En dörr

…som står där och stänger ute en stor del av världen.

Kanske är den lite skamfilad på sina håll med färg som börjat falna i kanterna. Fast ändå; den färgen har en klar lyster och dörren är tillverkad av ett lite annorlunda träslag. Faktum är att jag inte vet vad träslaget heter – men det är mycket hållbart mot väder och vind och dörren; den leder dig in till små varma, glada och trygga rum som alltid finns kvar. 

Där står i alla fall den där lite ogenomträngliga dörren och stänger effektivt ute vinden och regnet, kölden, dånande åska och sprakande blixtar.

Men om du vill komma in då? Hur gör du då?

Jo, för att kunna låsa upp dörren behöver du en skinande, blank nyckel som du kanske inte får; för den är inte till alla. Du måste visa att du förtjänat den innan den blir din.

Men om du får den i din hand; ska du vårda den noga, polera den försiktigt ibland och förvara den i säkert förvar i din ficka. Annars kan dörren gå i baklås; helt omöjlig att rubba när den står där och trotsar naturens krafter.

En sak till: Den nyckeln, som du förvarar varsamt, gör att dörren alltid är öppen just för Dig.

Man ska ta hand om sina nycklar.

Ett inlägg från 28 juli 2007; tiden går och jag har skrivit i den här bloggen ett bra tag nu. Det här är ett av mina inlägg som jag minns bäst. Kanske får man inte återpublicera något man har skrivit tidigare i en blogg, men jag gör det ändå, för jag brukar gå mina egna vägar emellanåt och det här inlägget ligger mig varmt om hjärtat.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,