Att runda stolpar

madonnan3.jpg madonnan2.jpg

…och äta godis, dra en cykel som krånglar och gärna vill välta lite grann. Gå genom en stad som är snökall och kulen; känna alla gator och veta att här har jag gått och kommer att gå igen.

En enda människa. Alla är vi verkligen så mycket – samtidigt och på olika vis. Och en stad är så stor och innehåller så många av oss. En mångfald i en Stor stad – Storstad.

Jag känner mig så ensam, just nu. Men den känslan går över alldeles strax; förstås. Övertas troligen, som alltid, av en visshet som ger styrka och trygghet i att Livet är det allra finaste vi får och att vi är så många här på jorden som tänker på varandra; som bryr oss om. Alla känner vi oss nog ensamma emellanåt, tror jag. Inte bara jag som bor i en storstad och känner mig  så bland alla människor, alltså. Men ändå…

Här bor jag. Bara jag. Jag.

Annonser