Tankar

Skyndade från morgon till kväll och så julmaten som var så god och otroligt mättande. Men känner ibland en tomhet efter att ha stressat, skyndat, hastat en längre tid och sen…vad? Är det meningen att bara vara; sluta tänka på allt och ännu mer allt?

Det blir fridfullt att ladda batterier. Sina egna. I julstämning.

Hoppas jag i alla fall.

Och jag sov så gott i natt. Har inte ens gått upp ordentligt ännu, utan ligger i ett mörker och lyssnar på plogbilen här utanför. Fram och tillbaka, plog, plog…nästan lite klagande. Ett tungt jobb.

Ha en bra dag idag – du som läser. Och jag.

Annonser

Som slingrande vilsna rankor

Strävande mot allt det gyllene, varma  ljusa

Med någon ständigt följande MED. Upp, upp, men så ner, ner

Snabba steg och dånande känslosam musik i ett par öron; Vemod

Och hoppet. Hoppet! Upp, ständigt strävande uppåt

Någon som söker och VILL finna

Så går dagar, nätter, helger, Tid

Och hoppet…

Vad sen? Vad mer?

Det blir tomt

PICT0508

…här hemma när Tiden går så fort och alla blir så stora; klarar sig själva och har sitt eget. Mer ensamt lär det bli till hösten dessutom, men så finns ju som tur är ett yrväder som precis har spelat två omgångar Chicago med mig. Tyvärr råkade jag vinna, men vad gör man när alla essen kommer just till mig? Hon tar det bra och ofta vinner hon också, men inte idag. 🙂

Ändå så kommer saknaden till mig ibland, från dagar förr då man riktigt fick rå om varandra. Idag hittade jag en bok som en av döttrarna hade gjort till mig på min 42-årsdag och den är så fin; den boken… Alla i familjen och ett par vänner och släktingar finns på urklippta foton med trevliga texter till. Jag blev glad av att läsa, av att tänka och se tillbaka på Tid som varit och hoppas så att hon som skrev boken faktiskt satsar på sitt skrivande, för redan i så unga år som fem, sex skrev hon berättelser som var riktigt läsvärda.

Det är spännande att Tiden går, samtidigt som det är lite jobbigt också – för det går ju bara åt ett enda håll. Tungt att tänka så, men sant.

Och här sitter jag och saknar. Tänker på mina nyfärgade ögonbryn och på fotlederna som värker lite; på de kilon som har kommit i ett språng och på att jag inte ens orkar bry mig om att försöka få bort dem – mer än att jag går ibland för att jag älskar att gå.

Man tänker så bra när man går – på dem man saknar och älskar så.

Min Abblogg.

Idag när jag höll på att ramla

pict0089

 

..i den hala snön, så gjorde jag en sidledes piruett och hamnade återigen på båda fötterna, innan jag direkt därefter höll på att ramla för andra gången. Ännu en gång parerade jag.

Och upptäckte.

När jag hamnade rakt uppåt igen. Att vägen svängde rätt så kraftigt åt andra hållet. Det hade jag inte sett innan, bara anat.

Kanske är snön mindre hal där? Och om jag följer den vägen; halkar jag då? Igen?

 

Läs även andra tankfulla bloggares åsikter om , , , , , ,

Att sitta urlakad

…med en datauppgift framför sig, tro att en hel massa måste pluggas in och att det kommer att ta en vecka allra minst, är inte en bra start på den sista arbetsdagen innan sommarlovet.

Men när jag sedan får hjälp så att jag kommer igång och förstår min uppgft, känns allt genast mycket bättre. Uppgiften godkänns och en sten lättar raskt från mitt bröst. Axlarna höjs en aning och de trötta fötterna tar mig dit jag vill. Senare en kram som ska räcka länge och steg som för mig hemåt.

Så kommer jag plötsligt på att nu är det sommar och jag har ledigt i exakt två månader. Bara jag får sova lite så ska jag verkligen tycka att det är härligt och underbart. Ska jag.

Sommar – smakar på ordet.

Och ler stilla.

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,