Det jag inte förstår…

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Som upptar mina tankar

Ständigt, ständigt

Snurrar omkring, bygger upp

en oro

Ovisshet.

Finns något värre för oss människor?

Och så det fina omkring 

som värmer så behagligt

Mjukt inlindat i en självklarhet

Men allt det andra…

Ska jag någonsin kunna förstå ?

Människor

Sträck ut en hand istället...

En utsträckt hand är godhet.

Skilda synsätt eller vad är att lämna ut eller förtala?

Se allt ur sin egen förvrängda uppförstorade vinkel och involvera andra i sin egen snedvridna bild

För att bekräfta sin egen godhet genom andra – som bara ser din bild av en konflikt

Skapa ett drama, provocera och prata illa om…

Jag förstår inte sånt och inte heller tycker jag att det har med en god människosyn, respekt att göra

Som att bemöta allt en säger med att förringa och klanka ner på

Stå bakom istället för att tillåta en hänsynslöshet…vore mer rätt. Rent.

Vad väljer du att fokusera på? Och låter du andra komma till tals?

Lyssnar du och försöker du ta till dig, försöka förstå? Se din egen del i ditt valda drama

Livet är verkligen så många skilda verkligheter, beroende på vem man är och vad man ser!

Det du fokuserar på – det växer!

Bakom rullgardinen

Vaknar utsövd kvart i åtta

Tassar till toan och sätter på lite thévatten, smyger sen tillbaka till sängen igen

Så härligt och rofyllt att få börja en dag i min egen takt!

Och alla andra sover…dvs en gullig tjej härhemma

Jag dricker mitt morgonthé i den rosablommiga koppen framför den bärbara,

nedkrupen i sängen (ja, det går så bra med knäna uppdragna!)

Spelar Bubble Witch Saga på Fejan, hinner tänka en  massa virvlande tankar (som alltid)

Ska jag t ex träffa kompisen från förr som har kontaktat mig på Stayfriends?

Tänker att jag ska kolla upp Qigongkurser med drop-in – då stannar tankarna

Sen fortsätter morgonen att långsamt väcka mig

alldeles i min egen takt

NU är batteriet snart slut på datorn

så kanske är det dags att ta mig upp…?

Värme

En cykel och två från olika länder som möts

över ett par glas vitt iskallt läskande vin

Sitter på en lugn uteservering längs en stadsgata

under grönt lummiga träd

Livet är nog magiskt ibland

och gammal vänskap rostar aldrig

Den bara ÄR

så självklar.

Livsprinciper…

Är det samma som att stelbent följa sin egen förutbestämda väg? Eller att totalt oflexibelt bara gå rakt fram, utan att ens snegla åt sidorna?

Att ha livsprinciper utesluter det att vara vidsynt mot andra människor? Att försöka sätta sig in i och förstå hur någon annan tolkar Livet och allt som kommer i dess väg?

Eller kan det kanske vara så att man försöker utvecklas och ändå leva så gott man bara kan? I ett samspel med andra? De som är riktigt viktiga i ditt liv. 

En stilla undran, en regnig sensommardag.

Fånga Livet

  Hur gör man det bäst?

Jag tror att syftet med Livet är att välja det som gör dig gott

Att vara den Du är

Inte den som andra vill att du ska vara

Och omge dig med det som är äkta, varmt och kärleksfullt

Bry dig om

Och när du väl har funnit det som gör dig gott

Ska du hålla det varsamt i din hand

Det är Meningen

Lycka

Förundrad

Foto: Imagine

Över att just jag får leva det här Livet

Alla dessa möten och upplevelser

Även om de är ganska små

Så kan de ju ändå kännas lite stora där inuti

Ett badhus med ljummet vatten

Och världens varmaste bastu

Tyckte jag kände något okänt i bröstet

Men det var väl bara inbillning?

Förundrad sitter jag vid en dator

Och tänker på allt det som hör till

Vi åt förresten wok med tonfisk, jättestarka kryddor, soya och kokosmjölk

Det var så gott!

Shit – varför finns det så mycket där inuti?

Som bara vill ut, ut, ut?

Vet bara inte vart det ska ta vägen…

Alla dessa fantastiska människor förresten!

Vilken tur att vi finns

Även om just jag inte är särskilt fantastisk

Jag är bara vanlig…men alldeles unik!

Jag sover inte så mycket…

0008066_0000004Nej, det gör jag inte, kära syster, precis som du skrev till mig i ditt sms nyss. Men jag försöker; alltid något 🙂 Och en blogg kan vara bra till mycket – som att hålla kontakten en aning mer, när man inte hinner eller orkar annat.

Ibland märker jag förresten att andra människor känner mig mer, eller vet mer om mig än jag om dem. Och då får jag ofta känslan av att de följer min blogg, utan att säga något. För allt kan de ju inte veta om jag inte har sagt det, eller hur? 🙄  Det kan emellanåt bli lite känslan av att de försäger sig, men vi pratar då inte öppet om den lilla felsägningen, så att säga. Men jag känner ofta ändå att ”det här är från min blogg”.

En ganska märklig känsla faktiskt… Har du varit med om det någon gång?

För om du

Fb

Har dina baktankar och

Tänker på att du vinner något på det själv

Utnyttjar och

Strör dina förgyllda och varma rosenord

Utan tanke på att innebörden är mer än du uppriktigt menar

För om du i osannhet

Lindar någon kring ditt ivriga finger

För att vinna något på det själv

Är det verkligen rätt då?

Och jag har inte mött dig

 

broar

Foto: Imagine

 

…och inte dig heller; men ändå…

Så har jag gjort det; rätt så ordentligt

För vi känner varandra ganska innerligt vid det här laget

De ord som har skrivits och följts under lång tid

Gör ju att man lär känna varandra mer och mer

Stämningslägen, Vardagen, Livet

Precis allt det och mer ryms ju i dem

Så ja; vi har mötts; det har vi

Jag har mött dig.

Och dig.

Och så många andra.

Här – i orden.

Rätt fantastiskt ju!

 

Läs även andra tankfulla bloggares åsikter om , , , , , ,

Kvällstankar

rosas-flicka

Jag tycker väldigt mycket om

Att ha dig här hos mig

Bredvid; liggande helt avslappnad framför en film och ibland kommentera något litet

Sånt gillar jag; att bara vara – tillsammans i värme

Inte tänka varken framåt eller bakåt, utan bara finnas till i nuet

Så lite förgyller verkligen så mycket

Och ger värmande minnen att ta fram när de behövs

Livet kommer jag nog förresten aldrig att förstå mig på

Vad som är meningen eller inte menat alls

Och varför saker sker eller inte sker

Igår visste jag till exempel inte vad som skulle hända idag

Och så kommer det ju alltid att vara

Men en sak vet jag och det är att Livet är ett mysterium

Och ett omvälvande äventyr

Det allra svåraste att ta sig igenom

Och verkligen det finaste; en fantastisk gåva

Oavsett vad som händer

Så ska jag alltid tänka.

Läs även andra välmående bloggares åsikter om , , , , , ,

En del saker…

…förstår jag mig omöjligt på; hur mycket jag än försöker att vara förstående. Men det du gör eller inte gör mot din nästa, som i vänskap eller relationer, visar ju vad du värdesätter och hur din personlighet är. Utifrån det får andra sin uppfattning om dig som människa.

Somliga kan man ha en lång och fin vänskap med och så ibland ”försvinner” den ena; fast man vet att man har varandra där ändå! Så fint och rätt är det. Andra kanske agerar likadant, men då tolkar du det som ett ointresse, eller som lite nonchalans och så urholkas ditt eget intresse och förståelsen för den personen. Vänskapen falnar, skulle man kanske också kunna uttrycka det hela som.

I Livet finns mycket att fundera kring och det är tur att vi är så många här på Jorden, för alltid hittar vi flera som vi trivs allra bäst med.

På tal om något annat så somnade jag om imorse och det var både skönt och välbehövligt. Jag drömde om en kollega och jag hoppas inte att det var en sanndröm… Mina tankar nu är om det finns sådana? Tiden lär ju visa mig om just det här stämde i alla fall.

Regn här i Stockholm och jag ska iväg ut på vift.

Har du förresten läst min andra blogg?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Jag undrar när man är lyckad?

Som människa och när man är nöjd med sig själv? Jag är det inte; trots att jag ser en hel del bra som jag har gjort och gör. Men räcker till för allt – det gör jag inte och jag försöker och försöker; men det räcker inte på långa vägar. Hur jag än gör.

Duger gör jag inte heller; för en del andra. Bara att inse att man inte kan vara god nog åt alla, men att göra sitt yttersta, det kan man.

Att mötas här i Livet, det är bland det viktigaste för att vi människor ska ha det bra tillsammans. Jag tror att man måste se bakom saker och ting, för att mötas. Ibland får man ge avkall på sina principer också, men alla – ALLA – måste bidra med sitt. Först då kan det bli ett möte.

Att mötas kan kanske vara att lyckas en smula.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Jag har

Gjort det jag ska och det gick rätt smidigt, har också bakat lite och suttit vid datorn. Pratat med några jag tycker mycket om och svarat på frågor, samt tänkt en hel del dessutom.

Det är vad jag har gjort idag och nu är klockan kvart i fyra. Kvar av dagen är en hel del och vi får se vad den ska fyllas med. Egentligen hade jag kunnat utnyttja dessa dagar lite klokare, kom jag på, men tanken är inte alltid med och andra är så utan framförhållning, så att det påverkar också mig och mina beslut. Tänk om – då hade jag gjort något annat.

Här på balkongen, där jag sitter, så speglas jag i datorskärmen. Lite irriterande faktiskt och jag har inget att skriva om så jag slutar med ett nöjt leende, för nu ska jag lägga mig och blunda.

Har du förresten läst min ABblogg?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Alltid

Titta upp; se på himmelen; så blå den är!

Alla hustaken – så vackra, oerhört ståtliga och där, bakom den prunkande busken, snusar en katt så lugnt och förnöjsamt.

Under alla stadens snabba fotsteg, bor små söta insekter tillsammans.

Minns förresten, den där dagen då vi skrattade åt ingenting, så att tårarna sprutade som fontäner!

Bussarna som kör förbi; så blå de är och så härlig reklam i vackra färger. Ser du?

Jag ser.

Nästa sommar; det brukar jag tänka på, varje dag.

Så härligt vi ska ha! Vart vill du åka? Säg, så gör vi det!

Du och jag, tillsammans.

Som jag längtar.  Jag längtar med allt jag har, precis varje dag.

Innerligt.

Vet du förresten, att Alltid älskar jag dig.

Älskar.

Precis alltid.

Och aldrig ger jag upp; vad det än gäller. 

 

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En dörr

…som står där och stänger ute en stor del av världen.

Kanske är den lite skamfilad på sina håll med färg som börjat falna i kanterna. Fast ändå; den färgen har en klar lyster och dörren är tillverkad av ett lite annorlunda träslag. Faktum är att jag inte vet vad träslaget heter – men det är mycket hållbart mot väder och vind och dörren; den leder dig in till små varma, glada och trygga rum som alltid finns kvar. 

Där står i alla fall den där lite ogenomträngliga dörren och stänger effektivt ute vinden och regnet, kölden, dånande åska och sprakande blixtar.

Men om du vill komma in då? Hur gör du då?

Jo, för att kunna låsa upp dörren behöver du en skinande, blank nyckel som du kanske inte får; för den är inte till alla. Du måste visa att du förtjänat den innan den blir din.

Men om du får den i din hand; ska du vårda den noga, polera den försiktigt ibland och förvara den i säkert förvar i din ficka. Annars kan dörren gå i baklås; helt omöjlig att rubba när den står där och trotsar naturens krafter.

En sak till: Den nyckeln, som du förvarar varsamt, gör att dörren alltid är öppen just för Dig.

Man ska ta hand om sina nycklar.

Ett inlägg från 28 juli 2007; tiden går och jag har skrivit i den här bloggen ett bra tag nu. Det här är ett av mina inlägg som jag minns bäst. Kanske får man inte återpublicera något man har skrivit tidigare i en blogg, men jag gör det ändå, för jag brukar gå mina egna vägar emellanåt och det här inlägget ligger mig varmt om hjärtat.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Att finnas där

…i vått och torrt, i ur och skur.

Att veta; djupt i sitt allra innersta.

Att man har varandra alltid – och att visa det.

Finnas där.

För varann.

Bara som en kristallklar visshet inuti.

Att veta.

Och.

Att ge.