Människor

Sträck ut en hand istället...

En utsträckt hand är godhet.

Skilda synsätt eller vad är att lämna ut eller förtala?

Se allt ur sin egen förvrängda uppförstorade vinkel och involvera andra i sin egen snedvridna bild

För att bekräfta sin egen godhet genom andra – som bara ser din bild av en konflikt

Skapa ett drama, provocera och prata illa om…

Jag förstår inte sånt och inte heller tycker jag att det har med en god människosyn, respekt att göra

Som att bemöta allt en säger med att förringa och klanka ner på

Stå bakom istället för att tillåta en hänsynslöshet…vore mer rätt. Rent.

Vad väljer du att fokusera på? Och låter du andra komma till tals?

Lyssnar du och försöker du ta till dig, försöka förstå? Se din egen del i ditt valda drama

Livet är verkligen så många skilda verkligheter, beroende på vem man är och vad man ser!

Det du fokuserar på – det växer!

En del saker…

…förstår jag mig omöjligt på; hur mycket jag än försöker att vara förstående. Men det du gör eller inte gör mot din nästa, som i vänskap eller relationer, visar ju vad du värdesätter och hur din personlighet är. Utifrån det får andra sin uppfattning om dig som människa.

Somliga kan man ha en lång och fin vänskap med och så ibland ”försvinner” den ena; fast man vet att man har varandra där ändå! Så fint och rätt är det. Andra kanske agerar likadant, men då tolkar du det som ett ointresse, eller som lite nonchalans och så urholkas ditt eget intresse och förståelsen för den personen. Vänskapen falnar, skulle man kanske också kunna uttrycka det hela som.

I Livet finns mycket att fundera kring och det är tur att vi är så många här på Jorden, för alltid hittar vi flera som vi trivs allra bäst med.

På tal om något annat så somnade jag om imorse och det var både skönt och välbehövligt. Jag drömde om en kollega och jag hoppas inte att det var en sanndröm… Mina tankar nu är om det finns sådana? Tiden lär ju visa mig om just det här stämde i alla fall.

Regn här i Stockholm och jag ska iväg ut på vift.

Har du förresten läst min andra blogg?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Jag undrar när man är lyckad?

Som människa och när man är nöjd med sig själv? Jag är det inte; trots att jag ser en hel del bra som jag har gjort och gör. Men räcker till för allt – det gör jag inte och jag försöker och försöker; men det räcker inte på långa vägar. Hur jag än gör.

Duger gör jag inte heller; för en del andra. Bara att inse att man inte kan vara god nog åt alla, men att göra sitt yttersta, det kan man.

Att mötas här i Livet, det är bland det viktigaste för att vi människor ska ha det bra tillsammans. Jag tror att man måste se bakom saker och ting, för att mötas. Ibland får man ge avkall på sina principer också, men alla – ALLA – måste bidra med sitt. Först då kan det bli ett möte.

Att mötas kan kanske vara att lyckas en smula.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Jag såg

 

… att Imagine med sina fina bilder och texter firar 1 år här på bloggen!

Tänk vad Tiden går och så mycket vi faktiskt producerar. Jag är verkligen glad över att jag började skriva här på WordPress; för så många insikter, kloka ord och fina vänskapsband har jag fått här. Internet bygger broar; länkar samman oss människor, sa någon och det stämmer ju så bra. Vi alla utvecklas också i ett samspel; jag tror att ord får oss att växa inuti. Tack!

En bra och riktigt soligt fin dag önskar jag er alla. Gör jag.

Min andra blogg finner du här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Lite var det jag undrade

sommar-2006-sandskulptur.jpg 

Och Tiden gick

Men inga svar kom, trots min ständiga undran

Natt och Dag, kväll och morgon

Så fanns frågorna där; ständigt pockande

Till sist kastade jag ur mig frågan

Och svaret kom snabbare än jag anat

ens i min vildaste fantasi

Att hur det än var; vad vi än tyckte

Så var det inte menat

Vi var inte menade

För varandra

Hjärtan av guld

sommar-2006-bro.jpg 

Goda gester

Värmande tecken

Leende välvilja

Så mycket det gör.

Virar sig en känsla av mjukt behag

stillsamt runt, runt.

Svinglar som i en vindlande spiral

vidare.

Nyss byggda broar

bär stolt det som kommer i dess väg.

Små hjärtan av guld

skimrar allt sig kring.

Lugnar, lindrar, förvissar.

Och jag ler tacksamt.

Små tankar

…som snurrar omkring, pockar på lite grann och föder nya funderingar.

Som att unna någon något, eller att missunna. Glädja sig eller inte bry sig alls. Trots att du borde stå så nära, borde finnas där i vått och torrt.

Andra tankar också; om sidor hos andra. Så mycket vi människor består av egentligen och så olika vi ser på mycket. Men allra viktigast borde vara att visa de vi håller av hur viktiga de är, genom det vi gör istället för bara i ord.

Tankar om att räcka till, om vad som ska prioriteras och var mitt fokus borde vara. Om att jag själv ska må bra för att finnas där och vara positiv i alla olika lägen.

Tankar. Mitt liv består av sådana. Hela tiden.

Tänker och funderar

Får för dig saker.

Tror att något är på ett sätt, som det kanske inte är.

Alls.

Bär på en tanke, en känsla; i många månader.

Känner en ledsnad kanske.

Men säger inget.

Tar inte reda på hur det ligger till.

Alls.

Borde du göra.

För att prata är viktigt.

Likaså att visa att man bryr sig om.

Det ska jag alltid tänka på.

En skoningslös kalldusch

…som långsamt tränger in genom en hud, in i ett inre.

Väcker dig, låter dig förvånad se.

Världen.

Så som den faktiskt är.

I all sin kala känslolöshet,

bland det som faktiskt är vackert.

Inget annat.

Bara så.

Är den.

En värld som finns omkring oss – dagligen; med allt som hör till.

Och ute ligger ett pudertjockt lager av frostig snö

…en sen lördagskväll strax innan jul.

Alldeles tyst är det när fötterna rör mig framåt. Det är skönt att gå den mörka vägen hemåt genom staden och jag ser mig förundrat omkring på allt det vackra. Innanför alla fönster, med tindrande adventsstjärnor, finns alla människorna. Tillsammans, eller ensamma tillsammans. Eller alldeles ensamma.

Vad som utspelar sig innanför fönsterrutorna i de stora, mäktiga husen, kan ingen veta. Så många människor finns där, med så många tankar. Kanske är någon lycklig över julen som snart ska komma, en annan blir just brutalt misshandlad av sin man, medan en tredje står framför en tindrande gran med någon älskad vid sin sida. Så många olika öden finns. Där innanför.

Och här går jag, alldeles själv i det tysta, pudersnöiga. Ensam. Så ensam, men samtidigt så väldigt tillsammans. Med alla de där innanför husens fasader och med mina egna tankar. Med alla de människor som cirkulerar omkring inne i mig, när jag tänker på julen och de jag bryr mig om. De som också bryr sig om mig.

I tanken är Du. Och Du. Och alla de andra. Där är vi tillsammans.

Snart är det jul. Må ingen känna sig ensam. Alltid finns någon som tänker på dig.

(Ett inlägg från min andra blogg fick det bli ikväll).