Det är tur

…att det finns så mycket som glädjer så.

Som gör att sånt som är lite tungt flyger iväg som ett löst papper för vinden. Som håller upp och föser på lite grann. Visst kan papperet försöka singla efter igen, men det hålls envist undan ändå. Hela tiden; av den där vinden.

På tal om något helt annat så förvånas jag ibland över mig själv. Över hur jag fungerar, som människa. Lite lustig är jag nog faktiskt, inte alltid på ett bra sätt, men jag duger ändå. Fast jag borde leva upp till mina gröna ögon…inte vara så blå.

Att duga. Vara. Jag. 

En sån tur.

Annonser

4 comments on “Det är tur

  1. Har du varit alltför blåögd nu igen, madonnan? Ja, i så fall känner jag igen feelingen 😀 Men det måste bero på att vi är så snälla och välmenande människor att vi inte tror andra om annat än gott, eller hur..? 😉

  2. Kalla det inte för att vara blåögd, kalla det för att se det fina som en människa kan prestera även om det inte blir så!

    Tänk så underbart det är de dagar när man känner att man faktiskt duger och är fin precis som man är!!! Då seglar man i vinden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s