Synkronicitet är förundrande…

Och Universum är mäktigt. Tror du på att alla våra tankar är energi, att Universum är uppbyggt av energi och påverkas av alla våra tankar och vice versa? Jag vet inte, men jag tror att olika händelser, speciellt synkroniska (t ex att du just tänkt på en gammal vän och sedan möter den strax därefter), har ett budskap. Det gäller bara att komma på vilket.

Lyssnar du på Universum?

Annonser

Alla dessa möten

PICT0601

…som stannar kvar i dina tankar och får dig att undra varför just ni möttes. De är så speciella och jag har i inlägget under skrivit om ett hastigt möte med intensivt stark igenkänning. I måndags, när vi skulle flyga hem från Malága, var en annan minnesvärd stund.

Egentligen var det bara att två människor möttes och pratade glatt, men hade en ovanligt god personkemi – just för att den var där på en gång. Fast ändå var det så mycket mer; något speciellt.

Jag och de mina satt på ett par stolar och väntade i kön vid incheckningen. Bredvid mig satt en ung flicka och vi började mycket spontant att prata om precis allt mellan himmel och jord.

Det visade sig ganska snabbt att vi hade gemensamma beröringspunkter; som  t ex att jag tidigare har jobbat mycket på just den skola där hon går och att vi bor ganska nära varandra och älskar allt som är grönt, båda två. Men det som var så väldigt speciellt och som jag undrar över meningen med, för det kan väl inte bara vara en tillfällighet (?) – det var att hon visade sig ha samma namn som dotterns kompis.

Ja, vad är det för något med det då?”, kanske du undrar och rycker på axlarna åt Madonnans knasiga iakttagelser…  Och det skulle kanske jag också göra om jag läste det här; men till saken hör att just det namnet är så pass väldigt ovanligt, att ingen av oss någonsin varken har hört eller träffat någon annan som heter så! Ett vackert namn som börjar på Z är det och båda tjejerna och vi andra blev så förvånade över att träffa en namne och över att just vi satt där bredvid varandra.

Vi pratade i alla fall tills vi hade checkat in. Väl på flygplanet sedan, så visade det sig att flickan och hennes familj satt på raden framför (!), så vi fortsatte vår kommunikation lite grann under flygresan också. 🙂

På Arlanda hämtade vi bagaget och plötsligt kände jag någon som knackade mig på ryggen. Det var Z-flickan som sade hej då och jag kunde bara inte låta bli att krama henne.

Men alla dessa möten…vad vill de egentligen säga oss?

En trevlig liten utflykt

humlegarden

…var jag med på idag. För mig som gillar att gå på Willy’s och liknande så var det lagom ansträngande att sätta sig i en bil och bara följa med på handlingsturen. Jag är bra på att stoppa ner allehanda godsaker dessutom och utanför affären på Lidingö var det så puttenuttigt med några som sålde toapapper, bröd, frukt och fisk till extra förmånliga priser. Sånt gillar jag.

Men den gamla dam som skärrad stod och ringde Polisen, för att anmäla att hon just hade blivit av med sin plånbok – henne tyckte jag så synd om och jag undrar bedrövat hur någon enda kan ha samvete att stjäla en plånbok från en gammal tant (eller någon alls)?! Så konstigt att ens tänka tanken! Hoppas den som gjorde det inte kan sova gott på natten i evigheters evighet. Usch.

Och så slog mig en sak; att igår var jag ju med om en ”synkronicerande händelse”:

Jag kom på min väg från Fältöversten, då jag såg en gammal tant som påminde om en skolkamrat till ett av mina barn -en flicka som jag inte har sett på fem, sex år minst. Jag tänkte i alla fall för mig själv att precis så som den tanten, skulle flickan komma att se ut som gammal och så gick jag vidare hemåt.

Ett par hundra meter senare så möter jag just den flickan, som jag alltså inte har sett på flera år! Jag konstaterade lite förvirrat för mig själv att hon har bytt stil, till helsvart, lite punkigt – och så funderade jag hastigt över om hon kanske inte alls kommer att bli så lik tanten som jag just hade gått förbi…

Livet är allt bra konstigt. Vad vill det säga egentligen?!


Läs även andra synkronicerande bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

När du är på väg

…åt ett håll; så tvekar du, stannar och tittar, funderar…

Till sist följer du din inre känsla och får svaret på vad det var som avhöll dig från att gå.

Åt andra hållet.

Någon behöver dig och du går

Alldeles rätt.

Svaret kommer alltid förr eller senare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,