Efter otaliga försök

…och ett par timmar med alldeles för mycket och tydligt av mig här (jag märkte inte att det blev så innan jag efter ett bra tag laddade om sidan!), så har jag nu äntligen beslutat att den här bilden får det bli som header, här i WordPressbloggen.

På kuppen blev jag så väldigt trött på mig själv, så det lär dröja innan jag orkar kika uppåt i bloggen och jag hann konstatera att på ett par av bilderna som jag försökte göra till header, var mina ögon så otroligt konstiga. Jag började nästan fundera över hur jag egentligen ser ut… 🙄  Men så här får det bli; det räcker med en liten, liten bit av mig.

Lagom är bäst. Nå´n måtta får det ändå vara 😛

Annonser

Om man är så dum

anm86da303450dbae27

…att man lägger ut bilder på Internet så får man väl skylla sig själv, antar jag.

Förstås. Men jag har ju bara lagt ut en bild på mitt hår, min käklinje och en aning av halsen. Och så hörsnäckan från den för tillfället oanvändbara mobilen. Inte mycket att hurra för alltså. Men så får jag ett tips av snälla Wendla och får se MITT hår, min käke och min hals på en annans blogg. Inte så farligt kanske, men som presentationsbild på en sexblogg känns det lite sådär faktiskt. Tänk om någon känner igen mitt risiga hår och tror att det är min blogg, att det är jag som skriver där anonymt och försöker få till det med tre män på en gång… Inte kul alls. Nej.

Och jag som hade en bild som visade ännu mer, ute en kort stund i bloggen en annan gång…Och mina ögonbilder och hoppbilder dessutom. Jisses!

Sånt här tänker man ju inte så noga på alltid, här på bloggen. Men så lagom roligt är det alltså att bli använd som profilbild i en helt främmande persons blogg. Speciellt i en där det skrivs om sånt som man inte vill bli förknippad med alls.

Fast samtidigt kan jag ju le lite åt det. Så tokigt om någon tror att det är jag. Folk kanske börjar titta lite konstigt på mig i smyg och då kan jag ju lätt bli lite fnissig och tro att någon t r o r något. Haha, Vilda Madonnan… 🙂

Läs även andra fundersamma bloggares åsikter om , , , , ,

God morgon

 

Och lite mer hade jag tänkt skriva, men det blir inte riktigt som jag har tänkt mig. Har precis varit på Imagechef.com och skulle kopiera den här bilden med Picassostuk på, men det blev bara pannkaka av det hela…

Fast pannkaka är ju gott och idag ska jag baka scones till lunch och låna en lättare Tarotbok. Ibland tvivlar jag förresten på min förmåga, men så kommer jag på att jag hade högsta betyg från KomVux i allt, utom Matte som jag läste 14 år efter kursen innan. Så då vet jag ju att Jag Kan; jag är inte dum.

Vilken tur…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Att väcka gamla minnen till liv

…och lyssna på inspelade röster från förr.

Prata om så mycket som har hänt och minnas, minnas. Tänka på så fort Tiden går och på hur viktigt det är att ta vara på den.

Jag kände att jag blev så rörd när vi satte på ett kassettband som var ca tio år gammalt. Där hade vi spelat in när vi sjöng tillsammans och även solo och oj! Så rörande det var. Jag kan inte fatta att det händer så mycket på bara några år. Inte med mig, men för barn som växer. Endast ett år gör ju rätt stor skillnad och att då höra sina barn tio år tidigare sjunga med kristallklara röster så koncentrerat är helt betagande.

Det är fint att ha minnen. Jag måste bli bättre på att filma och ta kort!

Livet är fint och innehållsrikt.

En liten svart börs från min ungdom.

Den hade jag i en låda och min yngsta dotter fick plötsligt syn på den. Hon öppnade försiktigt och fick se så många små skolfoton, som jag bytt till mig för så länge sedan. Alla foton tog hon intresserat upp och frågade mig vad varenda en på bilderna hette.

För 30 år sedan, drygt, fick jag alla de här bilderna och jag kommer ihåg alla som är fotograferade, men inte vad de hette. Som tur är står namnen på baksidan av fotona. Där är hon jag umgicks så intensivt med, under en kort tid och han som jag var så kär i…

Jag undrar lite nyfiket vad det blev av dem? Vem har fått alla sina drömmar uppfyllda och vem har kanske lämnat det här livet?

Så många öden ryms i den lilla börsen, men för min dotter var det en riktigt rolig lek och det lär komma fler stunder då hon öppnar den.

Undrar var det blev av dem alla…