En blogg är en blogg är en blogg…

Mitt lilla skötebarn, som har funnits med i snart sex år. Inte klokt att det har gått så lång tid sedan jag lite förvirrat och aningen osäkert började blogga! Internet var en helt ny, lite farlig värld för en novis som jag.

Klicka nu gärna på bilderna och följ mitt bloggande på olika ställen 🙂

Först började jag skriva på Passagen – lilla Gullstumpa, det är jag det. Sedan kändes det efter ett tag lite ensamt och då råkade jag se att Aftonbladet skulle börja med blogg och där, på blogg 506, lärde jag verkligen känna bloggandet och en hel massa andra bloggare. En rolig värld med fullt av inblickar i andras världar. Plötsligt blev bloggandet lärorikt, utvecklande, en rikedom mitt i Livet – så kändes det.

Och sen behövde jag utlopp för alla vimlande tankar och startade den här bloggen som du läser i just nu, ett år efter de första trevande bloggförsöken. En aning poetiskt, var vad jag fick höra av er som läser. Ibland hade jag musik på och så kom orden 🙂

En liten avstickare hade jag hit, det har jag glömt, men det ploppade upp när jag googlade 🙂

I somras stängde så Aftonbladet sin blogg för alla oss inte-kändisbloggare och hela den lite ytligt flamsiga och glada, eller mindre uppslutna bloggen flyttade jag över hit.

Och på den vägen är det… Bloggeri, bloggera – det är så det ska va’  🙂

Annonser

Minnen från Cypern

Att mötas av blå himmel och en snöfri mark; så ljuvligt efter en lång vinter…

Utanför vårt vackert belägna hotell.

Att ligga vid poolen var en njutning i sig; så vackert.

Palmer, pool och havsutsikt.

Och blommor – hänförande efter all snö.

En kruka. Liknande sådana återfinns som motiv på olika cypriotiska vykort.

Maten ser god ut…

Första gången jag såg apelsinträd (tror jag) – fint.

Cabo Greco – Cyperns östligaste punkt. Makalöst vacker utsikt!

Mina ord…

…förändras nog genom Tiden och ibland kikar jag tillbaka. Så här skrev jag för exakt två år sedan:

Hjärtan av guld

sommar-2006-bro.jpg 

Goda gester

Värmande tecken

Leende välvilja

Så mycket det gör.

Virar sig en känsla av mjukt behag

stillsamt runt, runt.

Svinglar som i en vindlande spiral

vidare.

Nyss byggda broar

bär stolt det som kommer i dess väg.

Små hjärtan av guld

skimrar allt sig kring.

Lugnar, lindrar, förvissar.

Och jag ler tacksamt.

4 comments mars 2, 2008 <!–madonnan–>Edit

Jag köpte mig ett grått nagellack…

Klicka på bilden och läs I told you soo! 🙂

Och det såg ganska så vackert ut, med lite pärlemorskimmer på ytan. Sen målade jag på mina naglar…och fick nostalgiska minnen från min ungdom, då jag serverade onyktra gäster iförd svarta naglar. Det var inte så här jag hade tänkt mig! 😦

Men dottern tyckte det var ”coolt”; så då gör det inget om det försvinner (som saker brukar göra emellanåt) 🙄

För två år sedan…

…skrev jag det här och orden är min känsla än idag:

 

Bakom mig

…finns känslan av intet.

Framför mig sänker sig långsamt

den orangeröda himlen,

som en tavla som sakta målas i mina lugna andetag.

Allt närmare kommer den

och famnar varsamt allt den möter;

den famnar mig.

Så lockande och mjukt välkomnande

är aldrig världen,

som då.

I en stilla och sömnig skymning.

               normal_rod_solnedgang.jpg

En solnedgång – så vackert det är

För ett år sedan:

Älska mig för vad jag är

september 21, 2008 <!–madonnan–> 

Och inte för någon annan

Som du VILL att jag ska vara

Och om jag skrotar omkring i mysbyxor och sladdrig T-shirt hela dan

eller inte orkar måla mig eller göra något vettigt

Om jag är lat och vill sitta vid datorn

eller bara är allmänt sur

Älska mig ändå!

Fast jag kom på

att den enda gången jag är sur

är när jag städar

Efteråt är jag alltid så jätteglad

Riktigt myser

Åt allt det fina

Så låt mig städa

Om du vill ha mig glad

Och älska mig för vad jag är

Glad, lat och lite pedantisk kanske…?

Entry Filed under: Lycka, blogg, hälsa, personligt, älska. Etiketter: , , , , .

Den här Julen

jul6

…blir en sådan Jul som jag alltid kommer att minnas; ett glimrande guldkorn i Livet helt enkelt.

Trots att jag har sovit skavfötters med en liten dotter och tre ”Bullar” (STORA mjukisar alltså!), varpå sömnen i stort sett har varit obefintlig, så blev det en minnesvärd och uppiggande Julafton.

Inte ett enda stort snökorn har singlat ner på min näsa och inte på någon annans heller, men några små, ganska så osynliga gav i alla fall ett mjukt och vintrigt glatt ljus till dagen, igår vid ettiden då den började ”på riktigt”.

Idag ska vi ut till ett födelsedagsbarn, en ung man med skinn på näsan och många kloka tankar. Grattis!

Världens bästa minnen

      

 Foto: www.freefoto.com

Går alltid att plocka fram

Vårda varsamt; som dyrbara diamanter

Sådana som gnistrar mjukt

Gör världen en aning mer skön

Än den egentligen är

Minnen är ganska så fantastiska

De finns alltid i tryggt förvar inom dig

De kan ingen ta ifrån dig

Alltid kan de gnistra

 

Läs även andra tankfulla bloggares åsikter om , , , , , ,

Att väcka gamla minnen till liv

…och lyssna på inspelade röster från förr.

Prata om så mycket som har hänt och minnas, minnas. Tänka på så fort Tiden går och på hur viktigt det är att ta vara på den.

Jag kände att jag blev så rörd när vi satte på ett kassettband som var ca tio år gammalt. Där hade vi spelat in när vi sjöng tillsammans och även solo och oj! Så rörande det var. Jag kan inte fatta att det händer så mycket på bara några år. Inte med mig, men för barn som växer. Endast ett år gör ju rätt stor skillnad och att då höra sina barn tio år tidigare sjunga med kristallklara röster så koncentrerat är helt betagande.

Det är fint att ha minnen. Jag måste bli bättre på att filma och ta kort!

Livet är fint och innehållsrikt.