2013 in review

Inte har jag skrivit mycket i denna blogg detta år. Men så har jag ju en annan blogg här på WordPress, som heter nästan likadant: madonnans.wordpress.com.  Denna du läser i nu, var min första blogg här på Wp, där jag skrev lite tankar och halvpoetiska rader. När sedan Aftonbladet lade ner sin bloggportal flyttade jag över den bloggen till Madonnans. Kanske skulle jag istället ha flyttat allt hit? Men – jag hade svårt att bestämma mig (som oftast) och tyckte att skriverierna skilde sig åt en aning, så därför blev det så här… 

Får se hur det blir 2014! Men tills dess kan du klicka på länken nedan och läsa om årets bloggande här.

Here’s an excerpt:

A New York City subway train holds 1,200 people. This blog was viewed about 4,200 times in 2013. If it were a NYC subway train, it would take about 4 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Och Ett Gott Nytt År till dig som läste!

Det jag inte förstår…

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Som upptar mina tankar

Ständigt, ständigt

Snurrar omkring, bygger upp

en oro

Ovisshet.

Finns något värre för oss människor?

Och så det fina omkring 

som värmer så behagligt

Mjukt inlindat i en självklarhet

Men allt det andra…

Ska jag någonsin kunna förstå ?

En bra dag

För att jag vaknade ordentligt trots tröttheten.

Och hade flera goda samtal.

Plus att dagen gick fort.

Sen har jag en bra bok här hemma som är spännande, ”Grannen” av Buthler och Öhrlund. De har skrivit många fler böcker, så det blir perfekt.

Fina lilla blogg; här är jag. 🙂

Minus 14,7

Alla sover och jag tassar tyst ut i köket för att sätta på thévatten. Dagen till ära blir det en hel rågmacka; jag ska ju ändå bort ikväll och äta även sånt som inte hör till GI-träsket.

Kikar som vanligt upp på termometern. Inne är varmt, men ute… 😦  Jag spärrar surt upp ögonen, men jo – det ä r faktiskt så kallt. Igen. Ska det aldrig ta slut? Bli vår någongång?

Det är t o m så kallt att tågen fryser och min egen röda, fina och trogna cykel (med underbar och underlättande cykelkorg där fram!) klagade gnisslande igår, när jag cyklade längs Valhallavägen för att hämta yngsta dottern.

Konstaterar nöjt att det är bra när de unga har en kompis som sover över; för det är bara då som jag kan koppla av och somna innan de behagar komma hem – det brukar ju bli ganska sent, dessutom. Hur kan nätter vara så roliga, kan man undra? När man kan ligga hemma och sova i en varm och go´säng… 🙄

Vilken tur att det finns element!

Alla dessa möten

PICT0601

…som stannar kvar i dina tankar och får dig att undra varför just ni möttes. De är så speciella och jag har i inlägget under skrivit om ett hastigt möte med intensivt stark igenkänning. I måndags, när vi skulle flyga hem från Malága, var en annan minnesvärd stund.

Egentligen var det bara att två människor möttes och pratade glatt, men hade en ovanligt god personkemi – just för att den var där på en gång. Fast ändå var det så mycket mer; något speciellt.

Jag och de mina satt på ett par stolar och väntade i kön vid incheckningen. Bredvid mig satt en ung flicka och vi började mycket spontant att prata om precis allt mellan himmel och jord.

Det visade sig ganska snabbt att vi hade gemensamma beröringspunkter; som  t ex att jag tidigare har jobbat mycket på just den skola där hon går och att vi bor ganska nära varandra och älskar allt som är grönt, båda två. Men det som var så väldigt speciellt och som jag undrar över meningen med, för det kan väl inte bara vara en tillfällighet (?) – det var att hon visade sig ha samma namn som dotterns kompis.

Ja, vad är det för något med det då?”, kanske du undrar och rycker på axlarna åt Madonnans knasiga iakttagelser…  Och det skulle kanske jag också göra om jag läste det här; men till saken hör att just det namnet är så pass väldigt ovanligt, att ingen av oss någonsin varken har hört eller träffat någon annan som heter så! Ett vackert namn som börjar på Z är det och båda tjejerna och vi andra blev så förvånade över att träffa en namne och över att just vi satt där bredvid varandra.

Vi pratade i alla fall tills vi hade checkat in. Väl på flygplanet sedan, så visade det sig att flickan och hennes familj satt på raden framför (!), så vi fortsatte vår kommunikation lite grann under flygresan också. 🙂

På Arlanda hämtade vi bagaget och plötsligt kände jag någon som knackade mig på ryggen. Det var Z-flickan som sade hej då och jag kunde bara inte låta bli att krama henne.

Men alla dessa möten…vad vill de egentligen säga oss?

Vågor och drömmar

Det mäktiga flygplanet majestätiskt svischande och gungande fram i det blå

och så snabba fullsatta tåget och bussen i den dallrande hettan

Det spanska karga landskapet i en glimrande kväll

En hämtande bil och alla som villigt låter sina varma kroppar få plats

En god måltid och samvaron i en spansk drömsk natt

Sedan vågor som tornar upp sig i dagen och drar oss i strömmar

så att vi hellre stannar kvar på den sandiga stranden

Utom

två guppande glada och blonda huvuden alldeles för långt ut

så där så att de knappt kan skönjas längre

Odödliga så som unga ofta är!

Säg finns det en mening till att det är så tomt därute?

Oj.

Vi pustar ut när vågor till sist för upp dem till sanden igen.

Spansk Cava som läskar illrande i gommen

Tankar som färdas till dig och dig

Och så känslan av världens enorma litenhet

Där uppe på det spanska taket

under alla hoppfullt gnistrande stjärnor.

För om du

Fb

Har dina baktankar och

Tänker på att du vinner något på det själv

Utnyttjar och

Strör dina förgyllda och varma rosenord

Utan tanke på att innebörden är mer än du uppriktigt menar

För om du i osannhet

Lindar någon kring ditt ivriga finger

För att vinna något på det själv

Är det verkligen rätt då?