Det finns en kvinna

blogging1

…som skriver så att det känns som om det är direkt riktat till mig; som berör mitt allra innersta. Jag läser ofta med lätta rysningar och i en stillsam känsla av att vara öppen, sårbar – rakt in i mig går orden.

Varför det är så; att vi ibland tar till oss ord som om de är våra egna, det vet inte jag. Men förunderligt, det är det, att känna en slags ordkemi. Att någon vet precis vad jag behöver läsa. Vad jag tycker om allt. Vem jag är.

Här på WordPress har jag förresten läst så väldigt många kloka ord; tagit till mig åtskilligt och sorterat, funderat, tänkt. På något sätt har väl en hel del av det jag har fått ta del av omformat en bit av mina tankar. Av mig.

Jag har bloggat ett bra tag vid det här laget. Ibland känns det som om jag är en annan människa, mot den jag var när jag började skriva i blogg, men samtidigt förstår jag att jag ju är den jag alltid har varit, men att alla mina sidor inte alltid har visats. Att vi passar in oss i Livet, i det vi har omkring oss och så försvinner kanske en liten bit på vägen. Göms undan i något litet hörn; men en sån tur att det alltid går att plocka fram!

Användarbild

Jag är så glad över att jag en gång, väldigt impulsivt och av en slump (?) råkade få syn på att Passagen hade bloggar och startade min allra första blogg – Gullstumpa. Där stannade jag ett tag innan jag upptäckte att Aftonbladet hade öppnat blogg och på den vägen är det…

Livet är alla orden tillsammans.

 

Läs även andra tankfulla bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Annonser

Lite var det jag undrade

sommar-2006-sandskulptur.jpg 

Och Tiden gick

Men inga svar kom, trots min ständiga undran

Natt och Dag, kväll och morgon

Så fanns frågorna där; ständigt pockande

Till sist kastade jag ur mig frågan

Och svaret kom snabbare än jag anat

ens i min vildaste fantasi

Att hur det än var; vad vi än tyckte

Så var det inte menat

Vi var inte menade

För varandra