Älskar nog mitt jobb…

…även om det totalt suger musten ur mig ibland. Långa dagar, där lunchrasten krymper till bara en liten stund; till sist blir man helt slut. Och tappar sugen lite grann.

Tänk att inte ha så mycket att göra och hålla reda på; tänker jag då. Men så kommer några andningspauser, det räcker med lite sånt en enda dag – så är glädjen där igen. Det är så roligt.

Och vi ska jobba lite med Valet, men inte ska jag påverka en enda, förstås.

Egentligen har jag inte så starka sympatier någonstans alls, men nåt ska man ju rösta på… Och det finns ju definitivt det som är bättre än annat.

Vad är det som är viktigt här i världen? Att vi tänker på oss själva, eller på oss alla? 🙄

Veckan…

Den har gått jättefort och vi är inne i slutfasen av terminen. Jag har jobbat nu på morgonen, fyllt i Läsutvecklingen och det känns förresten så bra att ha lärt känna eleverna och veta att jag följer med dem till nästa läsår.

Är ledig idag, men vaknade halvsju som vanligt. 🙄  Hade gärna sovit mig utvilad, för det är jag minst av allt. Lilla tjejen är på avslutning med Fritids. Så stor börjar även hon bli, så att till hösten blir det dags för annat efter skolan – mellanstadieverksamhet. Hon hörde i alla fall av sig vid kvart i elva igår kväll. Skinn på näsan, det har hon och det är bra att veta.

Tänk förresten att allt lever kvar i skolans värld…alla årskurser, som egentligen har hetat år i många år och lågstadium osv, det ska ju inte heta så längre. Såvida de inte har ändrat igen? Vad vet jag. Det är ganska obetydligt, för det viktiga är ju att alla i skolan har det bra! Det försöker jag jobba för.

Och skulle någon tycka att jag låter luddig och otydlig, så får jag väl skylla på den arla timmen och att jag sitter i mörker och skriver. Ser knappt tangenterna…
Kanske ska jag tända nu?

Undrar jag

…om det går omkring någon och vet om min blogg utan att säga något? Och vad denna någon isåfall tycker? Nåja, det här är jag; eller i alla fall en liten del av mig. Det finns ju så mycket mer 🙂

Och så tänker jag på varför det kliar hysteriskt på överarmarna varje kväll när jag ska sova? Om det är tvättmedlet eller något helt annat?

Och så föräldramötet som jag var och hälsade på; presenterade mig och var så trött att jag inte riktigt minns vad jag sa. Hm. Sen cyklade jag i alla fall hem och fick laxpasta. Det var gott.

Inte så mycket mer än så. Det är ganska tomt i huve´t just nu…

Att sitta urlakad

…med en datauppgift framför sig, tro att en hel massa måste pluggas in och att det kommer att ta en vecka allra minst, är inte en bra start på den sista arbetsdagen innan sommarlovet.

Men när jag sedan får hjälp så att jag kommer igång och förstår min uppgft, känns allt genast mycket bättre. Uppgiften godkänns och en sten lättar raskt från mitt bröst. Axlarna höjs en aning och de trötta fötterna tar mig dit jag vill. Senare en kram som ska räcka länge och steg som för mig hemåt.

Så kommer jag plötsligt på att nu är det sommar och jag har ledigt i exakt två månader. Bara jag får sova lite så ska jag verkligen tycka att det är härligt och underbart. Ska jag.

Sommar – smakar på ordet.

Och ler stilla.

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Känner mig

…rätt trött, lite magmosig och allmänt oinspirerad.

Ska se lite på Klass 9a, som jag har hört så mycket om. Att vara lärare är världens bästa jobb. Så roligt faktiskt och så fantastiskt att det finns så många trevliga och vetgiriga barn och unga.

Har smort in mina armar och ansikte samt hals med brun utan sol. Är så trött på att vara blek och glåmig.

Inget mer att skriva. Så kan det vara ibland.

Borde sova (lite) mer (än jag har gjort de senaste nätterna) inatt.

En liten svart börs från min ungdom.

Den hade jag i en låda och min yngsta dotter fick plötsligt syn på den. Hon öppnade försiktigt och fick se så många små skolfoton, som jag bytt till mig för så länge sedan. Alla foton tog hon intresserat upp och frågade mig vad varenda en på bilderna hette.

För 30 år sedan, drygt, fick jag alla de här bilderna och jag kommer ihåg alla som är fotograferade, men inte vad de hette. Som tur är står namnen på baksidan av fotona. Där är hon jag umgicks så intensivt med, under en kort tid och han som jag var så kär i…

Jag undrar lite nyfiket vad det blev av dem? Vem har fått alla sina drömmar uppfyllda och vem har kanske lämnat det här livet?

Så många öden ryms i den lilla börsen, men för min dotter var det en riktigt rolig lek och det lär komma fler stunder då hon öppnar den.

Undrar var det blev av dem alla…

Jag tänkte skriva några rader

…bara om det jag känner för, vilket jag i och för sig alltid gör, men ändå.

Jag kände mig nöjd idag, för jag var så pigg när jag slutade jobba och dessutom var det faktiskt l j u s t ute när jag gick hemåt vid tretiden. Allt hade jag rättat och skrivit i och så hann jag snygga till lite i klassrummet. Kom förresten på att jag borde använda de där pärmarna som jag har fått och sortera in lite papper så att jag hittar det jag behöver. Annars brukar jag stå och rota och rafsa lite lätt desperat i en tidsbrist, ofta utan att ens hitta det jag söker. Kanske om jag har flera pärmar för samma ämne, att jag slipper knöka in allt så att det blir svårt att stänga pärmen, eller så att hälften av papperen ramlar ut…Det är ju inte så kul och inte heller så användbart. Om man säger så.

Jag tycker, om något helt annat, att det är konstigt att jag ser tecken så ofta. Om allt och inget. Att jag tänkte på en flicka idag, som jag absolut inte har en relation till och som jag inte har sett på cirka ett halvår…så satt hon där ett par minuter senare. Det var lite lustigt, minst sagt. Och att boken jag hört någon prata om, som jag aldrig innan hört något om, plötsligt rekommenderades till mig på en förfrågan. Det är konstigt. Men säkert är det jag som läser ut saker ur ingenting. Eller så sitter någon någonstans och bara roar sig på min bekostnad. Varsågod!

Sen var det väl inte så mycket mer. Förutom att det är så många som betyder så mycket i mitt liv. Det är rätt fint. Väldigt fint. Och alla vet kanske inte om det.

Det borde jag nog ändra på – att förmedla hur viktiga andra är…

En sömnbrist

…som heter duga; när jag vaknar efter en och en halv timme.

Går upp, sitter i ett kök och funderar på allt och intet. Är så klarvaken att hjärnan riktigt vibrerar av alla kristallvakna tankar.

Jag sätter på min dator, tittar efter mejl och går in på facebook. Så tomt det är överallt. Lägger mig till slut i ett snarkande rum (stackars min man, som jag klagar…), men lyckas inte somna. Inga tankar maler, de lämnade jag nog i köket. Jo, förresten…några tankar hittar mig, på sådant som är bra. Som min familj, mitt arbete, några vänner som jag tycker så mycket om.

Strax före fyra tror jag att jag somnar och vaknar vid halvsju igen. Inte trött alls faktiskt, bara lite svimfärdig mellan varven. En arbetsdag som känns så bra väntar, men det visste jag ju inte innan förstås. Allt är bra, så mycket som värmer mitt i ett liv.

Men jag skulle gärna sova lite mer. Undrar hur man gör?

En dag

…med snälla människor.

Som de flesta andra dagar. Skimrande med glädjande små saker.

Först var någon jättesnäll. Jag fick lust att krama om, men det kunde jag ju inte göra. Ibland kan det missförstås.

Sedan var någon annan jättesnäll och så fick jag veta något riktigt roligt.

Jag blir så glad av människor. Vilken tur att de finns.

Att ni finns.

Och jag.

Och alla andra.

                                   🙂

Jag har fått

…några små förfrågningar om Facebook.

Inte vet jag vad det är och inte är jag intresserad. Tycker det är fullt upp med bloggen. Så registrerade jag mig, i Madonnan, satte in ett foto och har fyra vänner… Men sedan kom jag på en sak – jag tror att precis alla kan se mig! Det vill jag inte, för jag vill nog vara lite halvanonym här.

Det är väl bara jag som registrerar mig i ett bloggnamn dessutom… Vad ska jag där att göra? Blir bara stressad. Dessutom ska jag rätta en massa no-prov och bedöma dem… Hu. Tur jag är ledig imorgon…så jag kan jobba.

Hej och hå. Kram till dig som läser; idag är jag kramig – det måste vara kanelbullsdoften som gör det…

av madonnan Postat i Skola

Idag blev jag så väldigt glad

…och då hade jag så gärna kunnat utdela en kram eller fler.

Fast jag började dagen med en kram, på jobbet. Det var en bra början. Sedan fortsatte dagen i samma tecken, trots att just mitt dataprogram inte fungerar så att allt tar hundra gånger längre tid.

Och jag som vill göra klart i god tid innan en massa samtal, känner stressen belägra sig. Men vetskapen om att vi inte har tagit på oss en massa extra nästa vecka är bra. Just det; då orkar man.

Stressreducerande tankar är bra.

Och kramas skulle jag nog kunna göra mest hela tiden faktiskt. Ungefär.

Tänker på Burma, varje dag. Gör det du också (om du vill); tänk goda tankar. Det kanske hjälper.

    Free Burma!

Jag hittade info här hos Jerry.

Undrar om det är någon

…som har lagt märke till hur modig jag är nuförtiden?

Känner bara att jag bryr mig inte så mycket. Inget har jag att dölja och så här ser jag ut. En liten bit av mig i alla fall…

Jag ska iväg till Söder. Lite trevligt tror jag det blir, vi ska köpa thaimat att mumsa på. Jag är så trött så att jag inte vet hur jag ska komma dit på min cykel och pengar måste jag ta ut, för inte ett öre har jag i fickan. Cykellampa är inköpt tror jag, en sån som går att sätta fast utan att bryta naglarna av sig i mörkret.

Och dagen var jäktig. En väldigt stor påse med timmars arbete har jag med mig. Men det är berättelser som ska läsas, ett sant nöje, för de skriver riktigt bra.

Hej hopp. Jag tror jag ska titta mig i spegeln och dra en kam genom håret innan jag cyklar iväg i det fina höstvädret.

av madonnan Postat i Skola

Den där mackan

…jag inte åt idag på kursen var även den full av skinka och ost.

jag tittade på de andra som mumsade och drack mitt thé med en sockerbit i. Det var tur att ingen frågade varför jag inte åt en macka och tog bort skinkan (som hade legat mot osten och säkert skinkat av sig), för inuti var jag lite sur på det där att de som hade levererat mackorna inte hade lagt i någon vegetarisk variant. Ni förstår vad jobbig jag är kanske, men jag kan inte äta kött eller skinksaft… 🙂 Lågt blodsocker fick jag också, för att sitta till sex och ha ätit lunch vid elva blir låång tid utan mat.

Sen lärde jag mig saker. Tyvärr har jag nästan glömt vad…men det var lärorikt, så mycket vet jag. När jag är lite piggare ska jag nog titta på alla papperen jag fick och den fina boken också, full av tips.

En sak fick jag veta och det är att det är fler som dör i Stockholm av avgaser än av bilolyckor. Det är rätt hemskt, men man hör inte så mycket om det. Eller, jag har aldrig hört det förut…

Jo, just det. Jag lärde mig också att utan insekter skulle livet för oss människor vara mycket sämre. Jag tror det skulle finnas betydligt färre blommor då. Eller något sånt.

Det var i alla fall rätt lärorikt…  🙂

av madonnan Postat i Skola

En sak är jag glad för…

En annan sak är jag ledsen för…

Något är jag nöjd med…

Något gör mig fundersam…

En sak är jag irriterad på

och dessutom kände jag mig lite diskriminerad idag.

Jag menar, om man nu bjuder på morgonfika – hur kan man

då glömma bort de vegetariska smörgåsarna?

Det tycker jag var dumt gjort.

Men jag tog en halv brödbulle, den delen som hade

brödet mot osten som jag tog bort…

Jag tycker inte om skinksmak på vegetarisk smörgås.

En halv brödbulle med smör på, det åt jag.

Den var god, fast jag kände mig lite annorlunda.

Tur jag inte bryr mig, men konstatera kan jag.

Det är jag bra på.

Annat var det förresten på 80-talet; då när jag slutade

äta kött helt. 

På den tiden var jag nästan som ett UFO, nu är jag

bara lite annorlunda

En bland många.

                    

Mvg

…är det som gäller för mig, så här kommer t v å underligheter till:

* Ofta när jag pratat om någon som jag inte har pratat eller tänkt på under många år, så dyker den personen upp i mitt liv eller någon annans jag känner, strax därefter. (Ja, jag kom visserligen på det när jag läste någon annans blogg…men så är det faktiskt). Lite lustigt och konstigt tycker jag.

* Ibland när jag sitter på en stol så kan det kännas som om någon står precis bakom, nästan så att jag ser en skugga röra sig…men ingen är där.

Så.

?

Nu väntar jag…

                       🙂

Tre långa drasutar

…med armar och ben som slänger lite hit och dit.

En på cykel, en som pladdrar oavbrutet och så han. Mörka ögon och en lite tom, fladdrande blick. En vilsen själ i en ung kropp.

På andra sidan vägen; åt motsatt håll, kommer hon. Låtsas inte se, för cigarettens skull. Den som lämnar en tunn, uppåtsträvande rökstrimma från hans hand.

Men så känns den intensiva kraften från ett par ögon som spretande söker kontakt; därifrån andra sidan vägen. Musiken som ljuder i hennes öron är Feel av Robbie Williams. Lite framtidshopp känns det som.

Och hon ler, höjer handen och vinkar.

Hoppas så.

Idag

…fick jag en så väldigt fin liten rad i en loggbok av en elev.

Mitt i allt; när jag skulle skriva svar, blev jag så rörd. Det är verkligen ett yrke med guldkant jag har valt en bit upp i åren.

Vad gör det då att jag har jobbat över elva timmar på fyra dagar… Spelar ingen roll alls. Och energin finns kvar; sen när jag tänker på att jag tar en sovmorgon på måndag och är ledig imorgon så lyser solen lite extra på kvällshimlen här utanför.

Så är det.

   pict2641.jpg

av madonnan Postat i Skola

Lite mäktigt

…var det nog med en hel stor väg, full av stillastående bilar och ett par poliser som stod mitt i varje körriktning.

För att vi, ganska många hundra personer,  skulle gå på fotbollsmatch. En hel skola. Det var rätt fint och annorlunda.

Och mäktigt. En fin sammanhållning kändes det som; och så många glada ansikten som korsade vägen.

Fast sen var det för kallt. Nästan så fotbollarna såg ut att frysa de också. Kanske…

Idag

…hände något riktigt kusligt i mitt klassrum som jag bara måste skriva ner innan jag går och lägger mig.

Ojoj. Vi hade inga elever inne i skolan eftersom det var en särskild dag och vi skulle mötas ute på skolgården på eftermiddagen. Men jag och några kolleger var där lite innan för att jobba lite och jag satt vid datorn i mitt klassrum en stund och hade lagt väskan på golvet bredvid. Bakom mig finns en hurts med några lådor och pärmar och tidskriftssamlare på. Den hurtsen är rätt tung. Väskan som låg där bakom min stol, men framför hurtsen har axelremmar (handtag att hänga på axeln alltså, vad de nu kallas…).

Efter ett tag gick jag in till en kollega och hade låst dörren till klassrummet. Vi jobbade en stund, men sen gick jag in till mig igen.

Och då ser jag min väska. Att axelbandsremmen (ah, så heter det ju!) ligger runt om ena benet på den tunga hurtsen. Man måste alltså lyfta upp hurtsen för att kunna stoppa benet mitt i…med axelbandsremmen runt om. Förstår ni? Jag tyckte det var så konstigt, ingen annan än vi var i korridoren OCH jag hade dessutom dörren till klassrummet låst, men jag ruskade lite på huvudet för mig själv och glömde nästan bort det.

Efter ett tag gick jag ut igen, stängde dörren och var borta en längre stund. När jag kom in och skulle hämta min väska, så var det likadant igen! Och jag skrattar när jag skriver det här, men såvida det inte är jag som är tokig och själv har lyft upp hurtsen för att stoppa axelbandsremmen runt om…så måste det faktiskt spöka. Jättekonstigt och roligt! Och jag kan inte säga det här till eleverna, absolut inte. Men jag blev så paff andra gången att jag faktiskt ropade på mina kolleger och sa som det var. Vi skrattade gott.

Ville bara skriva ner det här. Men; finns det någon förklaring? Och jag som ska sitta där själv imorgon ett par lektioner och jobba, utan elever, blir nästan lite skraj. Förra veckan hände det ju något mitt under en lektion. Något jag skrev om i ABbloggen tror jag, eller var det här? En elev som spratt till och tyckte att det kom en papperstuss på kinden, trots att vi alla satt och lyssnade och tittade just på den eleven. Utan att det fanns en endaste liten pappersbit i närheten…

Jag som hade lyckats glömma det här lite. Hur ska jag kunna sova nu då? Fast lite roligt är det, jag gillar nog spänning tror jag.

                                    🙂

Jag ska

…träffa min mamma imorgon.

Och på söndag likaså, fast tillsammans med mina systrar då. Och de pratar så mycket att jag brukar bli lite tystare och lyssna, flika in ett och annat emellanåt.

Fast efter den här första veckan med elever i skolan vill jag nästan inte vara ledig imorgon. Trots att jag är lite dimmig i huvudet av allt som varit så intensivt just under en första vecka utan övningsämnen. Men det är verkligen så roligt och jag blir glad av alla möten. Och visst är allt inte bara rosenrött; men det överväger verkligen och det allra mesta går att lösa.

Förresten är det lite synd att det så sällan står om hur fina barn det faktiskt finns ute i våra skolor. Oftast läser man bara om motsatsen.

Sen var det den där promenaden. Bäst jag ger mig av innan jag fastnar här på stolen…

av madonnan Postat i Skola