Det jag inte förstår…

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Som upptar mina tankar

Ständigt, ständigt

Snurrar omkring, bygger upp

en oro

Ovisshet.

Finns något värre för oss människor?

Och så det fina omkring 

som värmer så behagligt

Mjukt inlindat i en självklarhet

Men allt det andra…

Ska jag någonsin kunna förstå ?

Människor

Sträck ut en hand istället...

En utsträckt hand är godhet.

Skilda synsätt eller vad är att lämna ut eller förtala?

Se allt ur sin egen förvrängda uppförstorade vinkel och involvera andra i sin egen snedvridna bild

För att bekräfta sin egen godhet genom andra – som bara ser din bild av en konflikt

Skapa ett drama, provocera och prata illa om…

Jag förstår inte sånt och inte heller tycker jag att det har med en god människosyn, respekt att göra

Som att bemöta allt en säger med att förringa och klanka ner på

Stå bakom istället för att tillåta en hänsynslöshet…vore mer rätt. Rent.

Vad väljer du att fokusera på? Och låter du andra komma till tals?

Lyssnar du och försöker du ta till dig, försöka förstå? Se din egen del i ditt valda drama

Livet är verkligen så många skilda verkligheter, beroende på vem man är och vad man ser!

Det du fokuserar på – det växer!

Synkronicitet är förundrande…

Och Universum är mäktigt. Tror du på att alla våra tankar är energi, att Universum är uppbyggt av energi och påverkas av alla våra tankar och vice versa? Jag vet inte, men jag tror att olika händelser, speciellt synkroniska (t ex att du just tänkt på en gammal vän och sedan möter den strax därefter), har ett budskap. Det gäller bara att komma på vilket.

Lyssnar du på Universum?

När någon upphör…

…att höra av sig, nästan helt. Försvinner lite grann; mer och mer för var dag.

Så tråkigt när det är någon som har betytt något litet extra i ditt liv. Men varför tappar vi varandra ibland – vi människor? Är det en del av Livet och utvecklingen?

Eller är det stressen, allt vi gör och har omkring oss. Kanske att något är fel? Att du inte längre är intressant; som människa eller som vän? Tråkigt i vilket fall. 😦

Inte alltid får man veta det, men undringarna finns ju där… 🙄

Jag tror att

Händer

Man inte ska lägga energi på sådant som är…onödigt; som att en del inte ser saker ur samma eller liknande synvinkel, kanske för att de inte förstår bättre.

Jag tror att alla människor har lika stort värde. Att man inte kan se sig som finare än andra för att de har gjort eller gör dumma saker. Att alla, oavsett utseende eller härkomst, är precis lika mycket värda som människor.

Jag tror att okunskap och insiktslöshet kan finnas, medan kanske empati saknas.

Så tror jag.

Vi är alla unika och en del av oss har enormt mycket att arbeta med, att förbättra, att utvecklas inom. Men vi är människor och vi borde respektera varandra. Jag vet dock inte var ondska kommer ifrån och i sådana fall behövs nog enormt mycket förståelse för vad den kan komma ur.

Men jag tror på människan. Alla är vi unika, intressanta och från början goda.

Vet inte vad jag ville komma fram till, men orden ville bli skrivna. Så. 

Jag har tänkt som så

Riddarholmen

Riddarholmen och Stockholms slott            foto: Wikipedia.com

…att det nog är viktigt för hälsan att omge sig med människor som man trivs med och mår bra av. Och så sitter jag och ler lite för mig själv, av alla de som får mig att känna goda känslor. Det är fint tycker jag. Och det är så viktigt!

I morse vaknade jag kvart över fyra, trots att jag somnade först efter två. Ute var knalljust och fast jag lade en T-shirt över ögonen och ansiktet, så sipprade ljuset obönhörligen in och trängde sig envist in genom mina stängda ögonlock. När klockan var halvsju fick jag nästan lite panik, för dagen ska man ju ta sig igenom – oavsett sömnbrist.

Till sist somnade jag i alla fall om ända till tio och det var verkligen så skönt att få sova! Tack.

Jag blev glad igår av så mycket och av en ovanligt vacker kväll. Och det som gör mig glad är ju bara att plocka fram då och då. Helt perfekt.

Så här ser det ut

…och det är ju lite roligt att se vad folk läser här på bloggen. Titta här bara:

Mest lästa inlägg

En kvinna 1,598 visningar

Astrologi 1,051 visningar

Uranus 919 visningar

Madonnan 🙂 511 visningar

Att vara snäll är en bra egenskap 465 visningar

Att se sin aura 458 visningar

Jag ligger i det kokheta badet 299 visningar

Besos 253 visningar

Mest aktiv

Är det rätt eller fel att The Pirate Bay dömdes till fängelse? 188 visningar

Att utbildas i scientologi vid tre års ålder 137 visningar

En kvinna 35 visningar

Ett litet vagt Förlåt i Påsken 22 visningar

Madonnan 🙂 10 visningar

 

Jag har verkligen inte ansträngt mig något alls för att få läsare till den här bloggen och har väl inte heller direkt haft någon anstormning… :roll:, men det är ändå intressant att se vad som lockar andra att läsa. Om inte annat så är det bra att veta för min andra blogg, som i alla fall har några fler besökare. Då vet jag ju vad jag ska skriva om! Eller är det kanske olika ämnen som gäller för olika bloggforum?!

Det har alltid känts som om det är en annan lugnare atmosfär här på WordPress. Ett stillsamt ställe för tankar och många som skriver här är dessutom New Age-influerade. Det är spännande och innan jag började att skriva i den här bloggen, så hade jag knappt någon erfarenhet av sådant alls.

Nåja, jag är inne i en ny fas. Dags för lite förändring. Tänk om jag kunde få ro och sätta mig och skriva det jag faktiskt skulle kunna skriva om; sådant som jag tror att en hel del skulle bli lite hjälpta av att läsa. Tänk om… För egentligen har jag ganska så mycket att berätta; det har jag nog.

Tiden lär väl visa. Som vanligt.

Hade inte sett den här

…videon innan, men den fick mig att tårögd lyssna andlöst så här på morgonkvisten. För det som finns i videon med min favoritartist Robbie Williams, är verkligen Stort, Mäktigt och ett ljus av Kärlek, mellan så många. Sådant som ger en knasig Fisk mening och glädje i Livet. Jag tror att du måste se videon för att förstå vad jag menar!

Tack till Imagine, där jag fann länken… 🙂


Läs även andra morgonrörda bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ett beslut…

…är till för ditt eget bästa; för att du ska hålla hela linan ut

Ända till det där som väntar sen

Den viktigaste måste vara du själv

Och det som finns omkring dig

för att kunna ge till andra av det som gör gott

Finns ingen styrka och glädje i dig

Så fattas ju det som du kan sprida till andra

Beslut är Livets svåraste att fatta

men de är till för att följas

För din egen skull

Och för alla de andra

runt omkring dig

Hur ont de än gör

Och det seglar

…på ett helt annat sätt; magen åker upp och ner tillsammans med vågkammarna. Håller hårt i min väska, låter tankarna svischa iväg långt, långt. Allt det som ryms i mig – så mycket! Undrar vad som kommer sen?

Och så; i mörkret. Tveksamt, lite skyggt leende. Fyller en gata, seglar också fram. Intar, upptar, avvaktar och ser allt; ändå.

Så mycket finns att upptäcka, lära känna. Samtidigt som vi seglar vidare, med vidöppna ögon.

Jag undrar när man är lyckad?

Som människa och när man är nöjd med sig själv? Jag är det inte; trots att jag ser en hel del bra som jag har gjort och gör. Men räcker till för allt – det gör jag inte och jag försöker och försöker; men det räcker inte på långa vägar. Hur jag än gör.

Duger gör jag inte heller; för en del andra. Bara att inse att man inte kan vara god nog åt alla, men att göra sitt yttersta, det kan man.

Att mötas här i Livet, det är bland det viktigaste för att vi människor ska ha det bra tillsammans. Jag tror att man måste se bakom saker och ting, för att mötas. Ibland får man ge avkall på sina principer också, men alla – ALLA – måste bidra med sitt. Först då kan det bli ett möte.

Att mötas kan kanske vara att lyckas en smula.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Musik

…tillför verkligen Livet lite extra och jag har nästan alltid välljudande toner i öronen, när jag är ute och går mina raska och behagliga promenader. Ofta hittar jag något i varje låt som gäller just mig eller någon av de som finns i min omgivning. Helt fantastiskt så allmängiltigt mycket i musik egentligen är! Inte sällan händer det att jag blir så känslosam när jag lyssnar att jag faktiskt får stänga av, eller spola fram till nästa, förhoppningsvis lite glättigare, låt. Så kan det vara; men den här är bara så…fin! Lyssna och njut:

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Merkurius styr mina tankar

                   

                 En söt planet i Rymden, men kanske inte Merkurius…?

…på något sätt, har jag förstått av att läsa om astrologi och nu har den tydligen krympt 1,5 km runtom.

Det är ju rätt mycket tycker jag, som också konstaterar att det är tur att vi människor inte krymper så mycket, ens med en liten magbakterie i sig. Undrar om våra tankar blir färre i och med det här krympandet förresten?! Hoppas inte det, eller kanske förresten, för ibland tänker jag så mycket att det där uttrycket om att tänka så det knakar, faktiskt stämmer in rätt bra. Merkurius ligger i Vattumannen i mitt horoskop (eller om det var tvärtom? Inte lätt med begreppen här, inte!) och det ska tydligen innebära att jag i mångt och mycket fungerar som en sådan. Har jag inte märkt alls, jag tycker att jag är så fiskig man kan vara. Bara en massa kännanden hela tiden, alltså.

Nåja, Merkurius krymper för att den svalnar i kärnan. Det skulle jag också vilja göra, mitt i ett svettigt svamlande här i Spanien.

Här är sol och idag väntar treinta y cinco grader. Huvva!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Att acceptera

…alla andra; se att det finns olikheter som man kanske inte alltid tycker så mycket om, men ändå respektera att alla vi människor är så olika.

Det enda vi garanterat har gemensamt är att vi är lika mycket värda. Precis allihopa.

Olika människor är en rikedom.

Att mitt i allt

…det som är mot allt och inte accepterat.

Skymta så mycket av allt det väldigt goda.

En häpnadsväckande och överraskande mångsidighet

och ett ovanligt stort hjärta

som ger små leenden och värme

hos alla de som möter dig.

Roligt att upptäcka.

Människor är fantastiska.

En skoningslös kalldusch

…som långsamt tränger in genom en hud, in i ett inre.

Väcker dig, låter dig förvånad se.

Världen.

Så som den faktiskt är.

I all sin kala känslolöshet,

bland det som faktiskt är vackert.

Inget annat.

Bara så.

Är den.

En värld som finns omkring oss – dagligen; med allt som hör till.

Och ute ligger ett pudertjockt lager av frostig snö

…en sen lördagskväll strax innan jul.

Alldeles tyst är det när fötterna rör mig framåt. Det är skönt att gå den mörka vägen hemåt genom staden och jag ser mig förundrat omkring på allt det vackra. Innanför alla fönster, med tindrande adventsstjärnor, finns alla människorna. Tillsammans, eller ensamma tillsammans. Eller alldeles ensamma.

Vad som utspelar sig innanför fönsterrutorna i de stora, mäktiga husen, kan ingen veta. Så många människor finns där, med så många tankar. Kanske är någon lycklig över julen som snart ska komma, en annan blir just brutalt misshandlad av sin man, medan en tredje står framför en tindrande gran med någon älskad vid sin sida. Så många olika öden finns. Där innanför.

Och här går jag, alldeles själv i det tysta, pudersnöiga. Ensam. Så ensam, men samtidigt så väldigt tillsammans. Med alla de där innanför husens fasader och med mina egna tankar. Med alla de människor som cirkulerar omkring inne i mig, när jag tänker på julen och de jag bryr mig om. De som också bryr sig om mig.

I tanken är Du. Och Du. Och alla de andra. Där är vi tillsammans.

Snart är det jul. Må ingen känna sig ensam. Alltid finns någon som tänker på dig.

(Ett inlägg från min andra blogg fick det bli ikväll).