Alkoholförgiftade barn

läser jag om här och det är med bestörtning jag undrar hur de mår och hur de fått tag i alkoholen.

Minns en kall Lucianatt när någon jag känner rätt väl fått för mycket i sig. Det var överhuvudtaget första gången hon drack alkohol och det blev alldeles på tok för starkt för den tunna kroppen med en massa otäck Explorer.

Den natten tillbringades på en soffa utomhus i knät på en lite äldre kille. Han tog hand om henne så otroligt fint faktiskt. Det är tur att det finns såna som har empati, hon hade ju kunnat sitta där själv och frusit ihjäl på kuppen. I alla fall tror jag hon lärde sig att hantera alkohol rätt bra efter den lektionen, tur nog.

När jag läser i artikeln att en av de här tolvåringarna hade fått åka ambulanshelikopter fick jag omedelbart ett starkt obehag i bröstet. För min syster har en son som en dag på gymnasiet åkte bil med en kompis som hade nytaget körkort. Han körde fort, så fort att bilen åkte av vägen, snurrade runt på en åker och min systerson blev hängande upp och ner, alldeles blå i ansiktet, medvetslös.

Som tur är kom en orolig bonde springande och kunde skära loss bilbältet och få ur honom. Sen blev det just en sån där ambulanshelikopter och lång medvetslöshet följd av nedsövning innan vi fick veta hur det var, om det skulle gå vägen. Minns när jag oroligt satt på sjukhuset och pratade med en medvetslös ung kille och jag var ändå bara en moster. Det var hemskt att inte kunna hjälpa sin syster mer, men som tur är gick allt bra till sist. Fast det var en lång tid med mycket oro. Och så fort jag hör eller läser om en ambulanshelikopter får jag ont i magen efter det.

Så kan det vara. Minnen väcks till liv.

Och man är så glad för allt man har här i världen.

Annonser

4 comments on “Alkoholförgiftade barn

  1. Oj vilken stark berättelse.
    Vilken tur att din systerson klarade smällen, det kunde ju gått åt fanders.
    Livet är skört, från den ena dagen till den andra vet man ingenting.

    Skönt att henne du känner rätt väl 🙂 lärde sig en läxa.

    Kramar

  2. Vår ena tonåring fick i sig för mycket vid ett tillfälle. Som väl var hade han kloka vänner med sig som insåg allvaret och tog honom hem till oss. Det slutade väl och sedan dess (peppar, peppar) har det aldrig hänt mer.
    Ha det så bra!

  3. Miss T: Ja, det tog några veckor innan vi visste att det var ok. Och man ska verkligen ta tillvara på livet.
    Ja, hon lärde sig nog det, men jag känner inte henne längre, hehe 🙂

    znogge: Så bra att komma hem i behåll oc lära sig ngt efter det 🙂

  4. Det var en tuff berättelse, gick direkt in i hjärtat, detta är nog en förälders fasa!!!
    Din systerson hade en väldig tur och han hade även tur som hade en sån förståndig moster som satt och pratade med honom fast han var medvetslös!!!!
    Kramizzzzz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s