Hur kan man sakna så?

Egentligen; vad finns det för mening med saknad?

Så jobbigt när det ligger på lut, i bakhuvudet, hela tiden. Och nu blir det en till att sakna; men det är i alla fall någon jag känner väl.

Så bra. För att sakna är inte så bra alltid. Det upptar onödig tid, men det är fint att längta efter någon som man snart får se igen.

Det att det finns någon man aldrig mer få se ger en känsla av vanmakt; av meningslöshet. Hur kunde det gå så och vad var det som hände?

Det kommer jag nog aldrig att få veta; men du finns där i mitt minne.

Annonser
av madonnan Postat i Okategoriserade

9 comments on “Hur kan man sakna så?

  1. Ibland saknar man någon som fanns förut… någon som fortfarande finns, men inte är ”samma” som då….

    Ibland saknar man någon som inte finns längre….

    Man hänger kvar i gamla känslor, gamla minnen – vilket kan vara oändligt skönt att vila i.

    Saknad i positiv bemärkelse är fint tycker jag. Det gör att den personen lever vidare – inuti.

    Som svar på svar i min blogg:

    Det är konstigt hur sent folk skaffar barn idag… Brorsan är faktiskt 39…. Själv hade jag 4 barn före 30….
    Det är ingen ordning alls…. 🙂

  2. Det kan vara härligt att längta efter någon men sakna… Nej!
    ”Gå sakta – kom tillbaka fort” som David Nivens bok heter är ord som tilltalar mig!
    Ha en fin dag!

  3. Det där med ”någon man aldrig mer får se”, skulle jag förstås inte vara så säker på om jag vore du. Har du inte läst några böcker om NDU:er? (Nära DödenUpplevelser) Nästan undantagslöst står det ju nära och kära och väntar vid ingången till ”Sommarlandet” som spiritisten Jan Fridegård kallade Andra Sidan.
    Ha det så fint!

  4. Att sakna kan göra ont. Det blir som ett hålrum precis i mitten. Man kan stoppa in miljoner saker i sig sjäv men hålet finns kvar ändå.
    Kanske det är det som är det svarta hålen i universum 🙂
    Alla människors saknad. Det skulle jag tycka om att tro på.
    Med tiden krymper hålet och det blir lättare.
    Kram

  5. Den typen av saknad, den som orsakar vanmakt… den är oerhört tung att bära med sig. Den kommer alltid finnas kvar i hjärtats mörker, och plockas fram då och då, bara för att påminna själen om hur sårbara vi är. Tiden läker inte dessa så, men med tiden kan själen vänja sig vid denna nya saknad, vid vanmakten, och istället minnas med värme och glädje.
    Var rädd om ditt minne! kramis.

  6. Att sakna någon kan göra så ont. Kommer ihåg när min älskade mamma försvann mer och mer in i sin Altzeihmers, då saknade jag henne något så fruktansvärt!!!!
    Kramizzzz

  7. Du får berätta om Du vill när vi ses…

    Kramar från mig, Isprinsessan – som gärna längtar
    men tycker inte om saknad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s