En bra dag

För att jag vaknade ordentligt trots tröttheten.

Och hade flera goda samtal.

Plus att dagen gick fort.

Sen har jag en bra bok här hemma som är spännande, ”Grannen” av Buthler och Öhrlund. De har skrivit många fler böcker, så det blir perfekt.

Fina lilla blogg; här är jag. 🙂

Annonser

Värme

En cykel och två från olika länder som möts

över ett par glas vitt iskallt läskande vin

Sitter på en lugn uteservering längs en stadsgata

under grönt lummiga träd

Livet är nog magiskt ibland

och gammal vänskap rostar aldrig

Den bara ÄR

så självklar.

Förundrad

Foto: Imagine

Över att just jag får leva det här Livet

Alla dessa möten och upplevelser

Även om de är ganska små

Så kan de ju ändå kännas lite stora där inuti

Ett badhus med ljummet vatten

Och världens varmaste bastu

Tyckte jag kände något okänt i bröstet

Men det var väl bara inbillning?

Förundrad sitter jag vid en dator

Och tänker på allt det som hör till

Vi åt förresten wok med tonfisk, jättestarka kryddor, soya och kokosmjölk

Det var så gott!

Shit – varför finns det så mycket där inuti?

Som bara vill ut, ut, ut?

Vet bara inte vart det ska ta vägen…

Alla dessa fantastiska människor förresten!

Vilken tur att vi finns

Även om just jag inte är särskilt fantastisk

Jag är bara vanlig…men alldeles unik!

Synkronicitet är förundrande…

Och Universum är mäktigt. Tror du på att alla våra tankar är energi, att Universum är uppbyggt av energi och påverkas av alla våra tankar och vice versa? Jag vet inte, men jag tror att olika händelser, speciellt synkroniska (t ex att du just tänkt på en gammal vän och sedan möter den strax därefter), har ett budskap. Det gäller bara att komma på vilket.

Lyssnar du på Universum?

Alla dessa möten

PICT0601

…som stannar kvar i dina tankar och får dig att undra varför just ni möttes. De är så speciella och jag har i inlägget under skrivit om ett hastigt möte med intensivt stark igenkänning. I måndags, när vi skulle flyga hem från Malága, var en annan minnesvärd stund.

Egentligen var det bara att två människor möttes och pratade glatt, men hade en ovanligt god personkemi – just för att den var där på en gång. Fast ändå var det så mycket mer; något speciellt.

Jag och de mina satt på ett par stolar och väntade i kön vid incheckningen. Bredvid mig satt en ung flicka och vi började mycket spontant att prata om precis allt mellan himmel och jord.

Det visade sig ganska snabbt att vi hade gemensamma beröringspunkter; som  t ex att jag tidigare har jobbat mycket på just den skola där hon går och att vi bor ganska nära varandra och älskar allt som är grönt, båda två. Men det som var så väldigt speciellt och som jag undrar över meningen med, för det kan väl inte bara vara en tillfällighet (?) – det var att hon visade sig ha samma namn som dotterns kompis.

Ja, vad är det för något med det då?”, kanske du undrar och rycker på axlarna åt Madonnans knasiga iakttagelser…  Och det skulle kanske jag också göra om jag läste det här; men till saken hör att just det namnet är så pass väldigt ovanligt, att ingen av oss någonsin varken har hört eller träffat någon annan som heter så! Ett vackert namn som börjar på Z är det och båda tjejerna och vi andra blev så förvånade över att träffa en namne och över att just vi satt där bredvid varandra.

Vi pratade i alla fall tills vi hade checkat in. Väl på flygplanet sedan, så visade det sig att flickan och hennes familj satt på raden framför (!), så vi fortsatte vår kommunikation lite grann under flygresan också. 🙂

På Arlanda hämtade vi bagaget och plötsligt kände jag någon som knackade mig på ryggen. Det var Z-flickan som sade hej då och jag kunde bara inte låta bli att krama henne.

Men alla dessa möten…vad vill de egentligen säga oss?

För om du

Fb

Har dina baktankar och

Tänker på att du vinner något på det själv

Utnyttjar och

Strör dina förgyllda och varma rosenord

Utan tanke på att innebörden är mer än du uppriktigt menar

För om du i osannhet

Lindar någon kring ditt ivriga finger

För att vinna något på det själv

Är det verkligen rätt då?

Vet du

natur-fb

Bild från www.facebook.com, som är så bra ibland.

 

Att du finns här i min blogg och i den andra, rosa också? Om än i små fragment, uppblandat med annat – så finns du där. Och här.

Hur man kan sitta på en trappa och inte synas; smälta in i omgivningen, det förstår inte jag. För trots att jag verkligen sökte med blicken så hittade jag dig inte! Det kan bero på mina närsynta ögon á la bofinken Knut. Eller så.

Mötet var mäktigt; liksom Livet. Så lång tid har gått och du gör mig imponerad och lite stum mellan varven, för vilken resa du har gjort! Helt otroligt egentligen. Det trodde jag aldrig, men jag är så glad för att det har gått så bra för dig. För att du är du och för att jag fick träffa dig efter så lång tid. Det gav mig mycket att tänka på.

Jag hoppas att vi ses igen.

En trevlig liten utflykt

humlegarden

…var jag med på idag. För mig som gillar att gå på Willy’s och liknande så var det lagom ansträngande att sätta sig i en bil och bara följa med på handlingsturen. Jag är bra på att stoppa ner allehanda godsaker dessutom och utanför affären på Lidingö var det så puttenuttigt med några som sålde toapapper, bröd, frukt och fisk till extra förmånliga priser. Sånt gillar jag.

Men den gamla dam som skärrad stod och ringde Polisen, för att anmäla att hon just hade blivit av med sin plånbok – henne tyckte jag så synd om och jag undrar bedrövat hur någon enda kan ha samvete att stjäla en plånbok från en gammal tant (eller någon alls)?! Så konstigt att ens tänka tanken! Hoppas den som gjorde det inte kan sova gott på natten i evigheters evighet. Usch.

Och så slog mig en sak; att igår var jag ju med om en ”synkronicerande händelse”:

Jag kom på min väg från Fältöversten, då jag såg en gammal tant som påminde om en skolkamrat till ett av mina barn -en flicka som jag inte har sett på fem, sex år minst. Jag tänkte i alla fall för mig själv att precis så som den tanten, skulle flickan komma att se ut som gammal och så gick jag vidare hemåt.

Ett par hundra meter senare så möter jag just den flickan, som jag alltså inte har sett på flera år! Jag konstaterade lite förvirrat för mig själv att hon har bytt stil, till helsvart, lite punkigt – och så funderade jag hastigt över om hon kanske inte alls kommer att bli så lik tanten som jag just hade gått förbi…

Livet är allt bra konstigt. Vad vill det säga egentligen?!


Läs även andra synkronicerande bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Något har jag tydligen missat

…som inte har följt Let’s Dance, för där spirar uppenbarligen kärlek, titt som tätt. Laila Bagge och Niclas Wahlgren har ju funnit varandra; det finns även två f d deltagare som nu väntar barn (Tony Rickardsson och Christina Samuelsson) och ett annat par (Martin Lidberg och Cissi Ehrling) är numera förlovade och bor ihop.

Hade jag vetat det innan så hade jag nog tittat på Let’s Dance, för jag gillar program som innehåller relationer och kärlek. Och ofta verkar det ju gå bra, för de som har mötts på ett sånt sätt. Det finns flera exempel på sådana som hållit ihop länge, efter att ha medverkat i dokusåpor. Här kan du läsa mer 🙂

Fil:AdeleFred1921.jpg

Fred och Adele Astaire kunde verkligen dansa de också…                                           Läs mer på www.wikipedia.org

Läs även andra romantiska bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Och jag har inte mött dig

 

broar

Foto: Imagine

 

…och inte dig heller; men ändå…

Så har jag gjort det; rätt så ordentligt

För vi känner varandra ganska innerligt vid det här laget

De ord som har skrivits och följts under lång tid

Gör ju att man lär känna varandra mer och mer

Stämningslägen, Vardagen, Livet

Precis allt det och mer ryms ju i dem

Så ja; vi har mötts; det har vi

Jag har mött dig.

Och dig.

Och så många andra.

Här – i orden.

Rätt fantastiskt ju!

 

Läs även andra tankfulla bloggares åsikter om , , , , , ,

Ett möte

tarot2 

                  

…kan vara ett alldeles vanligt sådant, alldagligt, varmt och trevligt. Så som möten med vänliga själar ofta är. Men så ibland kommer ett sällsynt berörande möte, så där så att du skakas om lite i ditt inre och tankarna på det finns förstås kvar där efteråt. Följer dig; dyker upp lite då och då, glimmar till…

Så kan alltså möten också vara och det känns riktigt bra, tycker jag. För känner, det gör jag ju ofta och att sedan få Tarotkort lagda och därefter tolkade, är en helt ny erfarenhet men en starkt berörande sådan, helt klart. Jag rös under den s k readingen och kände mig lätt gråtfärdig emellanåt, för allt hon sade var rätt; så jag och där jag befinner mig just nu. Helt otroligt att det kunde stämma så, att en kvinna som inte känner mig mer än lite flyktigt visar sig kunna ana så mycket om saker som rör mig, genom att lägga ut några kort…

Jag fick också en egen sådan kortlek av den här fantastiska kvinnan med jättefina kort och nu har jag beställt en bok som jag tänkte förkovra mig i. Så tagen blev jag av det här ”tarotandet” att det känns som något jag verkligen vill ta reda på mer om och som jag kommer att försöka använda på mig själv.

Ja… och så var det nog ett litet spöke i farten igen, i närheten av mig. Vet inte varför det händer små, oförklarliga saker i min närhet ibland, men någon mening finns det nog med det också? Antar jag 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Och det seglar

…på ett helt annat sätt; magen åker upp och ner tillsammans med vågkammarna. Håller hårt i min väska, låter tankarna svischa iväg långt, långt. Allt det som ryms i mig – så mycket! Undrar vad som kommer sen?

Och så; i mörkret. Tveksamt, lite skyggt leende. Fyller en gata, seglar också fram. Intar, upptar, avvaktar och ser allt; ändå.

Så mycket finns att upptäcka, lära känna. Samtidigt som vi seglar vidare, med vidöppna ögon.

Undrar jag

…om det går omkring någon och vet om min blogg utan att säga något? Och vad denna någon isåfall tycker? Nåja, det här är jag; eller i alla fall en liten del av mig. Det finns ju så mycket mer 🙂

Och så tänker jag på varför det kliar hysteriskt på överarmarna varje kväll när jag ska sova? Om det är tvättmedlet eller något helt annat?

Och så föräldramötet som jag var och hälsade på; presenterade mig och var så trött att jag inte riktigt minns vad jag sa. Hm. Sen cyklade jag i alla fall hem och fick laxpasta. Det var gott.

Inte så mycket mer än så. Det är ganska tomt i huve´t just nu…

Jag undrar när man är lyckad?

Som människa och när man är nöjd med sig själv? Jag är det inte; trots att jag ser en hel del bra som jag har gjort och gör. Men räcker till för allt – det gör jag inte och jag försöker och försöker; men det räcker inte på långa vägar. Hur jag än gör.

Duger gör jag inte heller; för en del andra. Bara att inse att man inte kan vara god nog åt alla, men att göra sitt yttersta, det kan man.

Att mötas här i Livet, det är bland det viktigaste för att vi människor ska ha det bra tillsammans. Jag tror att man måste se bakom saker och ting, för att mötas. Ibland får man ge avkall på sina principer också, men alla – ALLA – måste bidra med sitt. Först då kan det bli ett möte.

Att mötas kan kanske vara att lyckas en smula.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,