Jag har börjat jobba efter julledigheten

Det är alltid lite av en chock, för det finns inget som heter mjukstart utan här rivstartas det alltid efter ledigheter… Trötta och glada elever kräver sin lärare. 🙂

Det är roligt nästan jämt. Vi har hunnit med jättemycket på bara en dag i stressreducerande syfte och de är jätteduktiga! Jag själv har gått aningen på halvfart efter att ha hostat mig till en inflammerad bröstkorg och ”trasigt” i två revben. Håhåjaja. Det går ganska bra med piller och att inte sitta ner…

Funderar på Livet i stort. På helheten. På terrordåd och människor och på tid.

Hörs!

2015/01/img_8394.jpg

Julafton 2009

Alldeles strax är den här – igen. Jul, år efter år och en tid att bara vara tillsammans på, efter allt det där lite stressiga förberedandet. Så skönt det är när det är klart!

Just nu halvligger jag i en soffa med datorn i knäet. Knäcken är provsmakad och befanns vara perfekt och yngsta försöker somna, men det verkar svårt… Snart kommer Tomten ju.

En riktigt God och trivsam Jul vill jag önska Dig som tittar in här.

Dalande snöflingor

Pulsande jag i höga drivor

Ansträngda flås hörs mer än lugna andetag

Långa snötäckta promenader i ett ödsligt landskap

och fastfrysta landgångar med följande lämmeltåg

Snart är det jul och jag ska ut och handla

i år igen.

Och ute ligger ett pudertjockt lager av frostig snö

…en sen lördagskväll strax innan jul.

Alldeles tyst är det när fötterna rör mig framåt. Det är skönt att gå den mörka vägen hemåt genom staden och jag ser mig förundrat omkring på allt det vackra. Innanför alla fönster, med tindrande adventsstjärnor, finns alla människorna. Tillsammans, eller ensamma tillsammans. Eller alldeles ensamma.

Vad som utspelar sig innanför fönsterrutorna i de stora, mäktiga husen, kan ingen veta. Så många människor finns där, med så många tankar. Kanske är någon lycklig över julen som snart ska komma, en annan blir just brutalt misshandlad av sin man, medan en tredje står framför en tindrande gran med någon älskad vid sin sida. Så många olika öden finns. Där innanför.

Och här går jag, alldeles själv i det tysta, pudersnöiga. Ensam. Så ensam, men samtidigt så väldigt tillsammans. Med alla de där innanför husens fasader och med mina egna tankar. Med alla de människor som cirkulerar omkring inne i mig, när jag tänker på julen och de jag bryr mig om. De som också bryr sig om mig.

I tanken är Du. Och Du. Och alla de andra. Där är vi tillsammans.

Snart är det jul. Må ingen känna sig ensam. Alltid finns någon som tänker på dig.

(Ett inlägg från min andra blogg fick det bli ikväll).

Jag har

…köpt den omtalade antirynkkrämen No7 och dessutom precis lånat Deepak Chopras bok Bli yngre, lev längre.

Tänk, bara tanken på det här gör att jag känner mig mycket yngre. Fast jag har nog alltid känt mig ung; inuti. Så är det. Jag är i och för sig väldigt skeptisk till allt vad sådana krämer är och heter, även om man läst att just den här verkligen ska ge resultat. Hur ska den kunna göra det? Rynkorna går ju inte att slipa bort precis, i alla fall inte med en kräm. Jag duger som jag är, förstås, men att försöka lite i fåfängans tecken skadar inte…

Boken då? Ja, jag känner mig öppen för det mesta och finns det bara bra argument så kan jag nog ta till mig ett och annat. Annars så är det ju bara givande att läsa en bok. När jag nu ska hinna med det…

Just det, på tal om att hinna kom jag just på att jag nu är ledig till 8 januari. Och jag fick löneförhöjning och fast anställning idag. Det var trevligt tycker jag. Och så fick jag höra att jag är lugn. Varje gång jag hör det, vilket händer rätt så regelbundet, så ler jag lite, för varför ser ingen mitt, i mitt egna tycke, rätt så vilda inre? Varför syns och märks det inte?

Sedan har jag fått ett julkort på en rosa ängel och just det kortet gladde så ovanligt mycket. Gjorde det. Tack söta.

Jobbat har jag gjort och det gick det med. Maken till julförvirrade elever har jag sällan skådat. Tur att det blev tid till film och högläsning, tror det behövs i julstressen.

Ja, ungefär så. Lite har jag nog att göra här hemma, inte mycket har blivit gjort efter att jag var sjuk i ett och ett halvt dygn.

Jag tar lite i taget, det finns ju några som eventuellt kan tänkas vilja hjälpa till.

Eventuellt.