Idag

…har jag talat om droger och tobak med tonåringar.

Det känns så viktigt att informera om det på ett vettigt och objektivt sätt. Allt sådant här engagerar och föder frågor som inte alltid är lätta att besvara, men samtidigt är så oerhört viktiga att ta upp i ljuset.

Jag tror inte på droger. Tror inte på att det går att bagatellisera effekter, försköna det som händer i kroppen, avdramatisera något som inte är naturligt. I din kropp. Något du kanske inte förstår eller ser, om du själv använder dig av det.

Liksom alkohol skadar och är ett gift är även narkotika ett gift och vad man än kan säga om det –  att det är ofarligt, inte skapar ett beroende (?) eller annat, så tror jag inte på det. Nej. Så många effekter som ett sämre omdöme ger är inte nyttigt. Aldrig.

Narkotika är farligt och leder in i ett missbruk, ofta till grövre droger än den du börjat med.

Det här tror jag också på. Förutom Livet.

Annonser

Jag kom att tänka på

…då, i min ungdom, när jag hade hittat dig.

Eller kanske var det du som hittade mig? Jag vet inte så noga, men från att ha varit en del av fyra, så var det nu du och jag dessutom. Vi passade så bra och tyckte så lika om så mycket.

Nu; så här efteråt, hade jag velat att vi skulle ha mötts ett par år senare, efter att vi hade slutat att vara med dem. De som vi avgudade i all vår ungdomliga naivitet. Då kanske det inte hade hänt.

Det som sedan hände; efter att du hade börjat att följa med oss dit.

När jag förstod vad du sysslade med, drog jag mig undan. Sedan såg jag dig ofta, allt trasigare för varje gång. Ofta stod du och tiggde i smutsiga paltor, med dimmig blick. Rödmosig, som en hypnotiserad, i en helt annan värld.

Svek. Så kände jag. Du; som jag tyckte så mycket om. Vi som hade förstått varandra så väl, varit som syskon, haft samma själ.

Det här är så länge sedan och vi har mötts efteråt. Du skickade många brev från den tid som skulle få dig på rätta fötter igen. Jag vet att det, till sist, har gått bra för dig, men att något kan ta så mycket från någon och alla i närheten, det har gjort att avoget mot den här overkliga världen sitter som en bergfast övertygelse här inom mig.

För alltid. Inget kan försköna. Det här var vår verklighet och det är tur att du finns. Tur.

Tankar jag fick igår.