En del människor

…är födda med en gåva som de kanske inte ens vet om att de har.

Själv önskar jag att jag hade blivit född med en speciell gåva, något utöver det vanliga. Inte bara det här att vara rätt bra på något. Det vore verkligen fint att ha något mycket speciellt. OM jag hade haft en sådan gåva, skulle jag ha velat använda den till något. Tagit vara på den.

Fast var och en måste nog komma på det där själv. Det räcker inte om någon försöker visa, säga det.

Och sen, en helt annan sak; idag märkte jag en ny egenskap hos någon jag trodde jag kände väl. Hur lång tid tar det innan man lär känna en person? Egentligen.

Kan man undra.

Annonser
av madonnan Postat i Okategoriserade

21 comments on “En del människor

  1. Vissa personer lär man nog aldrig känna helt! På gott och på ont får man kanske säga! Men visst är det också lite spännande att man inte kan varandra utan och innan…

  2. Det är så sant, vissa personer kommer man aldrig riktigt in på livet , jag har ett exempel, en person där jag ofta hör mig själv säga ”jag har slutat att bli förvånad”, måste ändå säga att det är aldrig tråkigt att vistas med denna person *ler*!!
    Kramizzz

  3. Ja, hur långt tid tar det innan man lär känna en människa…..hur lång tid tar det innan man lär känna sig själv…..*pratar lite för mig själv idag*….

    Fina ord som vanligt. Kikade in här från din andra blogg.
    Nu ska jag försöka fånga solen i en bild. Det vill säga, om kameran är med mig. Vissa dagar vill den visst strejka och inga bilder blir bra….

    Kramar och jag tror du kan mycket mer än du tror och har många speciella gåvor…*ler*
    Sköt om dig
    Kram

  4. Eftersom dom flesta människor utvecklas hela tiden kan man nog inte fullt ut lära känna någon helt, men till en stor del om dom står en nära, tror jag.

    Ha en fin dag.
    Kram 🙂

  5. Aldrig säger nog jag också, tyvärr eller tack och lov. Jag är kluven i tanken här.
    Har en väninna sedan 27 år som jag numera inte träffar längre. Jag blev sjuk och hon fick andra uppgifter i livet.
    Det gjorde att andra sidor kom fram som vi inte klarade av hos varandra. I alla fall inte jag!
    Hon blev ”närig” pratade bara pengar och hur mycket hon kunde få ut för det barn hon hade hand om. Det störde mig.
    Sedan hade hon mycket åsikter om utbrändhet och att det bara var att rycka upp sig.
    Så tyvärr så det vi byggt upp under 22 år räckte inte till när det blev förändring och kris.
    ”I nöden prövas vännen” ett talesätt som är nog så sant.
    Kramar i massor

  6. Håller med de andra…att man nog aldrig lär känna en annan person helt och fullt. Det är ju både spännande och lite skrämmande eftersom man ju naturligtvis också ibland blir förfärligt besviken på en del som man trott sig känna så väl…så reagerar de på ett helt annat sätt än man kunnat tro i vissa situationer.
    Ha en fin måndag/kram!

  7. tror att man aldrig lär känna en annan person egentligen, för man utvecklas hela tiden… tror jag i alla fall

    nu har jag kikat in till dig 😉

    KRAM

  8. Hm, trist… alla har sagt det jag tänkte när jag läste ditt inlägg. Jag tror inte heller att du aldrig kan känna en människa fullt ut. Känner du dig själv i alla lägen?

    Utvecklingen rör hela tiden upp människors tankar och således även deras handlingar.

    Ha det…

  9. Du är inte ensam om att önska att du hade en helt speciell gåva. Det har jag önskat många gånger. Vi får glädja oss åt de små gåvor vi trots allt har. Alla är vi speciella på vår vis.
    Jag tror aldig man kan lära känna någon annan helt och hållet. Det finns nog ingen som känner mig iaf. Ha en riktigt skön kväll. Kram

  10. Hallå i burken! Nu har jag hittat dig här åxå. 🙂
    Jo, visst vore det kul att kunna något så där helt felfritt utan att behöva anstränga sig. Själv skulle jag nog välja att kunna spela ett instrument. Det kan man både glädja sig själv och andra med. Tänk att vara en ‘överdängare’ på gitarr!
    Fast jag har spelat piano en gång i tiden! Uppträdde i aulan på skolavslutningen med ‘alla fåglar kommit ren’. Jag var 9 år.

  11. Klurig fråga. Helt kan man aldrig känna ngn, sen prövas ju tex vännen i nöden.

    När det kommer till flygandet handlar det ju också om att VÅGA prova sina vingar, annars kanske man aldrig får veta.

    Om nu inte ngn annan upplyser en förstås.

    Kram 😉

  12. Jag har flera små gåvor men ingen stor. Jag har alltid varit avundsjuk på dem som fått en gåva fullt ut som verkligen är deras, som de helt avkopplat vet att de är jättebra på så att de aldrig behöver fundera.
    Ang frågan om att lära känna en person tror jag aldrig går riktigt eftersom man själv kan överaska sig själv hela tiden. Det händer mig i alla fall. Vid medelåldern gör jag saker jag inte trodde jag skulle ha gjort för länge sedan, så hur skulle då någon annan kunna tänka sig det, tänker Rosa.

  13. Vilken fin sida du fått! Stilren o vacker!

    Jag tror också det finns gåva (-or) i oss alla. Nu säger jag det som en kristen, och tror Gud lagt den där.
    Fast jag tror också den kan fungera även man inte tror på Gud, men då inte lika starkt….är vad jag tror.

    Så hitta gåvan i dig, den finns där och det kan ta tid att hitta rätt….själv leter jag än.

    MVH Bloggpastorn

  14. Tittar in och önskar dig en trevlig tisdag. Själv är jag ledig för att fixa inför studenten så ledig och ledig;-)) Ha en bra dag på jobbet för ni har väl inte slutat än!
    Kram

  15. Du är verkligen kreativ och skriver så uttrycksfullt och vackert.

    Eftersom vi hela tiden förändras, genom tankar, händelser och känslor, är vi aldrig densamma som vi var i går.

    Kanske ligger det frön inom oss, som behöver en tanke, en händelse eller en känsla för att kunna börja gro.

    Om vi vårdar, ansar, vattnar och ger ljus och näring till det groende fröet, kan det bli en praktfull skapelse, en förmåga som vi upplever som speciell, en Gåva.

    Jättevarma kramar till Dig och tack för dina fina kommentarer hos mig. =)

  16. De som har speciella gåvor är antingen inte medvetna om det eller så bryr de sig inte.
    Ta en sån begåvning som att tex kunna rita/måla, många som jag har mött som verkligen kan det bryr sig inte utan tycker att det är ju något de alltid har kunnat.
    Så sitter en annan där och nästan avundas allt de kan men för dem betyder det inte ett smack.
    Det är nog vi som inga gåvor har som önskar att vi kunde något. Jag drömmer om att spela piano…drömmer sa jag, haha!

  17. Tack snälla för era kommentarer, så uppskattat hos mig att få ta del av era tankar 🙂

    Margareth; Jag hoppas att solen blev fångad vackert, och du har nog rätt – det tar tid att lära känna sig själv också. En och annan bra sak har man väl iofs, men den där gåvan hade jag gärna haft inom ngt 🙂

    Syster y: Så tråkigt att höra om din väninna, sånt som händer dessvärre, men efter så lång tid måste det kännas hårt antar jag. Kram!

    smultronkiwi: Du har rätt, jag känner inte precis alltid mig själv tror jag…men nästan iaf! 🙂

    Andromeda: Jadå, vi duger bra ändå! 🙂

    Rosa: Ja, det är ibland intressant att se nya små sidor hos sig själv också 🙂

  18. Bloggpastorn: Tack och ja, alla har nog en liten gåva iaf 🙂

    znogge: Så roligt, har vi också haft. En speciell känsla, så fint, så fantastiskt, så många tankar som dyker upp- tiden går… 🙂

    Birgitta: Tack, och så roligt att se dig här 🙂 Jag tror att vi kan öva upp många förmågor iaf, kram!

  19. Har läst många av dina inlägg under kvällen och eftersom Du skriver om gåvor så låt mig få kommentera så här i efterhand
    att jag tror att dina gåvor är många, men mest av allt är Du en gåva till dina närmaste och många som kommer i din väg…

    I sena timman / Må gott.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s