Det finns något därute…

…eller därinne; vare sig vi vågar tro på det eller ej; det är min fasta övertygelse. Och för några år sen skulle jag inte ha trott på den här historien om spöklika händelser på en herrgård, men nu förstår jag att det är på riktigt. Sant, alldeles sant…

Runt omkring oss tror jag att det vimlar av andar och andra väsen, bara det att de allra flesta av oss har stängt av förmågan att se dem. Trots att de med jämna mellanrum ger oss små tecken – som vi kanske väljer att rynka på näsan, se oförstående ut och sen rycka på axlarna åt.

Så tror jag att det är och det gör jag efter flera kusliga berättelser som min syster har gett mig; sånt hon har varit med om. Det tog henne lång tid att våga yppa små händelser för mig; som att en tallrik hade flyttats, dörrar som stängdes och steg som hördes på Hornsgatan – utan att någon annan var där. Ett par stövlar flyttades nattetid ut på en gårdsplan mitt i ett ösregn högt uppe i Norrland, när hon var där men det mest tydliga beviset på att hon har en förmåga att se och känna av lite mer än de flesta, var den man som visade sig för henne när hon var i Spanien. Läs här om du vill.

Själv har jag nog också varit med om något som är lite utöver det vanliga. Det har jag skrivit om här. Hu!

Själv har jag alltid varit ”mörkrädd”, ända tills för ett par år sen då jag kände mig helt oförklarligt trygg. Trygg. Jättetrygg. Var jag än var och så är det än idag. Jag, som aldrig har vågat sova ensam i ett hus, kan helt plötsligt sova mitt ute i en stuga i en enslig skog, med bara yngsta dottern som sällskap. Utan telefon eller bil. Det ni! Fast jag talar inte om var…man vet ju aldrig med Internet…🙂

I alla fall så tror jag att den plötsliga tryggheten beror på att jag har en…fnissa inte nu!…glad och snäll ande som vakar över just mig. Det känns rätt bra att tro så och det bästa av allt är ju att jag känner mig trygg, var jag än är. Dessutom är det rätt spännande…

Överallt runt omkring oss finns de; andarna. Så tror jag. Och jag tror att de är snälla, fast kanske lite trötta och ensamma ibland.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Har du förresten sett min andra blogg? Läs gärna här.

Annonser

9 comments on “Det finns något därute…

  1. Jag kan bara hålla med dig. Så känner jag med och har så gjort i några år nu.
    Det känns gott att vi är fler som har dessa tankar. För ibland tvivlar jag, även om jag vet innerst inne hur min sanning är.

  2. Ja..ibland kan man känna deras skugga på nåt sätt… liksom ett lite kallt drag som drar förbi. 🙂
    Men jag tycker nog inte det är så läskigt egentligen men har ju inte varit med om nåt sånt spökigt direkt. Mera närvaro av förfäder tror jag.
    Ha en bra dag och må så gott 🙂 *kram*

  3. jag vet inte om jag tror på spöken, men jag tror på andar, som kanske tar en form av energi. Ibland tror jag att de påverkar saker och ting, beslut och sådant, som gör att man hamnar där man hamnar. Först kan det kännas fel, och efteråt märker man att det inte var så dumt alls…

  4. Visst har vi andevänner som ser tilll oss!! Det kan vara avlidna släktingar eller vänner, och så tror jag också att vi har guider!! De gånger vi är rädda i t ex mörker tror jag att det beror på att när vi inte kan förlita oss på synen så förstärks våra andra sinnen och då kan vi ibland känna av andevärlden utan att nödvändigtvis förstå att det är det vi gör! Och det man inte förstår är ofta skrämmande!
    Kärlek och Ljus!! //Anneli.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s