Det jag inte förstår…

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Som upptar mina tankar

Ständigt, ständigt

Snurrar omkring, bygger upp

en oro

Ovisshet.

Finns något värre för oss människor?

Och så det fina omkring 

som värmer så behagligt

Mjukt inlindat i en självklarhet

Men allt det andra…

Ska jag någonsin kunna förstå ?

Synkronicitet är förundrande…

Och Universum är mäktigt. Tror du på att alla våra tankar är energi, att Universum är uppbyggt av energi och påverkas av alla våra tankar och vice versa? Jag vet inte, men jag tror att olika händelser, speciellt synkroniska (t ex att du just tänkt på en gammal vän och sedan möter den strax därefter), har ett budskap. Det gäller bara att komma på vilket.

Lyssnar du på Universum?

Jag sover inte så mycket…

0008066_0000004Nej, det gör jag inte, kära syster, precis som du skrev till mig i ditt sms nyss. Men jag försöker; alltid något 🙂 Och en blogg kan vara bra till mycket – som att hålla kontakten en aning mer, när man inte hinner eller orkar annat.

Ibland märker jag förresten att andra människor känner mig mer, eller vet mer om mig än jag om dem. Och då får jag ofta känslan av att de följer min blogg, utan att säga något. För allt kan de ju inte veta om jag inte har sagt det, eller hur? 🙄  Det kan emellanåt bli lite känslan av att de försäger sig, men vi pratar då inte öppet om den lilla felsägningen, så att säga. Men jag känner ofta ändå att ”det här är från min blogg”.

En ganska märklig känsla faktiskt… Har du varit med om det någon gång?

Idag när jag höll på att ramla

pict0089

 

..i den hala snön, så gjorde jag en sidledes piruett och hamnade återigen på båda fötterna, innan jag direkt därefter höll på att ramla för andra gången. Ännu en gång parerade jag.

Och upptäckte.

När jag hamnade rakt uppåt igen. Att vägen svängde rätt så kraftigt åt andra hållet. Det hade jag inte sett innan, bara anat.

Kanske är snön mindre hal där? Och om jag följer den vägen; halkar jag då? Igen?

 

Läs även andra tankfulla bloggares åsikter om , , , , , ,

När du är på väg

…åt ett håll; så tvekar du, stannar och tittar, funderar…

Till sist följer du din inre känsla och får svaret på vad det var som avhöll dig från att gå.

Åt andra hållet.

Någon behöver dig och du går

Alldeles rätt.

Svaret kommer alltid förr eller senare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

När jag tappar lusten lite grann

 

…så andas jag långsamt in och tänker mina ödsliga tankar ifred.

Försöker hitta lusten någonstans igen och funderar över varför saker blir som de blir. Inte alltid är det lätt att förstå och kanske är det inte heller meningen. Men dum är jag inte, bara en aning förvirrad emellanåt. Så därför tror jag att magkänslan oftast leder mig rätt. Jag brukar följa den.

Och nu ska jag sova. Klockan är strax efter nio på kvällen.

En ledtråd bara det kanske…