Jag minns kristallklart

…ett väldigt himlavalv, alldeles svart med miljoner stjärnor på, som  glänste strax ovan mitt huvud.

Det var midnatt och jag frös, så där så att jag huttrade.

Jag stod själv; uppe på ett tak i mörkret med ansiktet vänt upp mot himlen och blundade och tänkte. Tankarna som kom till mig var om hur väldigt allt är; hur mycket det finns i en stor värld och hur liten en människa är.

Sen dök en fråga upp och en saknad.

Jag ville ha svar och blundade, tänkte så mycket det bara gick. Så stark var sen den intensiva känslan som kom, att den fyllde hela mig med en visshet om att: Ja, det är möjligt.

Och det var det.

Det är kväll och en ganska lång tid senare. Det är kallt här, jag fryser så. Om jag sluter mina ögon och tänker lika starkt som då, skickar mina tankar genom rymden, ut i natten… genom mörkret.

Så kanske…

Annonser

7 comments on “Jag minns kristallklart

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s