Aldrig har jag varit ensam

…endast några få månader.

Som då, efter de där  hemska åren, när jag hade bestämt mig. Rå mig själv, göra det jag ville. Välja själv. Vara ensam.

Fem månader. Med några små ensamma, njutningsfyllda stunder i min lägenhet i Skärmarbrink. De rosa blomtapeterna och den gamla kakelugnen. Hur jag gömde mig i början i mörkret och tystnaden där inne när han ilsket bankade på dörren. Telefonen som ringde ihärdigt med höga, skärande signaler och trängde in i varje nerv och vrå av kroppen. Jag satt där i en stol och bara väntade.

Till sist så blev det min egen tid. Som jag njöt av ensamma morgnar med musik och böcker. Jag skrev i min dagbok om det som hade varit och kände att jag levde. På nytt fick jag kontakt med vänner jag tappat. De som inte förstått, men ändå fanns där när jag nu var beredd igen. Han, den bildsköna, som var min nära vän sen länge, som nu blev mer än så. Som vi levde. Som vi älskade.

Så sommaren på Gotland. Och det nya omvälvande, himlastormande, som bara inte gick att stå emot, trots att jag sa nej och först inte ville. När jag fortsatte att träffa brandmannen ett par gånger. Så fel, fel.

Och allt blev som det skulle. Så rätt till sist.

Men aldrig har jag varit ensam…

                            anmb7f3a520d443edd6.gif

                                           

Saknar.

Annonser
av madonnan Postat i Okategoriserade

7 comments on “Aldrig har jag varit ensam

  1. Det är väl både bra och dåligt det där som Neny säger.
    Man behöver ensamtid, de tror jag alla gör!

    Sen är det ibland oförenligt med vardagen. Själv har jag varit mkt ensam och lärt mig att tycka om det, det är till och med alldeles nödvändigt.
    Det utesluter ju förstås inte en framtida partner så.

    Ja det ena utesluter inte det andra helt enkelt.

    Kram 😉

  2. Hallå Madonnan, intressant med din ensamhet ….
    Jag har aldrig varit ensam, inte en dag i hela mitt liv
    kändes konstigt att skriva det men det är sant.
    Visst har jag varit ensam när resten av familjen varit bortresta men det är ju inte riktig ensamhet.
    Det är bara lugn och ro jätteskönt några dagar.
    Men ……….. att vara tvungen eller välja ensamheten
    för tvåsamheten det måste kännas både ledsamt och som en frihet.
    Nej, det känns konstigt att vara ensam tycker jag ändå förstår jag de som väljer det för sin egenkänslas skull
    Boxerladyn´
    Wanja

  3. Så skönt det låter att aldrig varit ensam. Det är inte jag nu heller tack vare dig och många andra.
    Kramar 🙂

  4. Tack för era härliga kommentarer, så roliga att läsa tycker jag.

    ph; 🙂

    Miss T: Det är jättebra med blogg på så sätt tycker jag, tänk så många man får kontakt med. Kram på dig! 🙂

    Ha en härlig dag alla 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s