Människor

Sträck ut en hand istället...

En utsträckt hand är godhet.

Skilda synsätt eller vad är att lämna ut eller förtala?

Se allt ur sin egen förvrängda uppförstorade vinkel och involvera andra i sin egen snedvridna bild

För att bekräfta sin egen godhet genom andra – som bara ser din bild av en konflikt

Skapa ett drama, provocera och prata illa om…

Jag förstår inte sånt och inte heller tycker jag att det har med en god människosyn, respekt att göra

Som att bemöta allt en säger med att förringa och klanka ner på

Stå bakom istället för att tillåta en hänsynslöshet…vore mer rätt. Rent.

Vad väljer du att fokusera på? Och låter du andra komma till tals?

Lyssnar du och försöker du ta till dig, försöka förstå? Se din egen del i ditt valda drama

Livet är verkligen så många skilda verkligheter, beroende på vem man är och vad man ser!

Det du fokuserar på – det växer!

Annonser

Förundrad

Foto: Imagine

Över att just jag får leva det här Livet

Alla dessa möten och upplevelser

Även om de är ganska små

Så kan de ju ändå kännas lite stora där inuti

Ett badhus med ljummet vatten

Och världens varmaste bastu

Tyckte jag kände något okänt i bröstet

Men det var väl bara inbillning?

Förundrad sitter jag vid en dator

Och tänker på allt det som hör till

Vi åt förresten wok med tonfisk, jättestarka kryddor, soya och kokosmjölk

Det var så gott!

Shit – varför finns det så mycket där inuti?

Som bara vill ut, ut, ut?

Vet bara inte vart det ska ta vägen…

Alla dessa fantastiska människor förresten!

Vilken tur att vi finns

Även om just jag inte är särskilt fantastisk

Jag är bara vanlig…men alldeles unik!

Alla dessa möten

PICT0601

…som stannar kvar i dina tankar och får dig att undra varför just ni möttes. De är så speciella och jag har i inlägget under skrivit om ett hastigt möte med intensivt stark igenkänning. I måndags, när vi skulle flyga hem från Malága, var en annan minnesvärd stund.

Egentligen var det bara att två människor möttes och pratade glatt, men hade en ovanligt god personkemi – just för att den var där på en gång. Fast ändå var det så mycket mer; något speciellt.

Jag och de mina satt på ett par stolar och väntade i kön vid incheckningen. Bredvid mig satt en ung flicka och vi började mycket spontant att prata om precis allt mellan himmel och jord.

Det visade sig ganska snabbt att vi hade gemensamma beröringspunkter; som  t ex att jag tidigare har jobbat mycket på just den skola där hon går och att vi bor ganska nära varandra och älskar allt som är grönt, båda två. Men det som var så väldigt speciellt och som jag undrar över meningen med, för det kan väl inte bara vara en tillfällighet (?) – det var att hon visade sig ha samma namn som dotterns kompis.

Ja, vad är det för något med det då?”, kanske du undrar och rycker på axlarna åt Madonnans knasiga iakttagelser…  Och det skulle kanske jag också göra om jag läste det här; men till saken hör att just det namnet är så pass väldigt ovanligt, att ingen av oss någonsin varken har hört eller träffat någon annan som heter så! Ett vackert namn som börjar på Z är det och båda tjejerna och vi andra blev så förvånade över att träffa en namne och över att just vi satt där bredvid varandra.

Vi pratade i alla fall tills vi hade checkat in. Väl på flygplanet sedan, så visade det sig att flickan och hennes familj satt på raden framför (!), så vi fortsatte vår kommunikation lite grann under flygresan också. 🙂

På Arlanda hämtade vi bagaget och plötsligt kände jag någon som knackade mig på ryggen. Det var Z-flickan som sade hej då och jag kunde bara inte låta bli att krama henne.

Men alla dessa möten…vad vill de egentligen säga oss?

Vi sprang fort

PICT0571 Blomster mot strand

…bredvid varandra, den unga tjejen och jag. Flämtande frågade hon om jag visste var pendeln var och det visste jag ju, så jag pekade andfått ut riktningen som hon kunde titta i och så sprang jag vidare. Och hon också.

Men trots att hennes klocka bara var fyra minuter över tolv och min som går före ett par minuter var sex över, så hann vi inte med tåget, som skulle gå fem över… Hur kan man förresten besluta att ett tåg i Nynäshamn går samtidigt som den stora båten kommer in? Sen låter man glatt (?) alla resenärer som har busskort och som är för ekonomiska 🙄 för att köpa Gotlandslinjens bussbiljett, vänta en hel timme tills nästa tåg går. Urrk! 😦

I alla fall så pustade vi lätt svettiga ut, samtidigt som jag konstaterade att det inte var något större fel på varken hennes eller min egen kondition. Känns ju bra att veta att man kan jogga med ryggsäck full av dator och lite kläder. Finns det tävlingar för sånt, tro? Kanske vore det isåfall något för en medelålders liten kvinna som känner sig ganska ung? 😀

Nåja, det jag ville komma till var att det var så roligt att träffa den här öppenhjärtiga tjejen och vi fann varandra direkt där på tågperrongen. Vi fick bl a ett gott samtal om det mesta i Livet och kom efter ett tag in på ämnet Skola och vissa studier. Då bad jag henne efter ett tag att gissa mitt yrke…

Jag hoppas och tror att veckan utan föräldrar går bra och att det går att sova gott utan att vara mörkrädd (vilket jag själv var i hög grad i just femtonårsåldern). Att Allt ordnar sig pratade vi också mycket om. Freja hade många kloka tankar att dela med sig av och vi slog verkligen hål på Tiden, så det kändes som om tåget kom rätt snart.

Möten är en stor del av Livet och en del av dem lämnar helt klart större spår i minnet. Det här var definitivt ett av dem! 🙂

Och jag har inte mött dig

 

broar

Foto: Imagine

 

…och inte dig heller; men ändå…

Så har jag gjort det; rätt så ordentligt

För vi känner varandra ganska innerligt vid det här laget

De ord som har skrivits och följts under lång tid

Gör ju att man lär känna varandra mer och mer

Stämningslägen, Vardagen, Livet

Precis allt det och mer ryms ju i dem

Så ja; vi har mötts; det har vi

Jag har mött dig.

Och dig.

Och så många andra.

Här – i orden.

Rätt fantastiskt ju!

 

Läs även andra tankfulla bloggares åsikter om , , , , , ,

Ett möte

tarot2 

                  

…kan vara ett alldeles vanligt sådant, alldagligt, varmt och trevligt. Så som möten med vänliga själar ofta är. Men så ibland kommer ett sällsynt berörande möte, så där så att du skakas om lite i ditt inre och tankarna på det finns förstås kvar där efteråt. Följer dig; dyker upp lite då och då, glimmar till…

Så kan alltså möten också vara och det känns riktigt bra, tycker jag. För känner, det gör jag ju ofta och att sedan få Tarotkort lagda och därefter tolkade, är en helt ny erfarenhet men en starkt berörande sådan, helt klart. Jag rös under den s k readingen och kände mig lätt gråtfärdig emellanåt, för allt hon sade var rätt; så jag och där jag befinner mig just nu. Helt otroligt att det kunde stämma så, att en kvinna som inte känner mig mer än lite flyktigt visar sig kunna ana så mycket om saker som rör mig, genom att lägga ut några kort…

Jag fick också en egen sådan kortlek av den här fantastiska kvinnan med jättefina kort och nu har jag beställt en bok som jag tänkte förkovra mig i. Så tagen blev jag av det här ”tarotandet” att det känns som något jag verkligen vill ta reda på mer om och som jag kommer att försöka använda på mig själv.

Ja… och så var det nog ett litet spöke i farten igen, i närheten av mig. Vet inte varför det händer små, oförklarliga saker i min närhet ibland, men någon mening finns det nog med det också? Antar jag 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Jag undrar när man är lyckad?

Som människa och när man är nöjd med sig själv? Jag är det inte; trots att jag ser en hel del bra som jag har gjort och gör. Men räcker till för allt – det gör jag inte och jag försöker och försöker; men det räcker inte på långa vägar. Hur jag än gör.

Duger gör jag inte heller; för en del andra. Bara att inse att man inte kan vara god nog åt alla, men att göra sitt yttersta, det kan man.

Att mötas här i Livet, det är bland det viktigaste för att vi människor ska ha det bra tillsammans. Jag tror att man måste se bakom saker och ting, för att mötas. Ibland får man ge avkall på sina principer också, men alla – ALLA – måste bidra med sitt. Först då kan det bli ett möte.

Att mötas kan kanske vara att lyckas en smula.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,