Funderar

Kanske ska jag börja skriva här? Slå ihop båda bloggarna till en; kan man göra det? Två wordpressbloggar, alltså. 

Råkade få på ett franskt UR-program på tvåan i bakgrunden och det är lite småroligt faktiskt. Tokiga familjer, typ. Har läst lite bloggar och inser att jag har för lite tid till det, för det är faktiskt givande att se hur andra skriver och fotar. Just det, ska lägga till en bild till detta inlägg!

Sitter under min värmedyna, för även om det inte är så många minusgrader idag här i Stockholm, så bet det rejält i både kinder och ben när jag var ute en kort sväng till och från tunnelbanan. Inte en enda råtta såg jag på vägen heller, så råttgiftet som de har lagt ut verkar ha hjälpt . Bra!

Ikväll behöver jag tvätta håret. Det får bli ett bad till, även om jag vet att huden blir torr av mina nästan dagliga bad… Det är ju så härligt! Och så undrar jag vad jag ska köpa i present till min ett år äldre syrra som snart fyller år. Ingen aning…

Ha en fin kväll nu, du som läste. Eller dag, om det blir en annan tidpunkt. Förstås. 😉

Kram från Madonnan, the one and only (?). 🙄

20140126-174618.jpg

Vem ska ta hand om de stackars granarna nu? Alldeles övergivna efter julen.. 😦

Så knasigt…

Ja, att jag har t v å bloggar här på WordPress numera. Först denna, som jag sällan skriver i numera, men kanske blir det oftare snart? Och så finns en blogg till, det är den som innehåller allt ifrån Aftonbladetbloggen (som stängde för oss ”vanliga” bloggare i somras).

Så vill du läsa mig oftare? Klicka på bilden så förflyttas du till min andra blogg!

Bakom rullgardinen

Vaknar utsövd kvart i åtta

Tassar till toan och sätter på lite thévatten, smyger sen tillbaka till sängen igen

Så härligt och rofyllt att få börja en dag i min egen takt!

Och alla andra sover…dvs en gullig tjej härhemma

Jag dricker mitt morgonthé i den rosablommiga koppen framför den bärbara,

nedkrupen i sängen (ja, det går så bra med knäna uppdragna!)

Spelar Bubble Witch Saga på Fejan, hinner tänka en  massa virvlande tankar (som alltid)

Ska jag t ex träffa kompisen från förr som har kontaktat mig på Stayfriends?

Tänker att jag ska kolla upp Qigongkurser med drop-in – då stannar tankarna

Sen fortsätter morgonen att långsamt väcka mig

alldeles i min egen takt

NU är batteriet snart slut på datorn

så kanske är det dags att ta mig upp…?

Värme

En cykel och två från olika länder som möts

över ett par glas vitt iskallt läskande vin

Sitter på en lugn uteservering längs en stadsgata

under grönt lummiga träd

Livet är nog magiskt ibland

och gammal vänskap rostar aldrig

Den bara ÄR

så självklar.

Tankar

Skyndade från morgon till kväll och så julmaten som var så god och otroligt mättande. Men känner ibland en tomhet efter att ha stressat, skyndat, hastat en längre tid och sen…vad? Är det meningen att bara vara; sluta tänka på allt och ännu mer allt?

Det blir fridfullt att ladda batterier. Sina egna. I julstämning.

Hoppas jag i alla fall.

Och jag sov så gott i natt. Har inte ens gått upp ordentligt ännu, utan ligger i ett mörker och lyssnar på plogbilen här utanför. Fram och tillbaka, plog, plog…nästan lite klagande. Ett tungt jobb.

Ha en bra dag idag – du som läser. Och jag.

Älskar nog mitt jobb…

…även om det totalt suger musten ur mig ibland. Långa dagar, där lunchrasten krymper till bara en liten stund; till sist blir man helt slut. Och tappar sugen lite grann.

Tänk att inte ha så mycket att göra och hålla reda på; tänker jag då. Men så kommer några andningspauser, det räcker med lite sånt en enda dag – så är glädjen där igen. Det är så roligt.

Och vi ska jobba lite med Valet, men inte ska jag påverka en enda, förstås.

Egentligen har jag inte så starka sympatier någonstans alls, men nåt ska man ju rösta på… Och det finns ju definitivt det som är bättre än annat.

Vad är det som är viktigt här i världen? Att vi tänker på oss själva, eller på oss alla? 🙄

Så blev det Påsk igen…

Påskafton är en fin dag, speciellt när den förgylls av en skinande sol därute. Jag har alltid tyckt att jular och nyårsaftnar kantas av en del stress, men Påsken – den gillar jag! Då är det lite mat, en massa godis i fina påskägg och bara lite pynt. Dessutom är Våren därutanför; så härligt!

En ljus tid, helt enkelt. Sånt gillar jag.

Jag skulle önska att Påsken var ljus och skimrande för precis alla. Att människor som lever här på Jorden har tid och kan känna lusten att bara vara. Här och Nu.

Så skulle det vara.

 

Glad Påsk till dig som läser!

 

Minus 14,7

Alla sover och jag tassar tyst ut i köket för att sätta på thévatten. Dagen till ära blir det en hel rågmacka; jag ska ju ändå bort ikväll och äta även sånt som inte hör till GI-träsket.

Kikar som vanligt upp på termometern. Inne är varmt, men ute… 😦  Jag spärrar surt upp ögonen, men jo – det ä r faktiskt så kallt. Igen. Ska det aldrig ta slut? Bli vår någongång?

Det är t o m så kallt att tågen fryser och min egen röda, fina och trogna cykel (med underbar och underlättande cykelkorg där fram!) klagade gnisslande igår, när jag cyklade längs Valhallavägen för att hämta yngsta dottern.

Konstaterar nöjt att det är bra när de unga har en kompis som sover över; för det är bara då som jag kan koppla av och somna innan de behagar komma hem – det brukar ju bli ganska sent, dessutom. Hur kan nätter vara så roliga, kan man undra? När man kan ligga hemma och sova i en varm och go´säng… 🙄

Vilken tur att det finns element!

Jag sover inte så mycket…

0008066_0000004Nej, det gör jag inte, kära syster, precis som du skrev till mig i ditt sms nyss. Men jag försöker; alltid något 🙂 Och en blogg kan vara bra till mycket – som att hålla kontakten en aning mer, när man inte hinner eller orkar annat.

Ibland märker jag förresten att andra människor känner mig mer, eller vet mer om mig än jag om dem. Och då får jag ofta känslan av att de följer min blogg, utan att säga något. För allt kan de ju inte veta om jag inte har sagt det, eller hur? 🙄  Det kan emellanåt bli lite känslan av att de försäger sig, men vi pratar då inte öppet om den lilla felsägningen, så att säga. Men jag känner ofta ändå att ”det här är från min blogg”.

En ganska märklig känsla faktiskt… Har du varit med om det någon gång?

Alla dessa möten

PICT0601

…som stannar kvar i dina tankar och får dig att undra varför just ni möttes. De är så speciella och jag har i inlägget under skrivit om ett hastigt möte med intensivt stark igenkänning. I måndags, när vi skulle flyga hem från Malága, var en annan minnesvärd stund.

Egentligen var det bara att två människor möttes och pratade glatt, men hade en ovanligt god personkemi – just för att den var där på en gång. Fast ändå var det så mycket mer; något speciellt.

Jag och de mina satt på ett par stolar och väntade i kön vid incheckningen. Bredvid mig satt en ung flicka och vi började mycket spontant att prata om precis allt mellan himmel och jord.

Det visade sig ganska snabbt att vi hade gemensamma beröringspunkter; som  t ex att jag tidigare har jobbat mycket på just den skola där hon går och att vi bor ganska nära varandra och älskar allt som är grönt, båda två. Men det som var så väldigt speciellt och som jag undrar över meningen med, för det kan väl inte bara vara en tillfällighet (?) – det var att hon visade sig ha samma namn som dotterns kompis.

Ja, vad är det för något med det då?”, kanske du undrar och rycker på axlarna åt Madonnans knasiga iakttagelser…  Och det skulle kanske jag också göra om jag läste det här; men till saken hör att just det namnet är så pass väldigt ovanligt, att ingen av oss någonsin varken har hört eller träffat någon annan som heter så! Ett vackert namn som börjar på Z är det och båda tjejerna och vi andra blev så förvånade över att träffa en namne och över att just vi satt där bredvid varandra.

Vi pratade i alla fall tills vi hade checkat in. Väl på flygplanet sedan, så visade det sig att flickan och hennes familj satt på raden framför (!), så vi fortsatte vår kommunikation lite grann under flygresan också. 🙂

På Arlanda hämtade vi bagaget och plötsligt kände jag någon som knackade mig på ryggen. Det var Z-flickan som sade hej då och jag kunde bara inte låta bli att krama henne.

Men alla dessa möten…vad vill de egentligen säga oss?

Jag har tänkt som så

Riddarholmen

Riddarholmen och Stockholms slott            foto: Wikipedia.com

…att det nog är viktigt för hälsan att omge sig med människor som man trivs med och mår bra av. Och så sitter jag och ler lite för mig själv, av alla de som får mig att känna goda känslor. Det är fint tycker jag. Och det är så viktigt!

I morse vaknade jag kvart över fyra, trots att jag somnade först efter två. Ute var knalljust och fast jag lade en T-shirt över ögonen och ansiktet, så sipprade ljuset obönhörligen in och trängde sig envist in genom mina stängda ögonlock. När klockan var halvsju fick jag nästan lite panik, för dagen ska man ju ta sig igenom – oavsett sömnbrist.

Till sist somnade jag i alla fall om ända till tio och det var verkligen så skönt att få sova! Tack.

Jag blev glad igår av så mycket och av en ovanligt vacker kväll. Och det som gör mig glad är ju bara att plocka fram då och då. Helt perfekt.

Helt oemotståndlig och jag känner mig så lycklig

…när jag lyssnar på Fredrik Swahn och Bara för en dag. Kan riktigt känna hur fantastiskt det här Livet är varje gång den melodin dyker upp i hörlurarna när jag är ute och går.

Dessutom är det soligt, blivande artonåringen vacklade just sömnigt tillbaka till sängen, lilla dottern är nästan helt frisk från förkylning och infektion, en hel del som har tyngt mitt sinne verkar gå mot det bästa och en härlig Vår är här – vem sjutton kan mostå att känna Lycka då?! Inte jag. Lyssna och njut:

 

Läs även andra Livsbejakande bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Malenas kväll

Ett Stort Grattis till Malena Ernman från Madonnan 🙂

Vill du besöka min rosa blogg, så klicka här .

Läs även andra operaovana bloggares åsikter om , , , , ,

Och jag har inte mött dig

 

broar

Foto: Imagine

 

…och inte dig heller; men ändå…

Så har jag gjort det; rätt så ordentligt

För vi känner varandra ganska innerligt vid det här laget

De ord som har skrivits och följts under lång tid

Gör ju att man lär känna varandra mer och mer

Stämningslägen, Vardagen, Livet

Precis allt det och mer ryms ju i dem

Så ja; vi har mötts; det har vi

Jag har mött dig.

Och dig.

Och så många andra.

Här – i orden.

Rätt fantastiskt ju!

 

Läs även andra tankfulla bloggares åsikter om , , , , , ,

För ett år sedan

Foto: www.fotoakuten.se

…skrev jag det här; något som jag finner aktuellt även idag – denna ljust solbeströdda Nyårsdag 2009:

 

Cyklade gjorde jag

…genom ett slaskigt Stockholm, i ett kompakt mörker.

Snön yrde omkring och hamnade piskande på min panna, som blev så stelfrusen att det riktigt illvärkte i den till sist. Jag trampade på det snabbaste och mest målmedvetna jag kunde, för att komma hem, fort, fort.

Så kom jag på en sak som gladde mig, så där plötsligt och nästan lite överrumplande:

Vi går mot ljusare och varmare tider.

Livet är allt bra underbart.

 

Läs även andra nyårstänkande bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

En del saker…

…förstår jag mig omöjligt på; hur mycket jag än försöker att vara förstående. Men det du gör eller inte gör mot din nästa, som i vänskap eller relationer, visar ju vad du värdesätter och hur din personlighet är. Utifrån det får andra sin uppfattning om dig som människa.

Somliga kan man ha en lång och fin vänskap med och så ibland ”försvinner” den ena; fast man vet att man har varandra där ändå! Så fint och rätt är det. Andra kanske agerar likadant, men då tolkar du det som ett ointresse, eller som lite nonchalans och så urholkas ditt eget intresse och förståelsen för den personen. Vänskapen falnar, skulle man kanske också kunna uttrycka det hela som.

I Livet finns mycket att fundera kring och det är tur att vi är så många här på Jorden, för alltid hittar vi flera som vi trivs allra bäst med.

På tal om något annat så somnade jag om imorse och det var både skönt och välbehövligt. Jag drömde om en kollega och jag hoppas inte att det var en sanndröm… Mina tankar nu är om det finns sådana? Tiden lär ju visa mig om just det här stämde i alla fall.

Regn här i Stockholm och jag ska iväg ut på vift.

Har du förresten läst min andra blogg?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Det finns något därute…

…eller därinne; vare sig vi vågar tro på det eller ej; det är min fasta övertygelse. Och för några år sen skulle jag inte ha trott på den här historien om spöklika händelser på en herrgård, men nu förstår jag att det är på riktigt. Sant, alldeles sant…

Runt omkring oss tror jag att det vimlar av andar och andra väsen, bara det att de allra flesta av oss har stängt av förmågan att se dem. Trots att de med jämna mellanrum ger oss små tecken – som vi kanske väljer att rynka på näsan, se oförstående ut och sen rycka på axlarna åt.

Så tror jag att det är och det gör jag efter flera kusliga berättelser som min syster har gett mig; sånt hon har varit med om. Det tog henne lång tid att våga yppa små händelser för mig; som att en tallrik hade flyttats, dörrar som stängdes och steg som hördes på Hornsgatan – utan att någon annan var där. Ett par stövlar flyttades nattetid ut på en gårdsplan mitt i ett ösregn högt uppe i Norrland, när hon var där men det mest tydliga beviset på att hon har en förmåga att se och känna av lite mer än de flesta, var den man som visade sig för henne när hon var i Spanien. Läs här om du vill.

Själv har jag nog också varit med om något som är lite utöver det vanliga. Det har jag skrivit om här. Hu!

Själv har jag alltid varit ”mörkrädd”, ända tills för ett par år sen då jag kände mig helt oförklarligt trygg. Trygg. Jättetrygg. Var jag än var och så är det än idag. Jag, som aldrig har vågat sova ensam i ett hus, kan helt plötsligt sova mitt ute i en stuga i en enslig skog, med bara yngsta dottern som sällskap. Utan telefon eller bil. Det ni! Fast jag talar inte om var…man vet ju aldrig med Internet…🙂

I alla fall så tror jag att den plötsliga tryggheten beror på att jag har en…fnissa inte nu!…glad och snäll ande som vakar över just mig. Det känns rätt bra att tro så och det bästa av allt är ju att jag känner mig trygg, var jag än är. Dessutom är det rätt spännande…

Överallt runt omkring oss finns de; andarna. Så tror jag. Och jag tror att de är snälla, fast kanske lite trötta och ensamma ibland.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Har du förresten sett min andra blogg? Läs gärna här.

Alkohol

 

…tror jag inte är så bra för mig, i alla fall inte mer än bara lite.

För jag har märkt att jag tål mycket mindre än de flesta andra. Vet att jag  har skrivit om det ett och ett halva glas vin som jag drack sist jag träffade Isprinsessan och några andra gamla vänner. Det är inte roligt att behöva hålla armkrok när man går till T-banan efter så lite vin (inte annars heller kanske?)…

Nu vet jag att jag i och för sig var väldigt trött och hade skyndat mig ungefär hela dagen utan rast, tills jag damp ner där på en stol på restauranten, men ändå var det så konstigt att jag blev så snurrig, dessutom lite illamående och fick huvudvärk dagen efter.

Frågan är om jag ska öva mig att tåla mer eller låta bli att dricka alkohol överhuvudtaget? Inget behov av det har jag heller, för en iskall läsk glädjer mig lika mycket, om inte mer.

Nu är det i alla fall fredagskväll utan vin och dottern som jag trodde höll på att bli frisk, har somnat med febriga kinder här bredvid i soffan. Alldeles tyst är det och tankarna får fritt utlopp här framför datorn. Får de.

Så nu ska jag tänka lite. 

En sen kväll

Sömniga ögon som försöker hålla sig öppna

Snusande andetag från en förkyld liten sjuk här bredvid

Någon hostar kiknande i ett annat rum

medan datorn brummar och susar lite grann

Och här sitter jag i mina irrande tankar och knattrar.

Livet är en gåva, sa någon klok och jag tycker det stämmer.

På sitt sätt.