Människor

Sträck ut en hand istället...

En utsträckt hand är godhet.

Skilda synsätt eller vad är att lämna ut eller förtala?

Se allt ur sin egen förvrängda uppförstorade vinkel och involvera andra i sin egen snedvridna bild

För att bekräfta sin egen godhet genom andra – som bara ser din bild av en konflikt

Skapa ett drama, provocera och prata illa om…

Jag förstår inte sånt och inte heller tycker jag att det har med en god människosyn, respekt att göra

Som att bemöta allt en säger med att förringa och klanka ner på

Stå bakom istället för att tillåta en hänsynslöshet…vore mer rätt. Rent.

Vad väljer du att fokusera på? Och låter du andra komma till tals?

Lyssnar du och försöker du ta till dig, försöka förstå? Se din egen del i ditt valda drama

Livet är verkligen så många skilda verkligheter, beroende på vem man är och vad man ser!

Det du fokuserar på – det växer!

Målar en bild

Zodiac Graphics

Fast jag väljer det skimrande – i ett ljust och gott 2011 🙂
 

Färgar den mörk för alla att se

Skimrar den mycket, så blanda dina färger noga

Stryk dem ovanpå, gång på gång på gång, tills du helt döljer det fina

Målar en bild

Väljer det mörka, noga urvalt av dunkla, gråsvarta toner

Och allt det skimrande försvinner därunder

kan mörka färger skapa stormigt dystra tavlor

Om du väljer dem.

Älskar nog mitt jobb…

…även om det totalt suger musten ur mig ibland. Långa dagar, där lunchrasten krymper till bara en liten stund; till sist blir man helt slut. Och tappar sugen lite grann.

Tänk att inte ha så mycket att göra och hålla reda på; tänker jag då. Men så kommer några andningspauser, det räcker med lite sånt en enda dag – så är glädjen där igen. Det är så roligt.

Och vi ska jobba lite med Valet, men inte ska jag påverka en enda, förstås.

Egentligen har jag inte så starka sympatier någonstans alls, men nåt ska man ju rösta på… Och det finns ju definitivt det som är bättre än annat.

Vad är det som är viktigt här i världen? Att vi tänker på oss själva, eller på oss alla? 🙄

Livsprinciper…

Är det samma som att stelbent följa sin egen förutbestämda väg? Eller att totalt oflexibelt bara gå rakt fram, utan att ens snegla åt sidorna?

Att ha livsprinciper utesluter det att vara vidsynt mot andra människor? Att försöka sätta sig in i och förstå hur någon annan tolkar Livet och allt som kommer i dess väg?

Eller kan det kanske vara så att man försöker utvecklas och ändå leva så gott man bara kan? I ett samspel med andra? De som är riktigt viktiga i ditt liv. 

En stilla undran, en regnig sensommardag.

Varför jag?

Sorgsna tankar som snurrar mitt i en tropisk, böljande hetta

Undringar, funderingar, hur många är man om meningsskiljaktigheter?

Och inte är alla världens bästa, men heller inte mycket värre än så

Men tankar som ges – hur kan de påverka?

Att goda tankar kan spridas som den susande, varma vinden

Blanda sig värmande, mitt i det salta, sorgsna

Borra in sig en aning, djupt där inne där de verkligen behövs

Det är vetskapen som varsamt för vidare

Mitt i ett Liv

Fånga Livet

  Hur gör man det bäst?

Jag tror att syftet med Livet är att välja det som gör dig gott

Att vara den Du är

Inte den som andra vill att du ska vara

Och omge dig med det som är äkta, varmt och kärleksfullt

Bry dig om

Och när du väl har funnit det som gör dig gott

Ska du hålla det varsamt i din hand

Det är Meningen

Lycka

Synkronicitet är förundrande…

Och Universum är mäktigt. Tror du på att alla våra tankar är energi, att Universum är uppbyggt av energi och påverkas av alla våra tankar och vice versa? Jag vet inte, men jag tror att olika händelser, speciellt synkroniska (t ex att du just tänkt på en gammal vän och sedan möter den strax därefter), har ett budskap. Det gäller bara att komma på vilket.

Lyssnar du på Universum?

En spiral av kärlek och ljus

Som sändes till alla oss här på Jorden via Norge, från en annan civilisation. Kan det vara så? Eller är det kanske lite väl långsökt?

Vad vet jag. Men det skadar inte att meditera lite mer, om inte annat så är det nog bra för hälsan ändå.

En kärleksspiral; till alla oss här på Jorden – från ett mycket långväga ställe i Kosmos. Är det inte precis vad vi behöver; mer Kärlek?!             

   Här har jag skrivit mer.                 

Läs även andra nyfikna bloggares åsikter om Madonnan, Ufo, Ufo-spiral, Norge, Uppstigen civilisation, New Age, Oförklarliga fenomen, Tellus, Jorden, Cosmos, Universum, Planeter, Tankar, Meditation, Kanalisering

För om du

Fb

Har dina baktankar och

Tänker på att du vinner något på det själv

Utnyttjar och

Strör dina förgyllda och varma rosenord

Utan tanke på att innebörden är mer än du uppriktigt menar

För om du i osannhet

Lindar någon kring ditt ivriga finger

För att vinna något på det själv

Är det verkligen rätt då?

Fiskarnas alldeles egen månad

   www.astrologyweekly.com

…börjar idag; läser jag hos en av mina favoritbloggare Teresa Rexlin. Där kan du få många riktigt kloka råd och ibland känns det faktiskt som en psykologisite – men det hänger väl ihop med Astrologi, att om man är en god astrolog så är man också psykologisk (och pedagogisk), vilket hon verkligen verkar vara.

Själv är jag ju Fisk och det påminner mig om att man bara blir äldre och äldre. I vanliga fall brukar jag förresten känna mig väldigt ung inuti, men på sista tiden har jag nog känt mig som hundra år överallt. Pust.

Hur är en Fisk annars då? Ja, inte vet jag, mer än att jag själv är ganska så påverkbar av stämningar i min omgivning och det kan fullständigt suga musten ur mig. Som idag vid ett tillfälle, t ex. Sedan så kan jag lätt glömma saker, vilket har blivit betydligt värre med åldern, så kanhända är jag bara pre-senil? Vem vet. Romantisk, drömmande om både det ena och andra, samt gärna hjälpsam och med starka känslor för vad det än må vara. Och så lite bräcklig på det, men stark som ett urberg på insidan.

Nåja. Det finns ju en hel del negativa saker därtill, men de tar jag inte upp. Förstås. Utom att stjärntecknet brukar illustreras med två fiskar som simmar åt olika håll och det kan ju vara lite jobbigt.  Dessutom sägs det att Fiskar ofta har problem med sina fötter och det stämmer då väldigt bra i mitt fall. Skavsår och halgus valgus, knölar hitan och ditan. Suck.

Simma lugnt. Det ska jag i alla fall göra nu.

Kör förresten lite dubbelt i båda bloggarna, för orken och inspirationen tryter idag.

Blogg 2.

Läs även andra Fiskbloggares åsikter om , , , , , , , ,

Det finns en kvinna

blogging1

…som skriver så att det känns som om det är direkt riktat till mig; som berör mitt allra innersta. Jag läser ofta med lätta rysningar och i en stillsam känsla av att vara öppen, sårbar – rakt in i mig går orden.

Varför det är så; att vi ibland tar till oss ord som om de är våra egna, det vet inte jag. Men förunderligt, det är det, att känna en slags ordkemi. Att någon vet precis vad jag behöver läsa. Vad jag tycker om allt. Vem jag är.

Här på WordPress har jag förresten läst så väldigt många kloka ord; tagit till mig åtskilligt och sorterat, funderat, tänkt. På något sätt har väl en hel del av det jag har fått ta del av omformat en bit av mina tankar. Av mig.

Jag har bloggat ett bra tag vid det här laget. Ibland känns det som om jag är en annan människa, mot den jag var när jag började skriva i blogg, men samtidigt förstår jag att jag ju är den jag alltid har varit, men att alla mina sidor inte alltid har visats. Att vi passar in oss i Livet, i det vi har omkring oss och så försvinner kanske en liten bit på vägen. Göms undan i något litet hörn; men en sån tur att det alltid går att plocka fram!

Användarbild

Jag är så glad över att jag en gång, väldigt impulsivt och av en slump (?) råkade få syn på att Passagen hade bloggar och startade min allra första blogg – Gullstumpa. Där stannade jag ett tag innan jag upptäckte att Aftonbladet hade öppnat blogg och på den vägen är det…

Livet är alla orden tillsammans.

 

Läs även andra tankfulla bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Idag när jag höll på att ramla

pict0089

 

..i den hala snön, så gjorde jag en sidledes piruett och hamnade återigen på båda fötterna, innan jag direkt därefter höll på att ramla för andra gången. Ännu en gång parerade jag.

Och upptäckte.

När jag hamnade rakt uppåt igen. Att vägen svängde rätt så kraftigt åt andra hållet. Det hade jag inte sett innan, bara anat.

Kanske är snön mindre hal där? Och om jag följer den vägen; halkar jag då? Igen?

 

Läs även andra tankfulla bloggares åsikter om , , , , , ,

Jag har kommit på

…att så lite kan göra mig så sprittlande glad och bara det glädjer mig lite extra idag.

Så mycket har jag att tänka på som känns bra och framför mig sitter en liten dam och räknar som värsta professorskan. Sånt gör mig varm inombords. Får mig att uppskatta Livet lite extra och även om motgångar har kantat dess väg ganska så regelbundet och jag egentligen är väldigt ledsen just nu, så är det samtidigt så mycket som gör mig riktigt lycklig. LYCKLIG.

Som att alla de jag älskar finns och för att vi har varandra. För att jag får finnas här och mina tankar kan flyga vart de vill. Det är jag tacksam för.

Dessutom är jag ledig imorgon; bara det är något att bli extra glad för eftersom jag ska försöka sova lite längre på morgonen. Sedan ska jag följa med en dotter med en värkande rygg, till läkaren.

Det finns så oerhört många saker att ta vara på i Livet. Bäst att fokusera på dem och tänka framåt; att veta i sitt allra innersta att någon gång blir det ännu ljusare. Det ser jag fram emot.

Gör jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ett möte

tarot2 

                  

…kan vara ett alldeles vanligt sådant, alldagligt, varmt och trevligt. Så som möten med vänliga själar ofta är. Men så ibland kommer ett sällsynt berörande möte, så där så att du skakas om lite i ditt inre och tankarna på det finns förstås kvar där efteråt. Följer dig; dyker upp lite då och då, glimmar till…

Så kan alltså möten också vara och det känns riktigt bra, tycker jag. För känner, det gör jag ju ofta och att sedan få Tarotkort lagda och därefter tolkade, är en helt ny erfarenhet men en starkt berörande sådan, helt klart. Jag rös under den s k readingen och kände mig lätt gråtfärdig emellanåt, för allt hon sade var rätt; så jag och där jag befinner mig just nu. Helt otroligt att det kunde stämma så, att en kvinna som inte känner mig mer än lite flyktigt visar sig kunna ana så mycket om saker som rör mig, genom att lägga ut några kort…

Jag fick också en egen sådan kortlek av den här fantastiska kvinnan med jättefina kort och nu har jag beställt en bok som jag tänkte förkovra mig i. Så tagen blev jag av det här ”tarotandet” att det känns som något jag verkligen vill ta reda på mer om och som jag kommer att försöka använda på mig själv.

Ja… och så var det nog ett litet spöke i farten igen, i närheten av mig. Vet inte varför det händer små, oförklarliga saker i min närhet ibland, men någon mening finns det nog med det också? Antar jag 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Det finns något därute…

…eller därinne; vare sig vi vågar tro på det eller ej; det är min fasta övertygelse. Och för några år sen skulle jag inte ha trott på den här historien om spöklika händelser på en herrgård, men nu förstår jag att det är på riktigt. Sant, alldeles sant…

Runt omkring oss tror jag att det vimlar av andar och andra väsen, bara det att de allra flesta av oss har stängt av förmågan att se dem. Trots att de med jämna mellanrum ger oss små tecken – som vi kanske väljer att rynka på näsan, se oförstående ut och sen rycka på axlarna åt.

Så tror jag att det är och det gör jag efter flera kusliga berättelser som min syster har gett mig; sånt hon har varit med om. Det tog henne lång tid att våga yppa små händelser för mig; som att en tallrik hade flyttats, dörrar som stängdes och steg som hördes på Hornsgatan – utan att någon annan var där. Ett par stövlar flyttades nattetid ut på en gårdsplan mitt i ett ösregn högt uppe i Norrland, när hon var där men det mest tydliga beviset på att hon har en förmåga att se och känna av lite mer än de flesta, var den man som visade sig för henne när hon var i Spanien. Läs här om du vill.

Själv har jag nog också varit med om något som är lite utöver det vanliga. Det har jag skrivit om här. Hu!

Själv har jag alltid varit ”mörkrädd”, ända tills för ett par år sen då jag kände mig helt oförklarligt trygg. Trygg. Jättetrygg. Var jag än var och så är det än idag. Jag, som aldrig har vågat sova ensam i ett hus, kan helt plötsligt sova mitt ute i en stuga i en enslig skog, med bara yngsta dottern som sällskap. Utan telefon eller bil. Det ni! Fast jag talar inte om var…man vet ju aldrig med Internet…🙂

I alla fall så tror jag att den plötsliga tryggheten beror på att jag har en…fnissa inte nu!…glad och snäll ande som vakar över just mig. Det känns rätt bra att tro så och det bästa av allt är ju att jag känner mig trygg, var jag än är. Dessutom är det rätt spännande…

Överallt runt omkring oss finns de; andarna. Så tror jag. Och jag tror att de är snälla, fast kanske lite trötta och ensamma ibland.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Har du förresten sett min andra blogg? Läs gärna här.

Ett beslut…

…är till för ditt eget bästa; för att du ska hålla hela linan ut

Ända till det där som väntar sen

Den viktigaste måste vara du själv

Och det som finns omkring dig

för att kunna ge till andra av det som gör gott

Finns ingen styrka och glädje i dig

Så fattas ju det som du kan sprida till andra

Beslut är Livets svåraste att fatta

men de är till för att följas

För din egen skull

Och för alla de andra

runt omkring dig

Hur ont de än gör