Vi sprang fort

PICT0571 Blomster mot strand

…bredvid varandra, den unga tjejen och jag. Flämtande frågade hon om jag visste var pendeln var och det visste jag ju, så jag pekade andfått ut riktningen som hon kunde titta i och så sprang jag vidare. Och hon också.

Men trots att hennes klocka bara var fyra minuter över tolv och min som går före ett par minuter var sex över, så hann vi inte med tåget, som skulle gå fem över… Hur kan man förresten besluta att ett tåg i Nynäshamn går samtidigt som den stora båten kommer in? Sen låter man glatt (?) alla resenärer som har busskort och som är för ekonomiska 🙄 för att köpa Gotlandslinjens bussbiljett, vänta en hel timme tills nästa tåg går. Urrk! 😦

I alla fall så pustade vi lätt svettiga ut, samtidigt som jag konstaterade att det inte var något större fel på varken hennes eller min egen kondition. Känns ju bra att veta att man kan jogga med ryggsäck full av dator och lite kläder. Finns det tävlingar för sånt, tro? Kanske vore det isåfall något för en medelålders liten kvinna som känner sig ganska ung? 😀

Nåja, det jag ville komma till var att det var så roligt att träffa den här öppenhjärtiga tjejen och vi fann varandra direkt där på tågperrongen. Vi fick bl a ett gott samtal om det mesta i Livet och kom efter ett tag in på ämnet Skola och vissa studier. Då bad jag henne efter ett tag att gissa mitt yrke…

Jag hoppas och tror att veckan utan föräldrar går bra och att det går att sova gott utan att vara mörkrädd (vilket jag själv var i hög grad i just femtonårsåldern). Att Allt ordnar sig pratade vi också mycket om. Freja hade många kloka tankar att dela med sig av och vi slog verkligen hål på Tiden, så det kändes som om tåget kom rätt snart.

Möten är en stor del av Livet och en del av dem lämnar helt klart större spår i minnet. Det här var definitivt ett av dem! 🙂

Undrar jag

…om det går omkring någon och vet om min blogg utan att säga något? Och vad denna någon isåfall tycker? Nåja, det här är jag; eller i alla fall en liten del av mig. Det finns ju så mycket mer 🙂

Och så tänker jag på varför det kliar hysteriskt på överarmarna varje kväll när jag ska sova? Om det är tvättmedlet eller något helt annat?

Och så föräldramötet som jag var och hälsade på; presenterade mig och var så trött att jag inte riktigt minns vad jag sa. Hm. Sen cyklade jag i alla fall hem och fick laxpasta. Det var gott.

Inte så mycket mer än så. Det är ganska tomt i huve´t just nu…

Känner mig

…rätt trött, lite magmosig och allmänt oinspirerad.

Ska se lite på Klass 9a, som jag har hört så mycket om. Att vara lärare är världens bästa jobb. Så roligt faktiskt och så fantastiskt att det finns så många trevliga och vetgiriga barn och unga.

Har smort in mina armar och ansikte samt hals med brun utan sol. Är så trött på att vara blek och glåmig.

Inget mer att skriva. Så kan det vara ibland.

Borde sova (lite) mer (än jag har gjort de senaste nätterna) inatt.

Jag tänkte skriva några rader

…bara om det jag känner för, vilket jag i och för sig alltid gör, men ändå.

Jag kände mig nöjd idag, för jag var så pigg när jag slutade jobba och dessutom var det faktiskt l j u s t ute när jag gick hemåt vid tretiden. Allt hade jag rättat och skrivit i och så hann jag snygga till lite i klassrummet. Kom förresten på att jag borde använda de där pärmarna som jag har fått och sortera in lite papper så att jag hittar det jag behöver. Annars brukar jag stå och rota och rafsa lite lätt desperat i en tidsbrist, ofta utan att ens hitta det jag söker. Kanske om jag har flera pärmar för samma ämne, att jag slipper knöka in allt så att det blir svårt att stänga pärmen, eller så att hälften av papperen ramlar ut…Det är ju inte så kul och inte heller så användbart. Om man säger så.

Jag tycker, om något helt annat, att det är konstigt att jag ser tecken så ofta. Om allt och inget. Att jag tänkte på en flicka idag, som jag absolut inte har en relation till och som jag inte har sett på cirka ett halvår…så satt hon där ett par minuter senare. Det var lite lustigt, minst sagt. Och att boken jag hört någon prata om, som jag aldrig innan hört något om, plötsligt rekommenderades till mig på en förfrågan. Det är konstigt. Men säkert är det jag som läser ut saker ur ingenting. Eller så sitter någon någonstans och bara roar sig på min bekostnad. Varsågod!

Sen var det väl inte så mycket mer. Förutom att det är så många som betyder så mycket i mitt liv. Det är rätt fint. Väldigt fint. Och alla vet kanske inte om det.

Det borde jag nog ändra på – att förmedla hur viktiga andra är…

Jag har

…köpt den omtalade antirynkkrämen No7 och dessutom precis lånat Deepak Chopras bok Bli yngre, lev längre.

Tänk, bara tanken på det här gör att jag känner mig mycket yngre. Fast jag har nog alltid känt mig ung; inuti. Så är det. Jag är i och för sig väldigt skeptisk till allt vad sådana krämer är och heter, även om man läst att just den här verkligen ska ge resultat. Hur ska den kunna göra det? Rynkorna går ju inte att slipa bort precis, i alla fall inte med en kräm. Jag duger som jag är, förstås, men att försöka lite i fåfängans tecken skadar inte…

Boken då? Ja, jag känner mig öppen för det mesta och finns det bara bra argument så kan jag nog ta till mig ett och annat. Annars så är det ju bara givande att läsa en bok. När jag nu ska hinna med det…

Just det, på tal om att hinna kom jag just på att jag nu är ledig till 8 januari. Och jag fick löneförhöjning och fast anställning idag. Det var trevligt tycker jag. Och så fick jag höra att jag är lugn. Varje gång jag hör det, vilket händer rätt så regelbundet, så ler jag lite, för varför ser ingen mitt, i mitt egna tycke, rätt så vilda inre? Varför syns och märks det inte?

Sedan har jag fått ett julkort på en rosa ängel och just det kortet gladde så ovanligt mycket. Gjorde det. Tack söta.

Jobbat har jag gjort och det gick det med. Maken till julförvirrade elever har jag sällan skådat. Tur att det blev tid till film och högläsning, tror det behövs i julstressen.

Ja, ungefär så. Lite har jag nog att göra här hemma, inte mycket har blivit gjort efter att jag var sjuk i ett och ett halvt dygn.

Jag tar lite i taget, det finns ju några som eventuellt kan tänkas vilja hjälpa till.

Eventuellt.