En blogg är en blogg är en blogg…

Mitt lilla skötebarn, som har funnits med i snart sex år. Inte klokt att det har gått så lång tid sedan jag lite förvirrat och aningen osäkert började blogga! Internet var en helt ny, lite farlig värld för en novis som jag.

Klicka nu gärna på bilderna och följ mitt bloggande på olika ställen 🙂

Först började jag skriva på Passagen – lilla Gullstumpa, det är jag det. Sedan kändes det efter ett tag lite ensamt och då råkade jag se att Aftonbladet skulle börja med blogg och där, på blogg 506, lärde jag verkligen känna bloggandet och en hel massa andra bloggare. En rolig värld med fullt av inblickar i andras världar. Plötsligt blev bloggandet lärorikt, utvecklande, en rikedom mitt i Livet – så kändes det.

Och sen behövde jag utlopp för alla vimlande tankar och startade den här bloggen som du läser i just nu, ett år efter de första trevande bloggförsöken. En aning poetiskt, var vad jag fick höra av er som läser. Ibland hade jag musik på och så kom orden 🙂

En liten avstickare hade jag hit, det har jag glömt, men det ploppade upp när jag googlade 🙂

I somras stängde så Aftonbladet sin blogg för alla oss inte-kändisbloggare och hela den lite ytligt flamsiga och glada, eller mindre uppslutna bloggen flyttade jag över hit.

Och på den vägen är det… Bloggeri, bloggera – det är så det ska va’  🙂

Annonser

Minnen från Cypern

Att mötas av blå himmel och en snöfri mark; så ljuvligt efter en lång vinter…

Utanför vårt vackert belägna hotell.

Att ligga vid poolen var en njutning i sig; så vackert.

Palmer, pool och havsutsikt.

Och blommor – hänförande efter all snö.

En kruka. Liknande sådana återfinns som motiv på olika cypriotiska vykort.

Maten ser god ut…

Första gången jag såg apelsinträd (tror jag) – fint.

Cabo Greco – Cyperns östligaste punkt. Makalöst vacker utsikt!

Sluter långsamt mina ögon

_MG_4890x

Bedårande Aftonfoto: Imagine (tack!).

 

Lyssnar dröjande på stillsamt sus i Aftonvinden

En Annan dag, en Annan plats

Bilar fräser snabbt förbi här utanför

Solens stekande ljus och värmen omslingrande mig

Och här sitter bara Jag

Ljuden helt Annorlunda, lugna och behagliga – stolen passande perfekt

By myself

Jag lyckligt rest mot kvällningen i Aftonsolen

Vet du

natur-fb

Bild från www.facebook.com, som är så bra ibland.

 

Att du finns här i min blogg och i den andra, rosa också? Om än i små fragment, uppblandat med annat – så finns du där. Och här.

Hur man kan sitta på en trappa och inte synas; smälta in i omgivningen, det förstår inte jag. För trots att jag verkligen sökte med blicken så hittade jag dig inte! Det kan bero på mina närsynta ögon á la bofinken Knut. Eller så.

Mötet var mäktigt; liksom Livet. Så lång tid har gått och du gör mig imponerad och lite stum mellan varven, för vilken resa du har gjort! Helt otroligt egentligen. Det trodde jag aldrig, men jag är så glad för att det har gått så bra för dig. För att du är du och för att jag fick träffa dig efter så lång tid. Det gav mig mycket att tänka på.

Jag hoppas att vi ses igen.

En trevlig liten utflykt

humlegarden

…var jag med på idag. För mig som gillar att gå på Willy’s och liknande så var det lagom ansträngande att sätta sig i en bil och bara följa med på handlingsturen. Jag är bra på att stoppa ner allehanda godsaker dessutom och utanför affären på Lidingö var det så puttenuttigt med några som sålde toapapper, bröd, frukt och fisk till extra förmånliga priser. Sånt gillar jag.

Men den gamla dam som skärrad stod och ringde Polisen, för att anmäla att hon just hade blivit av med sin plånbok – henne tyckte jag så synd om och jag undrar bedrövat hur någon enda kan ha samvete att stjäla en plånbok från en gammal tant (eller någon alls)?! Så konstigt att ens tänka tanken! Hoppas den som gjorde det inte kan sova gott på natten i evigheters evighet. Usch.

Och så slog mig en sak; att igår var jag ju med om en ”synkronicerande händelse”:

Jag kom på min väg från Fältöversten, då jag såg en gammal tant som påminde om en skolkamrat till ett av mina barn -en flicka som jag inte har sett på fem, sex år minst. Jag tänkte i alla fall för mig själv att precis så som den tanten, skulle flickan komma att se ut som gammal och så gick jag vidare hemåt.

Ett par hundra meter senare så möter jag just den flickan, som jag alltså inte har sett på flera år! Jag konstaterade lite förvirrat för mig själv att hon har bytt stil, till helsvart, lite punkigt – och så funderade jag hastigt över om hon kanske inte alls kommer att bli så lik tanten som jag just hade gått förbi…

Livet är allt bra konstigt. Vad vill det säga egentligen?!


Läs även andra synkronicerande bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Och jag har inte mött dig

 

broar

Foto: Imagine

 

…och inte dig heller; men ändå…

Så har jag gjort det; rätt så ordentligt

För vi känner varandra ganska innerligt vid det här laget

De ord som har skrivits och följts under lång tid

Gör ju att man lär känna varandra mer och mer

Stämningslägen, Vardagen, Livet

Precis allt det och mer ryms ju i dem

Så ja; vi har mötts; det har vi

Jag har mött dig.

Och dig.

Och så många andra.

Här – i orden.

Rätt fantastiskt ju!

 

Läs även andra tankfulla bloggares åsikter om , , , , , ,

Kvällstankar

rosas-flicka

Jag tycker väldigt mycket om

Att ha dig här hos mig

Bredvid; liggande helt avslappnad framför en film och ibland kommentera något litet

Sånt gillar jag; att bara vara – tillsammans i värme

Inte tänka varken framåt eller bakåt, utan bara finnas till i nuet

Så lite förgyller verkligen så mycket

Och ger värmande minnen att ta fram när de behövs

Livet kommer jag nog förresten aldrig att förstå mig på

Vad som är meningen eller inte menat alls

Och varför saker sker eller inte sker

Igår visste jag till exempel inte vad som skulle hända idag

Och så kommer det ju alltid att vara

Men en sak vet jag och det är att Livet är ett mysterium

Och ett omvälvande äventyr

Det allra svåraste att ta sig igenom

Och verkligen det finaste; en fantastisk gåva

Oavsett vad som händer

Så ska jag alltid tänka.

Läs även andra välmående bloggares åsikter om , , , , , ,

Den här Julen

jul6

…blir en sådan Jul som jag alltid kommer att minnas; ett glimrande guldkorn i Livet helt enkelt.

Trots att jag har sovit skavfötters med en liten dotter och tre ”Bullar” (STORA mjukisar alltså!), varpå sömnen i stort sett har varit obefintlig, så blev det en minnesvärd och uppiggande Julafton.

Inte ett enda stort snökorn har singlat ner på min näsa och inte på någon annans heller, men några små, ganska så osynliga gav i alla fall ett mjukt och vintrigt glatt ljus till dagen, igår vid ettiden då den började ”på riktigt”.

Idag ska vi ut till ett födelsedagsbarn, en ung man med skinn på näsan och många kloka tankar. Grattis!

Världens bästa minnen

      

 Foto: www.freefoto.com

Går alltid att plocka fram

Vårda varsamt; som dyrbara diamanter

Sådana som gnistrar mjukt

Gör världen en aning mer skön

Än den egentligen är

Minnen är ganska så fantastiska

De finns alltid i tryggt förvar inom dig

De kan ingen ta ifrån dig

Alltid kan de gnistra

 

Läs även andra tankfulla bloggares åsikter om , , , , , ,