Vet du

natur-fb

Bild från www.facebook.com, som är så bra ibland.

 

Att du finns här i min blogg och i den andra, rosa också? Om än i små fragment, uppblandat med annat – så finns du där. Och här.

Hur man kan sitta på en trappa och inte synas; smälta in i omgivningen, det förstår inte jag. För trots att jag verkligen sökte med blicken så hittade jag dig inte! Det kan bero på mina närsynta ögon á la bofinken Knut. Eller så.

Mötet var mäktigt; liksom Livet. Så lång tid har gått och du gör mig imponerad och lite stum mellan varven, för vilken resa du har gjort! Helt otroligt egentligen. Det trodde jag aldrig, men jag är så glad för att det har gått så bra för dig. För att du är du och för att jag fick träffa dig efter så lång tid. Det gav mig mycket att tänka på.

Jag hoppas att vi ses igen.