När känslan är stark

…och det du skriver om känns så mycket där inuti. Samtidigt.

När orden fattas dig och inte kommer ut så enkelt och lättfattligt som de borde. Orden som kastas ur en intensiv känsla och saknar alla de små, mjukare sammanbindande länkarna; de som ger texten mer liv.

För att inte visa för mycket av allt det du känner. 

Jag vet den känslan. Just nu är jag inte vän med mina ord.

Ord – att skriva ett liv med.

Annonser

10 comments on “När känslan är stark

  1. *instämmer med Anne-Marie*

    Jo, jag mår bättre nu. Det var magkatarr som förmodligen framkallades av hosttabletterna jag hade tagit ett par timmar tidigare. Nu törs jag inte äta de tabletterna längre. 😦 Och jag som har börjat få sådan hosta. Den här förkylningen är hopplös!

    Hoppas att du har det bra idag. Sköt om sig!

    Kram!

  2. Det är sällan orden fattas mig, men jag kan fundera över var gränsen går för hur personlig jag vill vara. Det finns ju så otroligt mycket jag aldrig skriver om tankar, känslor och upplevelser. Personer jag umgås med och saker vi gör tillsammans. Jag vill ju vara personlig, mig själv, men ändå värna både om mig själv och andra i min närhet. Balansgång det där, ibland känner jag att jag bubblar på lite för nära om vissa saker och ibland kan jag se på responsen att en del inte förstår vad jag försökte säga. Det är skilland på skrivna ord och sagda ord, själva rösten, rytmen kan ge så mycket nyanser som man omöjligt kan i en text. En text kan tolkas mer fritt i mitt sätt att se det, mens om jag talar till dig och du sitter där framför mig tror jag mig veta att du skulle fatta varje sak jag ville förmedla till dig.
    – På tal om texter så skulle jag vilja säga att är det någon som verkligen har utvecklats och blivit mer personlig, fast du ändå kan vara väldigt distansig och svevande mitt i det personliga så är det du.
    Vissa av dina texter går rakt in och är väldigt starka i sitt självklara varande medans andra gånger kan jag reta mig på att du är så fjär att jag inte fattar vad det hela handlar om. Det är du och jag tackar dig för att jag får hänga med på din resa.
    Många kramar

  3. LivsGlimtar,

    Dina uttryckta meningar: ”Det finns ju så otroligt mycket jag aldrig skriver om tankar, känslor och upplevelser. Personer jag umgås med och saker vi gör tillsammans. Jag vill ju vara personlig, mig själv, men ändå värna både om mig själv och andra i min närhet. Balansgång det där, ibland känner jag att jag bubblar på lite för nära om vissa saker och ibland kan jag se på responsen att en del inte förstår vad jag försökte säga.” – slut citat.

    Jag känner igen det här. När jag efter att en ca tvåårig reaktiv depression började läka ut för ca ett år sedan – påbörjade att skriva det som nu finns på min hemsida http://www.boberg.nl – så tänkte mitt intellekt ungefär så här: ”Sluta med det här ! Det kommer att bli ett djävla liv – och Dina barn och barnbarn och vänner och bekanta får skämmas ögonen ur sig – ifall det skulle komma till någons kännedom hur Du uttrycker Dig.”

    (Som en parentes skall nämnas att min rekativa depression kom av att Arbetsförmedlingen under ca ett års tid – innan jag bokstavligt talat gick i väggen – psykiskt hade misshandlat mig = mobbat mig i tredje graden i sin så kallade AktivitetsGaranti = AGA för vuxna myndiga medborgare i folkmun.)

    Ja OK då – sa jag till mig själv. Men jag skall inte publicera det – utan bara ha det i min egen bokhylla. OK då – sa då mitt intellekt.

    Dock – ca ett halvår senare hade jag på grund av detta skrivande förändrats – och publicerade i alla fall. Jag hade då – tack vare mitt intellektuella skrivande – genomskådat mitt intellekts utstuderade = väl kamouflerade sätt att hålla mig fången – eller i vart fall bokstavligt talat hålla mig fjättrad till händer och fötter i HEMLIGHETsFÄNGELSET.

    Nu VET jag också – utifrån helt egna gjorda erfarenheter under det sista året – att det viktigaste av ALLT är att skriva av mig – är just det som inte är samhälleligt, moraliskt, etiskt, religiöst osv osv OK att skriva. Det är just det som är det förbannade intellektuella fängslets grundbultar.

    Så mitt tips numera till alla och envar: ”Skriv va faen som helst – och se till att publicera det också”.

    Ha det…
    vännen Josef

  4. Hej Josef.. tack för dina tankar, jag har under rätt lång tid skrivit ganska utlämnande om mig själv och skäms inte alls för den delen av mitt skrivande. Det är inte heller skammen jag oroar mig för när det gäller att skriva om vad andra säger eller gör utan mer respekt för deras val här i livet. Jag skriver ju ibland om händelser omkring mig och folk, men jag vill med flit vara väldigt försiktig för att inte utelämna andra utan deras vetskap. Jag har gjort det några gånger och det känns inte rätt för mig att göra så.
    Knepig det här med skrivande för rent personligt är jag inte alls hemlig av mig på det viset utan delar gärna med mig av tankar både högt och lågt. Jag ska kika in till din blogg och bekanta mig med dig så kan vi höras mer framöver..
    Ps. titta gärna in hos mig om du får lust.

  5. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Ofta har jag alla känslorna där, inuti, men saknar orden att beskriva dem begripligt för andra. Frustrerande! Ibland har jag istället för många ord. Det jämnar ut sig 😉 Kanske är det inte meningen att det ska skrivas ner när orden inte finns? Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s