Synkronicitet är förundrande…

Och Universum är mäktigt. Tror du på att alla våra tankar är energi, att Universum är uppbyggt av energi och påverkas av alla våra tankar och vice versa? Jag vet inte, men jag tror att olika händelser, speciellt synkroniska (t ex att du just tänkt på en gammal vän och sedan möter den strax därefter), har ett budskap. Det gäller bara att komma på vilket.

Lyssnar du på Universum?

Annonser

Alla dessa möten

PICT0601

…som stannar kvar i dina tankar och får dig att undra varför just ni möttes. De är så speciella och jag har i inlägget under skrivit om ett hastigt möte med intensivt stark igenkänning. I måndags, när vi skulle flyga hem från Malága, var en annan minnesvärd stund.

Egentligen var det bara att två människor möttes och pratade glatt, men hade en ovanligt god personkemi – just för att den var där på en gång. Fast ändå var det så mycket mer; något speciellt.

Jag och de mina satt på ett par stolar och väntade i kön vid incheckningen. Bredvid mig satt en ung flicka och vi började mycket spontant att prata om precis allt mellan himmel och jord.

Det visade sig ganska snabbt att vi hade gemensamma beröringspunkter; som  t ex att jag tidigare har jobbat mycket på just den skola där hon går och att vi bor ganska nära varandra och älskar allt som är grönt, båda två. Men det som var så väldigt speciellt och som jag undrar över meningen med, för det kan väl inte bara vara en tillfällighet (?) – det var att hon visade sig ha samma namn som dotterns kompis.

Ja, vad är det för något med det då?”, kanske du undrar och rycker på axlarna åt Madonnans knasiga iakttagelser…  Och det skulle kanske jag också göra om jag läste det här; men till saken hör att just det namnet är så pass väldigt ovanligt, att ingen av oss någonsin varken har hört eller träffat någon annan som heter så! Ett vackert namn som börjar på Z är det och båda tjejerna och vi andra blev så förvånade över att träffa en namne och över att just vi satt där bredvid varandra.

Vi pratade i alla fall tills vi hade checkat in. Väl på flygplanet sedan, så visade det sig att flickan och hennes familj satt på raden framför (!), så vi fortsatte vår kommunikation lite grann under flygresan också. 🙂

På Arlanda hämtade vi bagaget och plötsligt kände jag någon som knackade mig på ryggen. Det var Z-flickan som sade hej då och jag kunde bara inte låta bli att krama henne.

Men alla dessa möten…vad vill de egentligen säga oss?

Jag tänkte skriva några rader

…bara om det jag känner för, vilket jag i och för sig alltid gör, men ändå.

Jag kände mig nöjd idag, för jag var så pigg när jag slutade jobba och dessutom var det faktiskt l j u s t ute när jag gick hemåt vid tretiden. Allt hade jag rättat och skrivit i och så hann jag snygga till lite i klassrummet. Kom förresten på att jag borde använda de där pärmarna som jag har fått och sortera in lite papper så att jag hittar det jag behöver. Annars brukar jag stå och rota och rafsa lite lätt desperat i en tidsbrist, ofta utan att ens hitta det jag söker. Kanske om jag har flera pärmar för samma ämne, att jag slipper knöka in allt så att det blir svårt att stänga pärmen, eller så att hälften av papperen ramlar ut…Det är ju inte så kul och inte heller så användbart. Om man säger så.

Jag tycker, om något helt annat, att det är konstigt att jag ser tecken så ofta. Om allt och inget. Att jag tänkte på en flicka idag, som jag absolut inte har en relation till och som jag inte har sett på cirka ett halvår…så satt hon där ett par minuter senare. Det var lite lustigt, minst sagt. Och att boken jag hört någon prata om, som jag aldrig innan hört något om, plötsligt rekommenderades till mig på en förfrågan. Det är konstigt. Men säkert är det jag som läser ut saker ur ingenting. Eller så sitter någon någonstans och bara roar sig på min bekostnad. Varsågod!

Sen var det väl inte så mycket mer. Förutom att det är så många som betyder så mycket i mitt liv. Det är rätt fint. Väldigt fint. Och alla vet kanske inte om det.

Det borde jag nog ändra på – att förmedla hur viktiga andra är…