäl inte åka bort och nu börjar jag fundera på hur det blir med sommaren. Helst skulle jag vilja boka en resa redan nu, men när man inte vet hur det fungerar så blir det ingenting istället. Fast bort ska vi. Gotland lär det bli och kanske Göteborg och så hoppas jag på en utlandsresa; vi får se.

Jag och mellan V skulle se en film igår kväll, nu när hon äntligen var hemma, men tyvärr hade någon spelat in från fel kanal så det slutade med att hon såg en bilfilm (!) och jag tittade på två inspelade avsnitt av Gossip Girl. Så där, får jag väl säga, men eftersom döttrarna tycker det är den bästa serien som har gjorts måste jag ju sätta mig in i den, så det blir tre avsnitt till när jag hinner med.

Vi får se om det blir besök på badhus idag. Inte min favorit, jag fryser alltid så att jag skakar och känner mig inte så fin i bikini men har inte lyckats köpa en baddräkt – det stannar vid en flyktig tanke, sedan glöms det bort. Det finns ju viktigare saker i Livet än en baddräkt!

Nu ska jag dricka lite mer thé. Och tänka många goda tankar, överföra dem via luften till någon som behöver dem.

Det finns förresten flera som behöver tänkas på. Hinner man annat?

Jag kom att tänka på

…då, i min ungdom, när jag hade hittat dig.

Eller kanske var det du som hittade mig? Jag vet inte så noga, men från att ha varit en del av fyra, så var det nu du och jag dessutom. Vi passade så bra och tyckte så lika om så mycket.

Nu; så här efteråt, hade jag velat att vi skulle ha mötts ett par år senare, efter att vi hade slutat att vara med dem. De som vi avgudade i all vår ungdomliga naivitet. Då kanske det inte hade hänt.

Det som sedan hände; efter att du hade börjat att följa med oss dit.

När jag förstod vad du sysslade med, drog jag mig undan. Sedan såg jag dig ofta, allt trasigare för varje gång. Ofta stod du och tiggde i smutsiga paltor, med dimmig blick. Rödmosig, som en hypnotiserad, i en helt annan värld.

Svek. Så kände jag. Du; som jag tyckte så mycket om. Vi som hade förstått varandra så väl, varit som syskon, haft samma själ.

Det här är så länge sedan och vi har mötts efteråt. Du skickade många brev från den tid som skulle få dig på rätta fötter igen. Jag vet att det, till sist, har gått bra för dig, men att något kan ta så mycket från någon och alla i närheten, det har gjort att avoget mot den här overkliga världen sitter som en bergfast övertygelse här inom mig.

För alltid. Inget kan försköna. Det här var vår verklighet och det är tur att du finns. Tur.

Tankar jag fick igår.

Jag har

…köpt den omtalade antirynkkrämen No7 och dessutom precis lånat Deepak Chopras bok Bli yngre, lev längre.

Tänk, bara tanken på det här gör att jag känner mig mycket yngre. Fast jag har nog alltid känt mig ung; inuti. Så är det. Jag är i och för sig väldigt skeptisk till allt vad sådana krämer är och heter, även om man läst att just den här verkligen ska ge resultat. Hur ska den kunna göra det? Rynkorna går ju inte att slipa bort precis, i alla fall inte med en kräm. Jag duger som jag är, förstås, men att försöka lite i fåfängans tecken skadar inte…

Boken då? Ja, jag känner mig öppen för det mesta och finns det bara bra argument så kan jag nog ta till mig ett och annat. Annars så är det ju bara givande att läsa en bok. När jag nu ska hinna med det…

Just det, på tal om att hinna kom jag just på att jag nu är ledig till 8 januari. Och jag fick löneförhöjning och fast anställning idag. Det var trevligt tycker jag. Och så fick jag höra att jag är lugn. Varje gång jag hör det, vilket händer rätt så regelbundet, så ler jag lite, för varför ser ingen mitt, i mitt egna tycke, rätt så vilda inre? Varför syns och märks det inte?

Sedan har jag fått ett julkort på en rosa ängel och just det kortet gladde så ovanligt mycket. Gjorde det. Tack söta.

Jobbat har jag gjort och det gick det med. Maken till julförvirrade elever har jag sällan skådat. Tur att det blev tid till film och högläsning, tror det behövs i julstressen.

Ja, ungefär så. Lite har jag nog att göra här hemma, inte mycket har blivit gjort efter att jag var sjuk i ett och ett halvt dygn.

Jag tar lite i taget, det finns ju några som eventuellt kan tänkas vilja hjälpa till.

Eventuellt.