Städa, rensa, hela dagen

…sitta här och få ont i magen.

Översköljas av minnen när jag hittar gamla brev, från någon som låg i en lump en gång för länge sedan.

570502; så står det i brevet jag läste nyss. Ett brev som är nästan 30 år gammalt och har legat i en låda som är full av andra brev, från andra pojkvänner som också legat i en lump. Honom tyckte jag i alla fall så väldigt mycket om. Som jag längtade och väntade…

Han bodde 60 mil ifrån mig, men ringde varje dag och skrev så många brev. Tänk om Internet hade funnits då? Så mycket närmare varandra vi hade kommit, så lätt det hade varit att få värme.

Nu blev jag sådär nostalgisk, men samtidigt lite ledsen med en klump i magen och något som bränner i halsen, för jag vet att han inte finns bland oss längre.

Jag skickar några tankar till dig. Var du än är. Du var fin.

Annonser

13 comments on “Städa, rensa, hela dagen

  1. Där har du svaret. Jag kastar. Tycker inte om videofilmer. Kort däremot går bra att se på, som om det konstnärliga tar överhand. Nostalgi, har valt bort mycket. Även när det gäller musik. Inget ångestframkallande i det utan bara som jag är som du sa, jordnära. Baktiden kan göra ont. Den kan också värma. Men jag väljer bort så ofta jag kan.

  2. Men just för att du hittade detta brev, just idag , just nu,,,så tror jag att han fanns där hos dig. Dom vi håller av, som inte finns hos oss,,gör sig till känna ibland. På olika sätt. Idag var min mormor helt klart hos mig.
    Berättar för dig mer om det en annan gång.
    Tack för senast! Så gott de va att sitta och småprata med dig ”på riktigt” =)
    De värmer än.

    KRAM Nallil

  3. Även hos mig gör det förflutna sitt intåg, gamla kärlekar dyker upp, som bara minnen ibland men också på Facebook, Stayfriends och liknande.
    En har jag kontakt med igen sen tre år tillbaka, det känns så bra, så underbart, för han vill jag verkligen ha i mitt liv. Sen skulle jag vilja, och har velat länge, prata med en kille, som låg i lumpen i slutet av vårt treåriga förhållande… jag lämnade honom så … fult och det kommer jag alltid lida av. Jag vet att han haft cancer… nyligen… Usch, så jag saknar honom, han var en sol i mitt liv, en sol i allas, han borde få finnas LÄNGE!
    Sorg är nödvändigt, sorgsna tankar hör också till livet. Kram till dig Madonnan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s