Det jag inte förstår…

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Som upptar mina tankar

Ständigt, ständigt

Snurrar omkring, bygger upp

en oro

Ovisshet.

Finns något värre för oss människor?

Och så det fina omkring 

som värmer så behagligt

Mjukt inlindat i en självklarhet

Men allt det andra…

Ska jag någonsin kunna förstå ?

En bra dag

För att jag vaknade ordentligt trots tröttheten.

Och hade flera goda samtal.

Plus att dagen gick fort.

Sen har jag en bra bok här hemma som är spännande, ”Grannen” av Buthler och Öhrlund. De har skrivit många fler böcker, så det blir perfekt.

Fina lilla blogg; här är jag. 🙂

Regn…

Utsikt från min säng 🙂

Och kyla samtidigt. Ett ut-och-in-blåsande paraply och plaskvåta jeanslår. 

Sånt gör att jag uppskattar Livet ännu mer – när jag väl kommer in i det torra! Och nu när jag har en fin iPhone så lär det komma spontana utrop i bloggen emellanåt. Det är ju så LÄTT att blogga då och klaga på genomfräcka busschaufförer t ex!

1 juni i Stockholm är iskall, ruggigt grå och regnig.

Varmt o gott här inne. Går inte ut mer idag. 🙂

En helt underbar dag

Med en varm, smekande sol

En ilsken geting som ville förstöra

men jag lät inte den

göra det

Småflugorna killades envist på bena’

och jag fick sällskap ett tag

Stockholm är så vackert på sommaren – här Djurgården.

Sen spelade jag Wordfeud och njöt mer av Livet under solen

innan jag blev bjuden på laxmiddag och smaskig kladdkaka

En härlig Mors dag 2012 

En blogg är en blogg är en blogg…

Mitt lilla skötebarn, som har funnits med i snart sex år. Inte klokt att det har gått så lång tid sedan jag lite förvirrat och aningen osäkert började blogga! Internet var en helt ny, lite farlig värld för en novis som jag.

Klicka nu gärna på bilderna och följ mitt bloggande på olika ställen 🙂

Först började jag skriva på Passagen – lilla Gullstumpa, det är jag det. Sedan kändes det efter ett tag lite ensamt och då råkade jag se att Aftonbladet skulle börja med blogg och där, på blogg 506, lärde jag verkligen känna bloggandet och en hel massa andra bloggare. En rolig värld med fullt av inblickar i andras världar. Plötsligt blev bloggandet lärorikt, utvecklande, en rikedom mitt i Livet – så kändes det.

Och sen behövde jag utlopp för alla vimlande tankar och startade den här bloggen som du läser i just nu, ett år efter de första trevande bloggförsöken. En aning poetiskt, var vad jag fick höra av er som läser. Ibland hade jag musik på och så kom orden 🙂

En liten avstickare hade jag hit, det har jag glömt, men det ploppade upp när jag googlade 🙂

I somras stängde så Aftonbladet sin blogg för alla oss inte-kändisbloggare och hela den lite ytligt flamsiga och glada, eller mindre uppslutna bloggen flyttade jag över hit.

Och på den vägen är det… Bloggeri, bloggera – det är så det ska va’  🙂

Bakom rullgardinen

Vaknar utsövd kvart i åtta

Tassar till toan och sätter på lite thévatten, smyger sen tillbaka till sängen igen

Så härligt och rofyllt att få börja en dag i min egen takt!

Och alla andra sover…dvs en gullig tjej härhemma

Jag dricker mitt morgonthé i den rosablommiga koppen framför den bärbara,

nedkrupen i sängen (ja, det går så bra med knäna uppdragna!)

Spelar Bubble Witch Saga på Fejan, hinner tänka en  massa virvlande tankar (som alltid)

Ska jag t ex träffa kompisen från förr som har kontaktat mig på Stayfriends?

Tänker att jag ska kolla upp Qigongkurser med drop-in – då stannar tankarna

Sen fortsätter morgonen att långsamt väcka mig

alldeles i min egen takt

NU är batteriet snart slut på datorn

så kanske är det dags att ta mig upp…?

Vakna till en solig dag

Och veta att jag inte kan möta de glimrande pigga solstrålarna 

så bra just idag

Bara att hoppas att de ljusa glimtarna stannar kvar

så får jag fånga dem en annan dag

Kanske redan imorgon?

Då vill jag ligga på en sandig strand

I vindens smek vända mitt ansikte mot det hoppfulla ljuset

och insupa allt det varma, goda

som gör mig så glad

Solen är verkligen Lycka.

Vågar knappt läsa…

 

Det är med fasa man ögnar rubriker och sedan klickar sig vidare för att ta del av naturkatastrofen i Japan. En hel stad ödelagd, människor som saknas, exploderande kärnkraftverk – i ett av världens mest utvecklade länder.

Människan har genom åren utvecklats, men när den mäktiga naturen slår till är vi små. Riktigt små. Minamisanriku är ett namn som vi lär höra mer om, tiotusen saknade i denna stad. Så fruktansvärt. Mina tankar flyger dit känns det som.

Är det kanske ett tecken på att människan borde stanna upp, tänka efter ännu mer på vad vi gör med Jorden?

Jag har så många citat

För människor ger mig ibland dessa. En krambok, en ask fylld av olika tänkvärda ord, en bok.

Känner att det finns en mening i det – kanske har jag fått dem för att just jag behöver tänka till och ta till mig orden? Få insikter av olika slag.

Men nu ska jag göra mig en varm macka, med lax, sallad, mjukost och vanlig ost i. Och lite pesto på toppen. Smack! Gott 🙂

”Håll inte tillbaka dig själv. Du är allt du har”.      Av Janis Joplin

Målar en bild

Zodiac Graphics

Fast jag väljer det skimrande – i ett ljust och gott 2011 🙂
 

Färgar den mörk för alla att se

Skimrar den mycket, så blanda dina färger noga

Stryk dem ovanpå, gång på gång på gång, tills du helt döljer det fina

Målar en bild

Väljer det mörka, noga urvalt av dunkla, gråsvarta toner

Och allt det skimrande försvinner därunder

kan mörka färger skapa stormigt dystra tavlor

Om du väljer dem.

Kom på en sak…

                                           Så små vi är i ett enormt Universum…!
 

Ord betyder egentligen inte så mycket.

Det är ofta det människor gör

som är mer värdefullt

än själva Orden

och visar verkligheten.

Lycka

Jag tänker mycket på Lycka och vad Lycka är och jag vet inom mig, att trots att det alltid finns sådant som skulle kunna ta ifrån mig den känslan – så finns den där.

Orubbligt och bergfast, djupt inom mig. Oavsett allt annat.

En förvissning som leder framåt.

Livsprinciper…

Är det samma som att stelbent följa sin egen förutbestämda väg? Eller att totalt oflexibelt bara gå rakt fram, utan att ens snegla åt sidorna?

Att ha livsprinciper utesluter det att vara vidsynt mot andra människor? Att försöka sätta sig in i och förstå hur någon annan tolkar Livet och allt som kommer i dess väg?

Eller kan det kanske vara så att man försöker utvecklas och ändå leva så gott man bara kan? I ett samspel med andra? De som är riktigt viktiga i ditt liv. 

En stilla undran, en regnig sensommardag.