Fast ett liv

…utan att våga lita på en enda i hela världen är kanske inte ett liv?

I alla fall blir det nog inte lika rikt, givande, fint… Eller så.

Tror jag.

Annonser

7 comments on “Fast ett liv

  1. Jag kan känna igen mig där att lita till sig själv, men jag har nog genom åren lärt mig att lite till andra det blir så tråkigt annars och ensamt som Birgitta skriver.
    – Jag har försökt gå in på din Ab-blogg flera gånger idag, men det är hopplöst att komma in. Sen har man 0 besökare och de verkar aldrig tekniskt fixa bloggen.
    Kram

  2. Tack alla, ni har rätt såklart. Ska tänka på det 🙂

    Livsglimtar: AB-bloggen har problem för tillfället…trögt, går knappt att kommentera och ibland kommer jag inte in på min egen blogg ens…Trist. Hoppas de fixar det snart!!

    Kram på er!

  3. Det tror inte jag heller, man måste våga lita på någon, dels så man inte blir ruskigt introvert, och dels för att inte ta på sig allt ansvar, hela tiden. Att kunna slappna av, delegera bort en del, är nog ganska skönt ibland. 😉

  4. Ett ensamt liv, så sant …Det är som att för att ramla måste man stå och för att resa måste man falla….och lära sig att ha silvertejp som dämpar fallet…hmmm…

    Var inne på aftonbladet med gav upp. Seg som senapssirap blandad med honung….och det är inte första gången det är såååååå seg…:(

  5. Nej – jag tror man måste våga lita på andra människor. Det kanske är modigt att göra det ibland… ibland kanske det är dumt…men oftast är det mycket bra. Lita på…. jag vill ju gärna att människor litar på mig – då måste jag ju också lita på andra. Ömsesidighet. Allt gott min Madonna. Anne-Marie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s