Att ta sin plats

…och inte förminska sig själv; krympa lite bland andra som kanske tar större plats.

Sånt jag tänkte på idag lite grann och det känns viktigt att fundera över sånt emellanåt. Ibland kan det kanske kännas som om man är lite osynlig, men jag tror det är viktigt att öva sig i att inte bara försvinna när starkare personligheter tar över.

Ibland, eller rätt ofta, kan jag ta en betraktares roll i större sällskap, men inuti pågår det rätt intensiva reflektioner. Och har jag något viktigt jag vill säga, då gör jag det. Men att synas eller höras bara för sakens skull – det känns inte så viktigt.

Däremot kanske man möter de med olika temperament, attityder och sätt att kommunicera på. Där känner jag att det är värt att fundera över hur man kan möta det. Och att inte krympa ihop emellanåt. Veta sitt värde. Det tycker jag är viktigt. Att försöka stå upp för sig själv eller välja att inte gå in i en konflikt för att det inte är värt det eller för att den andra personen inte är värd att få dig att må dåligt. Sånt jag tror är bra att öva sig i och fortsätta med det genom livet.

För att krympa ihop tar en hel del kraft och så mycket glädje. Så onödigt.

Försöka vara bra.

Annonser
av madonnan Postat i Okategoriserade

9 comments on “Att ta sin plats

  1. Det är väldigt bra skrivet och förklarat för det handlar om hur man förhåller sig i möten med andra, hur man betraktar andra och sig själv och det är jätteviktigt.

    Dessutom intressant. Tack för dom orden i sen timma.

  2. Ja Madonnan, det ligger mycket i det du skriver. Visst är det bra att välja vilka konflikter som är värda att ta. En del konflikter vänder jag ryggen åt helt, speciellt sådana som jag vet att det inte kommer något gott ur. Just när det inte kommer något konstruktivt ur dem utan de bara leder till personangrepp, de konflikterna får vara för min del.
    Kramar till dej från mej!

  3. Man får välja sina ”stridgheter”, oftast är det inte värd det.
    Och sen har vi de som man måste ta itu med, som inte går att välja bort¨förstås.

    I den mån det går brukar jag inta betraktarens roll.
    Inte av feghet utan för jag finner det intressant att iakta.
    För den delen har jag även åsikter av alla de slag.
    Om du nu fattar 😉

    Svammlar..

  4. Kan bara hålla med. Dessvärre hör jag till typen som låter bli och undviker för länge, sem blir det översvämning och då kommer flera år av undvikta konflikter på en gång. Ha en konfliktlös och fin kväll. 🙂 Kram!

  5. Ibland KAN livet vara en kamp ang detta eftersom det inte alltid går att styra åt det hållet man vill. Många färgstarka/starka personer skapar olika skeenden, drar till sig folk och får livet att gunga. Vare sig man vill eller inte, så sitter man där – på gungbrädan.

  6. Det där sista du skriver om att öva sig i att möta människor med ”annorlunda” temperament osv. Det tror jag är bland det svåraste som finns. Att inte reagera på vad någon säger utan att först ha reflekterat över varför man reagerar som man gör.

    Jag är tyvärr också som agapanthus vad det gäller mina närmaste relationer, men det blir bättre och bättre. För övning får jag oavsett om jag vill eller ej. *L*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s