Synkronicitet är förundrande…

Och Universum är mäktigt. Tror du på att alla våra tankar är energi, att Universum är uppbyggt av energi och påverkas av alla våra tankar och vice versa? Jag vet inte, men jag tror att olika händelser, speciellt synkroniska (t ex att du just tänkt på en gammal vän och sedan möter den strax därefter), har ett budskap. Det gäller bara att komma på vilket.

Lyssnar du på Universum?

Annonser

En spiral av kärlek och ljus

Som sändes till alla oss här på Jorden via Norge, från en annan civilisation. Kan det vara så? Eller är det kanske lite väl långsökt?

Vad vet jag. Men det skadar inte att meditera lite mer, om inte annat så är det nog bra för hälsan ändå.

En kärleksspiral; till alla oss här på Jorden – från ett mycket långväga ställe i Kosmos. Är det inte precis vad vi behöver; mer Kärlek?!             

   Här har jag skrivit mer.                 

Läs även andra nyfikna bloggares åsikter om Madonnan, Ufo, Ufo-spiral, Norge, Uppstigen civilisation, New Age, Oförklarliga fenomen, Tellus, Jorden, Cosmos, Universum, Planeter, Tankar, Meditation, Kanalisering

Alla dessa möten

PICT0601

…som stannar kvar i dina tankar och får dig att undra varför just ni möttes. De är så speciella och jag har i inlägget under skrivit om ett hastigt möte med intensivt stark igenkänning. I måndags, när vi skulle flyga hem från Malága, var en annan minnesvärd stund.

Egentligen var det bara att två människor möttes och pratade glatt, men hade en ovanligt god personkemi – just för att den var där på en gång. Fast ändå var det så mycket mer; något speciellt.

Jag och de mina satt på ett par stolar och väntade i kön vid incheckningen. Bredvid mig satt en ung flicka och vi började mycket spontant att prata om precis allt mellan himmel och jord.

Det visade sig ganska snabbt att vi hade gemensamma beröringspunkter; som  t ex att jag tidigare har jobbat mycket på just den skola där hon går och att vi bor ganska nära varandra och älskar allt som är grönt, båda två. Men det som var så väldigt speciellt och som jag undrar över meningen med, för det kan väl inte bara vara en tillfällighet (?) – det var att hon visade sig ha samma namn som dotterns kompis.

Ja, vad är det för något med det då?”, kanske du undrar och rycker på axlarna åt Madonnans knasiga iakttagelser…  Och det skulle kanske jag också göra om jag läste det här; men till saken hör att just det namnet är så pass väldigt ovanligt, att ingen av oss någonsin varken har hört eller träffat någon annan som heter så! Ett vackert namn som börjar på Z är det och båda tjejerna och vi andra blev så förvånade över att träffa en namne och över att just vi satt där bredvid varandra.

Vi pratade i alla fall tills vi hade checkat in. Väl på flygplanet sedan, så visade det sig att flickan och hennes familj satt på raden framför (!), så vi fortsatte vår kommunikation lite grann under flygresan också. 🙂

På Arlanda hämtade vi bagaget och plötsligt kände jag någon som knackade mig på ryggen. Det var Z-flickan som sade hej då och jag kunde bara inte låta bli att krama henne.

Men alla dessa möten…vad vill de egentligen säga oss?

Jag inser

…när jag ligger där och guppar i det ovanligt rörliga havet att jag troligen är väldigt okunnig som ganska sent påkommet plötsligt har blivit så intresserad av olika oförklarliga fenomen. Faktum är att det har med den här bloggen att göra… För när jag började skriva här så fick jag kommentarer och berättelser om hur andra hade upplevt och kunde se olika saker. Sånt hade jag aldrig hört förut!

Jag ställde i alla fall en personlig fråga idag och drog sedan ett tarotkort. Upp kom Prinsessa i bägare – jag undrar vad det betyder? Så mycket vet jag som att det har med känsla, vänskap och psykisk kraft att göra, men att tolka svaret på min fråga – det är svårt!

Fil:Cayce 1910.jpg

Edgar Cayce läser jag om idag och så tänker jag på hur det skulle vara om man under meditation plötsligt skulle bli en kanal för en ande. Vet inte om jag tror på det riktigt, men samtidigt – hur kan man luras om sånt?! Det torde vara tämligen omöjligt…

Edgar Cayce (som f ö var Fisk liksom jag)… Jag undrar hur det var att vara han? Fast egentligen har jag fullt upp med att vara mig själv, att lära känna mig själv och det som finns i mitt inre. Att förstå hur allting hänger ihop.

Svårt och kanske omöjligt.

Läs även andra nyfikna bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

En trevlig liten utflykt

humlegarden

…var jag med på idag. För mig som gillar att gå på Willy’s och liknande så var det lagom ansträngande att sätta sig i en bil och bara följa med på handlingsturen. Jag är bra på att stoppa ner allehanda godsaker dessutom och utanför affären på Lidingö var det så puttenuttigt med några som sålde toapapper, bröd, frukt och fisk till extra förmånliga priser. Sånt gillar jag.

Men den gamla dam som skärrad stod och ringde Polisen, för att anmäla att hon just hade blivit av med sin plånbok – henne tyckte jag så synd om och jag undrar bedrövat hur någon enda kan ha samvete att stjäla en plånbok från en gammal tant (eller någon alls)?! Så konstigt att ens tänka tanken! Hoppas den som gjorde det inte kan sova gott på natten i evigheters evighet. Usch.

Och så slog mig en sak; att igår var jag ju med om en ”synkronicerande händelse”:

Jag kom på min väg från Fältöversten, då jag såg en gammal tant som påminde om en skolkamrat till ett av mina barn -en flicka som jag inte har sett på fem, sex år minst. Jag tänkte i alla fall för mig själv att precis så som den tanten, skulle flickan komma att se ut som gammal och så gick jag vidare hemåt.

Ett par hundra meter senare så möter jag just den flickan, som jag alltså inte har sett på flera år! Jag konstaterade lite förvirrat för mig själv att hon har bytt stil, till helsvart, lite punkigt – och så funderade jag hastigt över om hon kanske inte alls kommer att bli så lik tanten som jag just hade gått förbi…

Livet är allt bra konstigt. Vad vill det säga egentligen?!


Läs även andra synkronicerande bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Har tagit mig tid

Tid att läsa andra bloggar. Tid att tänka och fundera. Insupa; reflektera. Och så hamnade jag via Rozies sida www.livsmagi.com och det var intressant.

Jag drog ett Run-kort och fick veta att:

Ansuz – Asarunan

Du kan lära dig massor av den här situationen och du bör alltid sträva efter det bästa. Du går igenom en andlig transformation. Ditt språk är en gåva, och du måste använda det klokt.

Hur ska jag bli så pass klok att jag använder språket på bästa sätt? Och till vad? Nu fick jag något mer att fundera över 🙂

Jag drog också ett Tarot-kort för dagen och fick upp Drottning i svärd. Tydligen ska jag se upp för en elak person som kan skada mig genom skvaller och kanske gömmer jag mitt nya jag bakom en mask, som inte visar vem jag är…

Spännande och lärorikt är det i alla fall att kunna surfa på nätet. Nu ska jag kika vidare!

Läs även andra nyfikna bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Jag hade 35 grader

gift-img1

…när jag kom hem igår och hade mått ganska så uselt hela dagen. Kändes som om jag hade riktigt hög feber, så in med tempen i munnen och döm om min förvåning när den bara visade på de där 35 ynka graderna…

Kan man ha det?!

Själv skuttade jag (nåja…) ner i ett kokhett bad och sov sedan en riktigt djup nattsömn. Undrar dock fortfarande över de där graderna.

Nu har jag latat mig och spelat Fia halva kvällen. Mysigt värre och pigg som en mört är jag (nåja 2…)! 🙂

Läs även andra småkrassliga bloggares åsikter om , , , , , ,

Ett möte

tarot2 

                  

…kan vara ett alldeles vanligt sådant, alldagligt, varmt och trevligt. Så som möten med vänliga själar ofta är. Men så ibland kommer ett sällsynt berörande möte, så där så att du skakas om lite i ditt inre och tankarna på det finns förstås kvar där efteråt. Följer dig; dyker upp lite då och då, glimmar till…

Så kan alltså möten också vara och det känns riktigt bra, tycker jag. För känner, det gör jag ju ofta och att sedan få Tarotkort lagda och därefter tolkade, är en helt ny erfarenhet men en starkt berörande sådan, helt klart. Jag rös under den s k readingen och kände mig lätt gråtfärdig emellanåt, för allt hon sade var rätt; så jag och där jag befinner mig just nu. Helt otroligt att det kunde stämma så, att en kvinna som inte känner mig mer än lite flyktigt visar sig kunna ana så mycket om saker som rör mig, genom att lägga ut några kort…

Jag fick också en egen sådan kortlek av den här fantastiska kvinnan med jättefina kort och nu har jag beställt en bok som jag tänkte förkovra mig i. Så tagen blev jag av det här ”tarotandet” att det känns som något jag verkligen vill ta reda på mer om och som jag kommer att försöka använda på mig själv.

Ja… och så var det nog ett litet spöke i farten igen, i närheten av mig. Vet inte varför det händer små, oförklarliga saker i min närhet ibland, men någon mening finns det nog med det också? Antar jag 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Det finns något därute…

…eller därinne; vare sig vi vågar tro på det eller ej; det är min fasta övertygelse. Och för några år sen skulle jag inte ha trott på den här historien om spöklika händelser på en herrgård, men nu förstår jag att det är på riktigt. Sant, alldeles sant…

Runt omkring oss tror jag att det vimlar av andar och andra väsen, bara det att de allra flesta av oss har stängt av förmågan att se dem. Trots att de med jämna mellanrum ger oss små tecken – som vi kanske väljer att rynka på näsan, se oförstående ut och sen rycka på axlarna åt.

Så tror jag att det är och det gör jag efter flera kusliga berättelser som min syster har gett mig; sånt hon har varit med om. Det tog henne lång tid att våga yppa små händelser för mig; som att en tallrik hade flyttats, dörrar som stängdes och steg som hördes på Hornsgatan – utan att någon annan var där. Ett par stövlar flyttades nattetid ut på en gårdsplan mitt i ett ösregn högt uppe i Norrland, när hon var där men det mest tydliga beviset på att hon har en förmåga att se och känna av lite mer än de flesta, var den man som visade sig för henne när hon var i Spanien. Läs här om du vill.

Själv har jag nog också varit med om något som är lite utöver det vanliga. Det har jag skrivit om här. Hu!

Själv har jag alltid varit ”mörkrädd”, ända tills för ett par år sen då jag kände mig helt oförklarligt trygg. Trygg. Jättetrygg. Var jag än var och så är det än idag. Jag, som aldrig har vågat sova ensam i ett hus, kan helt plötsligt sova mitt ute i en stuga i en enslig skog, med bara yngsta dottern som sällskap. Utan telefon eller bil. Det ni! Fast jag talar inte om var…man vet ju aldrig med Internet…🙂

I alla fall så tror jag att den plötsliga tryggheten beror på att jag har en…fnissa inte nu!…glad och snäll ande som vakar över just mig. Det känns rätt bra att tro så och det bästa av allt är ju att jag känner mig trygg, var jag än är. Dessutom är det rätt spännande…

Överallt runt omkring oss finns de; andarna. Så tror jag. Och jag tror att de är snälla, fast kanske lite trötta och ensamma ibland.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Har du förresten sett min andra blogg? Läs gärna här.