Att använda

…det man har.

Ta vara på sina resurser, se sina gyllene, glimrande tillfällen.

Bevara, förvara, ta emot och växa.

Följa en ljus väg som leder till något gott.

Radera det som skadar, förgör, inte leder framåt.

Snarare föser, med små elaka språng bakåt.

Utnyttja sina talanger, låta dem forma sitt liv.

Ge allt det fina och varma en stor chans,

våga lämna allt det andra – som förgör; så ondsint.

Det overkliga Livet.

Att göra det som är menat,

Utnyttja sina briljanta resurser.

Leva i en varm och god verklighet.

Leva. Livet.

Gå inte miste om Livet. Du är så värd det.

I all min innerlighet.

Annonser

Undrar ibland varför

…men kanske är det helt naturligt.

Inte så underligt alls faktiskt. Att se och ta vara på det som gör dig gott måste väl ändå vara livets viktigaste uppgift? Tankarna snurrar runt lite här; mitt i natten. Så tyst det är.

Tänkte på det häromdagen när jag gick på stan… Någon gick förbi, ivrigt pratandes och jag hann höra att Vi har ju bara ett enda liv. Då höll jag på att stega fram och säga emot, för det har vi kanske inte. Sådant jag har lärt mig här på wordpress. Kanske är det så att vi har ett enda liv i det här livet. Men i övrigt…

Jag kan ha varit nunna, sade någon och det är nog ingen omöjlighet. Att sitta och filosofera, under tystnad tillbringa dagarna…så behagligt, känner jag. Sedan tror jag rätt säkert att jag har varit fiskarmadam vid Skeppsbron också, för där trivs jag så oerhört bra. Känner mig rofylld på den platsen, hemma.

Och tankarna snurrar vidare. Mitt i natten. Jag tror att bokstäverna får vila lite nu. Det här blev ju rätt snurrigt…

Ett enda liv; i det här livet. Bäst att ta vara på det alltså.

Halmstrån

Som finns runt omkring oss.

Lindar sig runt,

omger oss – helt osynligt; men ack så kännbart.

Små glimmande Guldkorn i en alldeles vanlig vardag.

Jag plockar dem varsamt.

Håller dem mot mitt hjärta.

Andas stilla in

och går målmedvetet vidare.

I ett Liv. Av alla Liv. På en jord.

Så fantastiskt. Livet.

lankar-2.jpg

Ser att jag blir länkad hit från SvD. Det har blivit något fel…tror inte ens jag har börjat skriva på något om den oljan. Hm.

En människa.

Ett skal.

Ansiktsuttryck.

Gester.

Kroppsspråk.

Allt…bara en yta; vacker eller alldeles vanlig.

Det finns så mycket där under,

inuti,

som du inte har en aning om.

Allt det som inte går att ta på,

men som tillhör själen.

Sådant som inte alltid syns

bara känns så oerhört starkt

hela tiden, under en påklistrad mask

inuti någon.

Skalet som innehåller det betydelsefulla;

människan. Människan.

Tänk, som det kan vara.

Livet.

Livet

…är förunderligt.

Det förändras; hela tiden. Och jag minns hur det kändes en gång för så länge sedan…

Så fint och så fantastiskt.

Musik.