Kan jag

…förmedla det jag känner ordentligt?

I alla dessa rader; fyllda av svarta bokstäver, trängs en hel del av mina tankar och känslor. Sådant som omger mig, i mitt liv, samsas om utrymmet här, framför Dig

Kan vi skriva ner vårt innehåll? Är det möjligt? Och finns det en mening med det överhuvudtaget?

Som allt jag går omkring och glädjer mig åt, utan att prata om det så mycket. Allt det skulle jag vilja pränta ner här, utan att avslöja för mycket om mig själv, för precis allt vill jag inte dela med mig av – men jag vill få ner känslan och lite av tankarna.

Som vanligt när jag skriver gör jag det lite hafsigt, otåligt. Det ska bara ner; här. Det som uppfyller mig vill ta vägen någonstans…

Vill det.

Och jag vet inte varför jag skrev det här. Heller.

Annonser
av madonnan Postat i Okategoriserade

3 comments on “Kan jag

  1. Det som kommer, det kommer och ibland går det bara inte att förmedla allt man har inom sig. Man kanske inte skall kunna förmedla allt? En del har man bara inom sig själv just för att det är en ”kamp” man måste klara själv? Allt går inte att dela med andra.

    Ibland kanske man måste avslöja en del om sig själv för att få något tillbaka. Jag kan ju bara se på mig själv och jag körde tidigare halvanonymt, men det var inte bra för mig… nu är jag Jerry fullt ut och skriver om det som finns i hjärtat mitt och för mig är det mycket bättre. Jag bär och jag får respons som lyfter mig.

    Otåligt eller inte, jag är glad att du skriver. Fortsätt för det betyder mycket för mig.
    *kramar om och önskar en fin lördag*

  2. Nej, man kan inte skriva ner allt, få med allt. Hjärnan och hjärtat fungerar ju inte så. Det blir små stycken, här och där, men summan, helheten, tycker jag man får ändå. Bloggskrivandet blir som ett stort pussel, inga bitar i ordning, men ändå… i grunden, i slutet, en helhet.
    Jag brukar efterlysa en koppling, en bluetooth mellan dator och hjärna, då det virvlar av ord och känslor och tankar i mitt huvud jämt. Jag skriver jämt, däruppe! Inte kan jag få ner det, inte kan jag beskriva precis så som det känns, alla ord, alla tankar, alla känslor.
    Men… en pusselbit, en här och en där, det lägger jag, och det tycker jag du gör också. Nog får jag en bild, av dig.
    Kram på dig!

  3. Jerry: Tack för din kommentar. Du skriver alltid så klokt och jag tar till mig dina ord. Så. Tack 🙂

    Märtagreta: Jag tror att du och jag har en rätt bra bild av varandra, ja. Dessutom är vi ju lika ”långa”. Och det är nog så…som ett pussel, så bra uttryckt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s