Faktum är

…att jag inte kan gå över Västerbron utan att titta ner på vattnet långt därnere och känna ett sug…en dragning.

En känsla av att Tänk om jag skulle… Så mosad jag skulle bli, för det är rätt högt. Väldigt högt. Och bron är lång, så det tar ett bra tag att gå över den innan jag lite senare kan ta mig ner i Rålambshovsparken.

Jag brukar titta bort rätt snabbt, rakt fram tittar jag och sneglar bara ibland över brokanten. Aldrig skulle jag, för här finns en kvinna som verkligen älskar livet. Det här livet.

Att finnas. Att vara. Att få uppLeva.

Varje dag. Det är det absolut bästa som finns.

Men ändå känns det där intensiva suget och jag tror att det inte är helt ovanligt. Tvångstankar kanske det kallas, men jag har dem bara när jag går på just den bron, vilket inte ens händer alltför ofta. Så konstigt egentligen.

Livet – det allra bästa och mest fantastiska.

Tack.

Annonser

9 comments on “Faktum är

  1. Jag tittade rakt fram när jag gick från Katarinahissen ut mot Mosebacke. Tur att jag sitter i bilen när Öresundsbron passeras. Suget finns där men jag skulle aldrig ta steget. Det känns som en inre dragningskraft…

  2. Återigen så speglar du en känsla jag känner så väl igen. För mig handlar det om när jag kör bil ibland… tänk om… men precis som du så värderar jag livet högre…

  3. Det där suget känner jag bara jag står på en höjd, vilken som helst, men aldrig en sån där otäck känsla att vilja hoppa. Har nog alltid varit lite höjdrädd så jag tror nog att det kommer sig utav det.
    Kramizzzz

  4. Usch näe. Vågar inte ens titta över räcket, är så himla höjdrädd. Tur vi inte har några västerbroar på den här ön. Carpe Diem min vän. Kramar!

  5. Tanken är alltid kittlande. Man får en flash att: Tänk om, tänk vad som händer om jag….

    Men man gör det inte.

    Och samtidigt är det en kick att veta, ett sug…att man kan.

    Kramar och ha en skön söndag.

  6. Jag tror, utan att förringa din tanke, att NÄSTAN alla tänker sådana tankar, men bara tänker. Jag brukar säga att OM jag skulle vilja ”kliva av” livet, så vet jag var jag skulle göra det. Men jag vill inte, det är för underbart, trots alla märkliga konflikter och tråkigheter.
    Just idag känner jag mig så ledsen, så sårad… någon jag tycker uppriktigt om ser mig tydligen som en fiende… det enda jag funderar på att hoppa av är bloggandet men vi får se, skulle sakna dig och alla andra så innerligt!
    Kram på dig!

  7. menar du att du promenerar över Västerbron utan att titta in på en fika? Ajabaja!

    Själv går jag över den flera ggr i veckan. På väg från jobbet… jag brukar också undvika att titta rakt ner.

    Istället väljer jag att fästa blicken bort över Riddarfjärden eller in mot Mälaren… Det är så vackert!

    Orsaken att jag inte tittar ner är dock inte att för att det ”suger” tag i mig, utan för att jag har en outgrundlig rädsla för att upptäcka döda människor i vattnet under.

    Någon (en polis) har nämligen sagt till mig för längen sedan att det just runt Långholmen går strömmar som gör att människor som drunknar längre in i Mälaren flyter upp där… Och faktiskt så hittar de ju ett eller flera vattenlik runt ön varje år… *brrr*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s