Minus 14,7

Alla sover och jag tassar tyst ut i köket för att sätta på thévatten. Dagen till ära blir det en hel rågmacka; jag ska ju ändå bort ikväll och äta även sånt som inte hör till GI-träsket.

Kikar som vanligt upp på termometern. Inne är varmt, men ute… 😦  Jag spärrar surt upp ögonen, men jo – det ä r faktiskt så kallt. Igen. Ska det aldrig ta slut? Bli vår någongång?

Det är t o m så kallt att tågen fryser och min egen röda, fina och trogna cykel (med underbar och underlättande cykelkorg där fram!) klagade gnisslande igår, när jag cyklade längs Valhallavägen för att hämta yngsta dottern.

Konstaterar nöjt att det är bra när de unga har en kompis som sover över; för det är bara då som jag kan koppla av och somna innan de behagar komma hem – det brukar ju bli ganska sent, dessutom. Hur kan nätter vara så roliga, kan man undra? När man kan ligga hemma och sova i en varm och go´säng… 🙄

Vilken tur att det finns element!

Annonser

Alla dessa möten

PICT0601

…som stannar kvar i dina tankar och får dig att undra varför just ni möttes. De är så speciella och jag har i inlägget under skrivit om ett hastigt möte med intensivt stark igenkänning. I måndags, när vi skulle flyga hem från Malága, var en annan minnesvärd stund.

Egentligen var det bara att två människor möttes och pratade glatt, men hade en ovanligt god personkemi – just för att den var där på en gång. Fast ändå var det så mycket mer; något speciellt.

Jag och de mina satt på ett par stolar och väntade i kön vid incheckningen. Bredvid mig satt en ung flicka och vi började mycket spontant att prata om precis allt mellan himmel och jord.

Det visade sig ganska snabbt att vi hade gemensamma beröringspunkter; som  t ex att jag tidigare har jobbat mycket på just den skola där hon går och att vi bor ganska nära varandra och älskar allt som är grönt, båda två. Men det som var så väldigt speciellt och som jag undrar över meningen med, för det kan väl inte bara vara en tillfällighet (?) – det var att hon visade sig ha samma namn som dotterns kompis.

Ja, vad är det för något med det då?”, kanske du undrar och rycker på axlarna åt Madonnans knasiga iakttagelser…  Och det skulle kanske jag också göra om jag läste det här; men till saken hör att just det namnet är så pass väldigt ovanligt, att ingen av oss någonsin varken har hört eller träffat någon annan som heter så! Ett vackert namn som börjar på Z är det och båda tjejerna och vi andra blev så förvånade över att träffa en namne och över att just vi satt där bredvid varandra.

Vi pratade i alla fall tills vi hade checkat in. Väl på flygplanet sedan, så visade det sig att flickan och hennes familj satt på raden framför (!), så vi fortsatte vår kommunikation lite grann under flygresan också. 🙂

På Arlanda hämtade vi bagaget och plötsligt kände jag någon som knackade mig på ryggen. Det var Z-flickan som sade hej då och jag kunde bara inte låta bli att krama henne.

Men alla dessa möten…vad vill de egentligen säga oss?

Vågor och drömmar

Det mäktiga flygplanet majestätiskt svischande och gungande fram i det blå

och så snabba fullsatta tåget och bussen i den dallrande hettan

Det spanska karga landskapet i en glimrande kväll

En hämtande bil och alla som villigt låter sina varma kroppar få plats

En god måltid och samvaron i en spansk drömsk natt

Sedan vågor som tornar upp sig i dagen och drar oss i strömmar

så att vi hellre stannar kvar på den sandiga stranden

Utom

två guppande glada och blonda huvuden alldeles för långt ut

så där så att de knappt kan skönjas längre

Odödliga så som unga ofta är!

Säg finns det en mening till att det är så tomt därute?

Oj.

Vi pustar ut när vågor till sist för upp dem till sanden igen.

Spansk Cava som läskar illrande i gommen

Tankar som färdas till dig och dig

Och så känslan av världens enorma litenhet

Där uppe på det spanska taket

under alla hoppfullt gnistrande stjärnor.

Meditation

…har jag börjat att ägna mig åt lite grann. Redan den första gången så fick jag ganska omedelbart en tryckande känsla mellan ögonen. Efter att ha suttit ett tag, fått som en ljusprick inne i huvudet och sedan ett skarpt, blått sken överallt, så kände jag mig piggare och alla färger omkring mig syntes klarare än innan. (Jag googlade i alla fall på värk i tredje ögat och fick se det här. Undrar om det är så? Vem vet; jag kanske blir medium snart, på kuppen…! 😀 )

meditationshandboken

Jag har fått låna en bok om meditation och den läser jag och funderar över en del saker. Nu ska jag göra några inledande övningar, eftersom meditation handlar så mycket om koncentration. Det är nog bra för mig, för jag kan verkligen vara lite okoncentrerad mellan varven. Övningen jag ska börja med går ut på att skriva ett ord på ett papper, t ex ”träd”. Sedan ska man skriva ner det första ordet man associerar till trädet, för att genast återgå till att se på ordet ”träd”, skriva ner ett nytt ord och återgå igen, osv. Det är den första övningen.

Nästa steg är att hålla just det ordet ”träd” i medvetandet, för att sedan återgå till det så fort tankarna börjar åka iväg till något annat. Spännande att se ifall min koncentration blir bättre om några veckor, efter att ha gjort så upprepade gånger 🙄  Tid lär jag  ju i alla fall ha, eftersom vi snart åker till Spanien för att svettas lite 🙂

Idag ska jag ut och handla lite till min blivande tjugoåring.heart Jag älskar dig så oerhört!     

Läs även andra mediterande bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det blir tomt

PICT0508

…här hemma när Tiden går så fort och alla blir så stora; klarar sig själva och har sitt eget. Mer ensamt lär det bli till hösten dessutom, men så finns ju som tur är ett yrväder som precis har spelat två omgångar Chicago med mig. Tyvärr råkade jag vinna, men vad gör man när alla essen kommer just till mig? Hon tar det bra och ofta vinner hon också, men inte idag. 🙂

Ändå så kommer saknaden till mig ibland, från dagar förr då man riktigt fick rå om varandra. Idag hittade jag en bok som en av döttrarna hade gjort till mig på min 42-årsdag och den är så fin; den boken… Alla i familjen och ett par vänner och släktingar finns på urklippta foton med trevliga texter till. Jag blev glad av att läsa, av att tänka och se tillbaka på Tid som varit och hoppas så att hon som skrev boken faktiskt satsar på sitt skrivande, för redan i så unga år som fem, sex skrev hon berättelser som var riktigt läsvärda.

Det är spännande att Tiden går, samtidigt som det är lite jobbigt också – för det går ju bara åt ett enda håll. Tungt att tänka så, men sant.

Och här sitter jag och saknar. Tänker på mina nyfärgade ögonbryn och på fotlederna som värker lite; på de kilon som har kommit i ett språng och på att jag inte ens orkar bry mig om att försöka få bort dem – mer än att jag går ibland för att jag älskar att gå.

Man tänker så bra när man går – på dem man saknar och älskar så.

Min Abblogg.

Helt oemotståndlig och jag känner mig så lycklig

…när jag lyssnar på Fredrik Swahn och Bara för en dag. Kan riktigt känna hur fantastiskt det här Livet är varje gång den melodin dyker upp i hörlurarna när jag är ute och går.

Dessutom är det soligt, blivande artonåringen vacklade just sömnigt tillbaka till sängen, lilla dottern är nästan helt frisk från förkylning och infektion, en hel del som har tyngt mitt sinne verkar gå mot det bästa och en härlig Vår är här – vem sjutton kan mostå att känna Lycka då?! Inte jag. Lyssna och njut:

 

Läs även andra Livsbejakande bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Vet du

natur-fb

Bild från www.facebook.com, som är så bra ibland.

 

Att du finns här i min blogg och i den andra, rosa också? Om än i små fragment, uppblandat med annat – så finns du där. Och här.

Hur man kan sitta på en trappa och inte synas; smälta in i omgivningen, det förstår inte jag. För trots att jag verkligen sökte med blicken så hittade jag dig inte! Det kan bero på mina närsynta ögon á la bofinken Knut. Eller så.

Mötet var mäktigt; liksom Livet. Så lång tid har gått och du gör mig imponerad och lite stum mellan varven, för vilken resa du har gjort! Helt otroligt egentligen. Det trodde jag aldrig, men jag är så glad för att det har gått så bra för dig. För att du är du och för att jag fick träffa dig efter så lång tid. Det gav mig mycket att tänka på.

Jag hoppas att vi ses igen.

En trevlig liten utflykt

humlegarden

…var jag med på idag. För mig som gillar att gå på Willy’s och liknande så var det lagom ansträngande att sätta sig i en bil och bara följa med på handlingsturen. Jag är bra på att stoppa ner allehanda godsaker dessutom och utanför affären på Lidingö var det så puttenuttigt med några som sålde toapapper, bröd, frukt och fisk till extra förmånliga priser. Sånt gillar jag.

Men den gamla dam som skärrad stod och ringde Polisen, för att anmäla att hon just hade blivit av med sin plånbok – henne tyckte jag så synd om och jag undrar bedrövat hur någon enda kan ha samvete att stjäla en plånbok från en gammal tant (eller någon alls)?! Så konstigt att ens tänka tanken! Hoppas den som gjorde det inte kan sova gott på natten i evigheters evighet. Usch.

Och så slog mig en sak; att igår var jag ju med om en ”synkronicerande händelse”:

Jag kom på min väg från Fältöversten, då jag såg en gammal tant som påminde om en skolkamrat till ett av mina barn -en flicka som jag inte har sett på fem, sex år minst. Jag tänkte i alla fall för mig själv att precis så som den tanten, skulle flickan komma att se ut som gammal och så gick jag vidare hemåt.

Ett par hundra meter senare så möter jag just den flickan, som jag alltså inte har sett på flera år! Jag konstaterade lite förvirrat för mig själv att hon har bytt stil, till helsvart, lite punkigt – och så funderade jag hastigt över om hon kanske inte alls kommer att bli så lik tanten som jag just hade gått förbi…

Livet är allt bra konstigt. Vad vill det säga egentligen?!


Läs även andra synkronicerande bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

För det oerhörda

   Som ingen människa ens kan tänka sig

Som berör så många

Lamslår, smärtar, oroar runt omkring

Föder stora frågor

Undran och rädsla

Av det upptas också mitt sinne

Vimlar runt i mina tankar

Ändå är jag bara en av alla okända

i en stor, stor värld.

Kvällstankar

rosas-flicka

Jag tycker väldigt mycket om

Att ha dig här hos mig

Bredvid; liggande helt avslappnad framför en film och ibland kommentera något litet

Sånt gillar jag; att bara vara – tillsammans i värme

Inte tänka varken framåt eller bakåt, utan bara finnas till i nuet

Så lite förgyller verkligen så mycket

Och ger värmande minnen att ta fram när de behövs

Livet kommer jag nog förresten aldrig att förstå mig på

Vad som är meningen eller inte menat alls

Och varför saker sker eller inte sker

Igår visste jag till exempel inte vad som skulle hända idag

Och så kommer det ju alltid att vara

Men en sak vet jag och det är att Livet är ett mysterium

Och ett omvälvande äventyr

Det allra svåraste att ta sig igenom

Och verkligen det finaste; en fantastisk gåva

Oavsett vad som händer

Så ska jag alltid tänka.

Läs även andra välmående bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant att se hur de senaste sökarna

pict0097

…har kommit till min blogg; via Google:

I dag

Sök Visningar
botticelli 3 Mer statistik
uranus 2 Mer statistik
madonnan i bild 2 Mer statistik
ensam+sviken 1 Mer statistik
kvinna 1 Mer statistik
birth of venus 1 Mer statistik

I går

Sök Visningar
uranus 4 Mer statistik
birth of venus 2 Mer statistik
sturegallerian 2 Mer statistik
photoimagine.wordpress 2 Mer statistik
”merkurius i fiskarna” 2 Mer statistik
botticelli 2 Mer statistik
madonnan.wordpress 2 Mer statistik
när ont gör gott 1 Mer statistik
mitt liv med madonna bok svenska 1 Mer statistik
”Älska mig för den jag är”+noter 1 Mer statistik

 

Antar att det är en annan ”Madonnan i bild” som sökts efter och undrar varför man hamnar hos mig när man har sökt på Photoimagine? Tror jag har lagt ut videon till Ainbusk’s Älska mig för den jag är. Just det; fast det var ett tag sedan.

En god afton har vi. Fast det är nästan så att vi börjar må lite illa av allt godis. Filmen med Kate Hudson och Owen Wilson är dråpligt rolig och tonårstjejer härifrån, seglade ut i snöhögarna iförda tygskor och i mitt tycke ganska så tunna skinnjackor, visserligen med tjocka halsdukar över, men ändå… Förstår inte vad som har hänt med modet numera! 🙂

En bra dag har det varit och imorgon är det söndag. Vilodagen. Mysigt med vila – ja.

Läs även andra kvällsmysande bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Jag borde helt klart…

…skriva mer om astrologi, för det är det som drar flest läsare.

Fast å andra sidan är det ju inte för besökssiffrornas skull jag skriver (även om det är så roligt att få några läsare, förstås), utan för att jag har något underliggande b e h o v av att skriva av mig ibland.

Jag hittade ett gammalt rit- och skrivhäfte igår. Det är ifrån den tiden när jag hette något annat i efternamn och gick i 3E, i en skola ute i Haninge (Vallaskolan) och redan då…så skrev jag och ritade dessutom mycket och ofta. Konstigt, jag som fick tvåa i teckning sista terminen i nian (nej, jag har fortfarande inte förlåtit min fröken Lena för det – för kanske berodde mitt störande fnissande under lektionerna på något? Kunde du inte ha tagit reda på orsaken istället för att sänka mig så?!)

Det här rit- och skrivhäftet kallas i alla fall för Hobbybok och börjar med ”Jag är intresserad av” på en sida följt av olika sidor med: Musik (med noter i olika vackra färger runt om), Ma (här finns olika tal att räkna ut), Sv  (omgivet av en hel massa ord skrivna i olika färger) och sist står Rita, följt av en hel massa sidor med vackra flickor och deras olika kläder, husen och rummen som de bor i och deras olika saker. I slutet av boken har jag skrivit om olika företeelser som t ex Naturen, Gymnastiken, Skolan och Dikter. Det följs sedan av olika bokrecensioner (som t ex av Kulla-Gulla, min absoluta favoritbok på den tiden)… Och allt det här gjorde jag på min fritid!

När jag bläddrar i Hobbyboken känner jag igen sånt jag har glömt och undrar Är det här jag? V a r det här jag?

För fast så mycket händer i ett liv, så är du ändå samma lilla människa inuti – fast påfylld av erfarenheter, kunskaper och mognad (förhoppningsvis!). Och jag får helt klart ta och hitta på olika sysselsättningar när jag är ensam nu, för jag har märkt att det blir mer ofta så, när de stora är ute och maken jobbar. Alltid har jag haft en ganska så stor ensamhetskänsla och egentligen gillar jag ju att vara själv, speciellt när jag kan välja tidpunkten för ensamheten. Men jag märker att jag blir lite nedstämd nu, när alla går ut, vår yngsta har somnat och jag liksom blir…över. Det tar ett tag innan jag kommer på vad jag ska göra av min ensamhet och lite rastlöshet kommer över mig; jag får svårt att koppla av och går från det ena till det andra tills jag oftast hamnar framför datorn…

Säkert en vanlig känsla, väl?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Tänk att

               

…äta middag ihop med sin tonårsdotter, kan betyda så mycket; som att t ex rökning och andra dåliga vanor kanske uteblir.

Att det här, enligt en amerikansk undersökning, inte skulle gälla unga pojkar, förvånar mig lite. För jag tror att regelbunden samvaro och tid till småprat är väldigt viktigt. Och skulle tonåringen mot förmodan ändå ge sig ut på ”dåligheter” så kanske det är lättare att ta upp det med sina föräldrar, om man är van vid en förtrolighet?

Det står mycket i tidningarna, förresten. Varje morgon när jag läser så finns det alltid något jag fastnar för och börjar fundera kring. Det är säkert bra, bara att reflektera över saker. Tror jag.

På måndag ska jag börja jobba och det ser jag varken fram eller bakåt emot. Ingenting, helt enkelt. Plikten kallar, så känns det. Men innan dess, ser jag i alla fall fram emot några middagar tillsammans; alltid är det några hemma i alla fall…

 

 Foto: Fotoakuten.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

En sista natt

Inte en blodtörstig mygga, utan kanske ännu värre än så på stranden i Marbella…

…med ettriga och blodtörstiga myggor som var sugna på lite gott. Någon hade glömt en lampa på, framför ett öppet fönster, så det blev kalas för vissa och själv somnade jag först vid fyra. Nu har vi ett par timmar på oss innan vi ska ringa en taxi och ta oss till flygplatsen; hoppas bara den spanska taxin dyker upp i tid!

Uppe på takterrassen möts jag av en svartmuskig man som ska måla och fixa; han har smidigt klättrat över från en annan takterrass så jag blir lite förvånad, trots att jag igår blev förvarnad under ett synnerligen knackigt samtal med den spanske trädgårdsmästaren Miguel. Vi känner varandra rätt väl vid det här laget, Miguel och jag, så han har förståelse för att min alltmer sällan utnyttjade spanska försämras allteftersom. 

Med stora yviga gester och i ett lugnt tempo berättade han om el pintor (målaren) som skulle komma och att det var un hombre (en man). Kanske hade han på känn att det finns de som ibland försöker sola brunt alla de vita delar som en bikini gömmer? Jag försökte i alla fall att vika ihop några solstolar under målarens sneglanden, för att sätta in i ett förråd där uppe, men eftersom jag klämde tummen och skrapade benet i mitt tekniklösa tänkande, så gav jag upp efter två stolar och lämnade muttrande målaren åt sitt öde. Jag vet verkligen inte varför en del saker ska vara så svåra! Kan det inte bara finnas stolar som man viker ihop så där lätt… Nåja, storasyster kommer ju snart hit, så det gör väl inget att de står ute i det fria, alla stolarna. Det har de ju gjort medan vi har varit här och solat oss. Bra.

Vi har packat och jag hittade min försvunna klocka under yngsta tjejens resväska. Klart jag inte hade sett den då! Då har jag bara tappat bort en sak till, en sten som på sitt sätt känns ovärderlig. Så fin var den och jag tror jag vet när det hände; på en flygplanstoalett hördes nämligen ett ljud som jag inte kunde lokalisera. Nu vet jag vad det var, tror jag, för det var nog min fina sten som ramlade ner till sitt öde. Tänk att sluta på ett flygplans toalettgolv… Eller så fick den följa med en städare hem kanske? Undrar jag. Förresten så tyckte jag att jag hade den i handen i taxin från flygplatsen och hit, men jag var lite trött då så minnet sviktar.  Stenen har nog mött sitt öde. Ja, så måste det vara.

Saker är kanske oersättliga på sitt sätt. Men det viktiga är ju att vi människor har varandra och visar vad vi betyder – för varandra. Det tror jag på och nu ska här sättas lite fart. Med det menar jag att två sjusovande tonåringar ska väckas.

I Sverige är det första jag ska göra att förundras över hur fint det är. Det gör jag alltid när jag kommer hem; gatorna, husen, allt det gröna ute och den ostädade lägenheten – det ser alltid så fint ut när vi har varit borta ett tag!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Det fläktar från ett öppet fönster

…och det energiska bullret från en motorgräsklippare blandas med fågelsång och bilars brus i bakgrunden.

Två tonårstjejer ligger och snusar i ett rum efter att ha sett på film halva natten. Ung dam leker med Barbiesar helt koncentrerat. Så glad kan man vara över att ha fått tillbaka sin väska som varit ute på vift i världen. Vi andra steg ju av planet i Málaga, medan den lilla resväskan försvann upp i det blå igen. Warszawa tur och retur, innan den avlevererades här av en flitigt åkande man, två dygn senare. Så mycket kan kläder och leksaker saknas att solen lyser lite extra klart när de återfås! Och de enda som någonsin har varit i Polen, i denna familj, är den väskan och allt innehåll.

Två veckor kvar här i Spanien och jag har kommit in i en sävlig lunk, tonårstjejerna likaså. Jargongen framkallar skrattsalvor och magknip och jag känner mig lite yngre på kuppen. Värmen är tryckande och jag njuter, medan andra emellanåt stönar 🙂

Igår och dagen innan gick vi till en affär. Utan bil och med ett slags lämmeltåg som kryper fram och bara går ett par gånger om dagen, blir det långa promenader om man inte orkar vänta. Byxorna sitter redan lösare och lite magbesvär på det så vet man aldrig var det ska sluta…

Vi har det bra och jag är ruskigt lat. LAT. Så härligt!

Kram till dig som läser.

Jag är verkligen inte bra

…på att skriva regelbundet här nu.

Men snart är det sommarlov även för mig, bara tre arbetsdagar kvar! Sen har jag betydligt mer tid och förhoppningsvis lite påfyllning av energiförråden så att även bloggen får sitt. Jag ska sola, ligga och blunda och tänka tankar, läsa en god bok och förkovra mig i sånt jag tycker är intressant. Hoppas också att jag hinner träffa de jag gillar lite oftare och så ska jag kramas jättemycket. Hade jag tänkt.

Lilla söta dottern, jag och lite större förmågor ska åka iväg till Spanien 1 juli. Det ser jag fram emot men ändå längtar jag redan hem på ett sätt. Så kan det vara. Sommar är i alla fall det allra bästa; ingen kan få mig att sluta älska solen och värmen. Det är det som ger mig energi för resten av året!

Just. Nu är det snart dags att sova. Jag är trött. Hoppas du har det bra.

För att jag älskar dig

 

Och för att du är så jättefin

Ett rivjärn brukar jag skämtsamt säga

För aldrig har man tråkigt i din närvaro

och det händer saker hela tiden nära dig

Den bästa känslan sprider du bland alla

Du är så otroligt härligt jättebra och

jag är så glad att du ÄR här.

Jag älskar dig.

Grattis på födelsedagen!

Så gick jag en sväng

Valhallavägens allé i Stockholm.

…och tog mig ända till Fältöversten för att handla lite grann. Två tonåriga skönheter skulle vara barnflickor under tiden, då en mindre kopia av den ena tonåringen är febrig. Så mysigt så.

På vägen hem började det regna och jag blev blöt som en hund. Mina lår klibbade fast vid jeanstyget och håret, som var så fint iordninggjort för bara ett tag sen, hänger för tillfället i stripor längs nacken. Jag funderar på att klippa mig förresten, men innan jag har funderat klart är det väl sommar! Nåja, det finns ju saxar här hemma också och luggen brukar jag nagga lite på när jag inte ser ut.

Vet inte vad jag skulle komma till, mer än att när jag kom hem efter mindre än två timmar borta, så tittade de tonåriga varianterna av det kvinnliga släktet mycket mörkt på mig under sina sotiga luggar; de hade ju tänkt sola och nu var det försent eftersom regnet hällde ner.

Så kan det bli en eftermiddag i Stockholm.

 

Att väcka gamla minnen till liv

…och lyssna på inspelade röster från förr.

Prata om så mycket som har hänt och minnas, minnas. Tänka på så fort Tiden går och på hur viktigt det är att ta vara på den.

Jag kände att jag blev så rörd när vi satte på ett kassettband som var ca tio år gammalt. Där hade vi spelat in när vi sjöng tillsammans och även solo och oj! Så rörande det var. Jag kan inte fatta att det händer så mycket på bara några år. Inte med mig, men för barn som växer. Endast ett år gör ju rätt stor skillnad och att då höra sina barn tio år tidigare sjunga med kristallklara röster så koncentrerat är helt betagande.

Det är fint att ha minnen. Jag måste bli bättre på att filma och ta kort!

Livet är fint och innehållsrikt.