Och så plötsligt

…kommer en ängel virvlande till en annan vilsen ängel.

Håller stilla och stadigt som ett glimrande trollspö

där ovanför och ordnar Alltet

till något mycket bättre och mer rättvist.

Och så plötsligt spirar ett gryende hopp.

Igen.

Över det som Alltet Är.

Tack vare en ängel som finns någonstans här i Livet.

Vem det än är.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Ettusen år

…av upplevelser, vishet och tankar, strömmande rakt ut. Världen där utanför; finns den? Här flödar visdom, erfarenhet och ett slags alltet. Allt samlat under ettusen år. 1000. Den kraften som omger det som finns i närheten är magnetisk och allt annat utanför vår lilla sfär stannar. Upphör att existera.

De ögonen drar in min blick i all den klokheten och får mig att undra över vad de har varit med om längs vägen. Vad de vet om precis allt. Mörka, forskande och så väldigt vetgiriga samtidigt som Universums all samlade visdom finns lagrad här. Kraften strömmar rakt ut i rummet och omsluter mig. Ger mig en visshet.

Att alla har vi levt förut; innan det här Livet. Helt säkert. Det är de här ögonen ett bevis för. Visshet.

Och jag minns det här som vore det igår, trots att det snart är sjutton år sedan jag mötte den här nyföddas blick för allra första gången.

vag-visby.jpg

När det lilla

…blir större än det allra största.

Allt omkring förbleknar och blir totalt oviktigt.

Tankar och känslor upptas

av något som är så enormt betydelsefullt.

Trots att en människa bara är en liten, liten prick; om ens det.

Så är var och en av oss det allra största.

Och vi är en del av Alltet; av varandra.

Ungefär så.