En blogg är en blogg är en blogg…

Mitt lilla skötebarn, som har funnits med i snart sex år. Inte klokt att det har gått så lång tid sedan jag lite förvirrat och aningen osäkert började blogga! Internet var en helt ny, lite farlig värld för en novis som jag.

Klicka nu gärna på bilderna och följ mitt bloggande på olika ställen 🙂

Först började jag skriva på Passagen – lilla Gullstumpa, det är jag det. Sedan kändes det efter ett tag lite ensamt och då råkade jag se att Aftonbladet skulle börja med blogg och där, på blogg 506, lärde jag verkligen känna bloggandet och en hel massa andra bloggare. En rolig värld med fullt av inblickar i andras världar. Plötsligt blev bloggandet lärorikt, utvecklande, en rikedom mitt i Livet – så kändes det.

Och sen behövde jag utlopp för alla vimlande tankar och startade den här bloggen som du läser i just nu, ett år efter de första trevande bloggförsöken. En aning poetiskt, var vad jag fick höra av er som läser. Ibland hade jag musik på och så kom orden 🙂

En liten avstickare hade jag hit, det har jag glömt, men det ploppade upp när jag googlade 🙂

I somras stängde så Aftonbladet sin blogg för alla oss inte-kändisbloggare och hela den lite ytligt flamsiga och glada, eller mindre uppslutna bloggen flyttade jag över hit.

Och på den vägen är det… Bloggeri, bloggera – det är så det ska va’  🙂

Annonser

Så här ser det ut på Ab-bloggen

nyabloggen

Adressen till mig på Ab är…var(?) http://blogg.aftonbladet.se/506

…nu när jag tittar in nu på morgonen och trots att jag vet att just idag så gör de om och alla som har en blogg på Ab kommer att få nya funktioner… Det kommer att se annorlunda ut och…vad mer?

Trots det så blir jag så orolig att allt det jag har skrivit i över tre års tid; över 3000 inlägg, ska försvinna. Håll tummarna för att det är kvar när jag väl kan logga in där igen!

Det är nästan som mitt eget lilla barn; för så mycket tid, så många ord som jag har skrivit i min rosa blogg…

 

Läs även andra oroliga bloggares åsikter om , , , ,

Det finns en kvinna

blogging1

…som skriver så att det känns som om det är direkt riktat till mig; som berör mitt allra innersta. Jag läser ofta med lätta rysningar och i en stillsam känsla av att vara öppen, sårbar – rakt in i mig går orden.

Varför det är så; att vi ibland tar till oss ord som om de är våra egna, det vet inte jag. Men förunderligt, det är det, att känna en slags ordkemi. Att någon vet precis vad jag behöver läsa. Vad jag tycker om allt. Vem jag är.

Här på WordPress har jag förresten läst så väldigt många kloka ord; tagit till mig åtskilligt och sorterat, funderat, tänkt. På något sätt har väl en hel del av det jag har fått ta del av omformat en bit av mina tankar. Av mig.

Jag har bloggat ett bra tag vid det här laget. Ibland känns det som om jag är en annan människa, mot den jag var när jag började skriva i blogg, men samtidigt förstår jag att jag ju är den jag alltid har varit, men att alla mina sidor inte alltid har visats. Att vi passar in oss i Livet, i det vi har omkring oss och så försvinner kanske en liten bit på vägen. Göms undan i något litet hörn; men en sån tur att det alltid går att plocka fram!

Användarbild

Jag är så glad över att jag en gång, väldigt impulsivt och av en slump (?) råkade få syn på att Passagen hade bloggar och startade min allra första blogg – Gullstumpa. Där stannade jag ett tag innan jag upptäckte att Aftonbladet hade öppnat blogg och på den vägen är det…

Livet är alla orden tillsammans.

 

Läs även andra tankfulla bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,