Det blir tomt

PICT0508

…här hemma när Tiden går så fort och alla blir så stora; klarar sig själva och har sitt eget. Mer ensamt lär det bli till hösten dessutom, men så finns ju som tur är ett yrväder som precis har spelat två omgångar Chicago med mig. Tyvärr råkade jag vinna, men vad gör man när alla essen kommer just till mig? Hon tar det bra och ofta vinner hon också, men inte idag. 🙂

Ändå så kommer saknaden till mig ibland, från dagar förr då man riktigt fick rå om varandra. Idag hittade jag en bok som en av döttrarna hade gjort till mig på min 42-årsdag och den är så fin; den boken… Alla i familjen och ett par vänner och släktingar finns på urklippta foton med trevliga texter till. Jag blev glad av att läsa, av att tänka och se tillbaka på Tid som varit och hoppas så att hon som skrev boken faktiskt satsar på sitt skrivande, för redan i så unga år som fem, sex skrev hon berättelser som var riktigt läsvärda.

Det är spännande att Tiden går, samtidigt som det är lite jobbigt också – för det går ju bara åt ett enda håll. Tungt att tänka så, men sant.

Och här sitter jag och saknar. Tänker på mina nyfärgade ögonbryn och på fotlederna som värker lite; på de kilon som har kommit i ett språng och på att jag inte ens orkar bry mig om att försöka få bort dem – mer än att jag går ibland för att jag älskar att gå.

Man tänker så bra när man går – på dem man saknar och älskar så.

Min Abblogg.

Annonser