Det jag inte förstår…

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Som upptar mina tankar

Ständigt, ständigt

Snurrar omkring, bygger upp

en oro

Ovisshet.

Finns något värre för oss människor?

Och så det fina omkring 

som värmer så behagligt

Mjukt inlindat i en självklarhet

Men allt det andra…

Ska jag någonsin kunna förstå ?

En oro

…är så malande, gnagande, fylld av ovisshet.

Jag hinner måla upp så många bilder och alla är de inte lugnande. Alls.

Vill veta och om jag blundar riktigt hårt; sänder mina varmaste tankar åt rätt håll…

Får jag ett svar då?

Nu tack.

 

På natten när jag sover

img_47617648e1f08.jpg 

… i min djupa sömn, så finns den där.

I det allra innersta, undermedvetna. Där har den parkerat och lär stanna. Länge. För Tiden ger och tar; men kanske att den är barmhärtig? Barmhjärtig… Jag tror. På Tiden.

Obevekligt ger den sig inte av. Ännu.

Att tro på det goda; jag tror det är bra. Min strategi.

En oro

Förlamande, intagande

i varje nerv och vrå.

Pulserande, blockerande och alldeles andtagande.

Allt annat stannar upp,

finns bara på ytan.

Inuti – ett skruvstäd av oro.

Det fyller dig.

Obarmhärtigt.

Varje sekund.

Ovissheten är skoningslös.

Livet

Föränderligt.

Förunderligt.

Fantastiskt.

Jag kan aldrig veta vad som händer. Det är både skrämmande och spännande. Ibland när jag tänker så känns en oro som jag inte alls vill ha här inom mig. Oftast är jag rätt bra på att blåsa iväg sådana känslor, men ibland måste de få finnas. Ett tag.

Sedan är det dags att fortsätta i det som gör att jag finns:

Livet.

                         simma-lugnt.jpg