Ålder och förfall och sånt

Det tänkte jag skriva lite om nu. Och det är inget roligt ämne direkt. Jag är jag, men att upptäcka nya spår av tiden varje dag är inte uppbyggande. Visserligen har jag inte varit världens skönhet, men ändå van att se i alla fall rätt okej ut, känna mig lite tilltalande emellanåt.

Sen, när kroppen börjar åldras, ja, nu efter 40 händer det saker helt klart, då är det lite tufft. Tufft och en ovan känsla att förhålla sig till att tiden sätter sina spår så synligt. Mest i ansiktet för min del, men jag har verkligen svårt att acceptera det. Inuti känner jag mig ungefär som när jag var runt 30, ändå säger spegeln en annan sak. Hur kan man låta bli att känna sig ledsen för det?

Huden är inte lika elastisk och jag har alltid solat mycket, sovit väldigt lite under många år, stressat och varit bekymrad emellanåt i perioder av stor belastning – sånt ger avtryck. Inte kul. Eller, helt ärligt, väldigt tungt. Jag har svårt att förhålla mig till det, att ställa om mig.

Jag blir glad när en man ler åt mig på stan, då känner jag mig bekräftad på något vis. Det händer att någon här hemma säger att jag är fin en dag och som det glädjer! Men, egentligen är det bara en yta, men jag kan inte låta bli att känna som jag gör. Vad är det att acceptera att man blir äldre? Att det går åt ett enda håll? Inte mycket tycker jag…

Så, jag brukar försöka vända på det för att pigga upp mig själv. Då tänker jag på att jag har ingen dubbelhaka, kroppen ser okej ut med kläder på och jag utstrålar s e x, enligt en väninna till mig. Vad hon nu menar med det, för det gör jag inte, men hon tycker att jag har någon attraktionskraft på män (har jag inte märkt alltid precis) och det känns kul att tänka på för då blir jag på bra humör och fnissar lite för mig själv…

Yta, bara yta. Det är inte viktigt, men kan ändå betyda en hel del…

(Och jag blir lite fnissig när jag läser igenom vad jag har skrivit, rena rama Rosingvarningen…)

Annonser
av madonnan Postat i Okategoriserade

9 comments on “Ålder och förfall och sånt

  1. Jag blev fnissig när jag läste det 🙂 Jag är 56 och jag förstår inte vad du menar med att det går utför vid 40 *ler skenheligt*
    I så fall kan jag meddela att det vänder igen. Jag känner mig sexig och är nog det också. Män tittar på mig och jag vet precis vilken känsla du talar om. Man blir helt enkelt lite längre. Lite rakare i ryggen!
    Leendet blir lite soligare och man mår bra. Fransyskorna och Italienskorna de vet hur man flirtar utan att för den skull mena att man vill HA en annan man. Det är bara uppskattningen man vill ha. Man vill synas. Precis som jag brukar skriva här på bloggen, jag vill ha kommentarer och bli bekräftad.
    Bar yta skriver du, ja men jag tror ändå att den är viktig ia alla fall för mig och för mina båda systrar. Vi är fåfänga och vi ser inte så gamla ut som vi är. Vi klar oss tufft och ungdomligt för gammal är man bara på pappret 🙂
    Samtidigt så speglar humöret sig kraftigt i ansiktet. Är man lite deppig och tittar sig i spegeln så ser man 10 år äldre ut än om man gjort sig iordning för att gå på dans och är på topphumör.
    Likadant om man är för smal när man blir äldre. Underhudsfettet behövs annars blir man lättare rynkig. Mycket nyttig dryck och många goda glassar och choklad rekommenderas, att intagas i vårsolen.
    Kramar

  2. *ler*….ja men det är så de flesta av oss tänker. På något sätt så måste man igenom den fasen och vidare. Men jag tror inte att man kan hopp över den.
    jag är den sorten som alltid avskytt att sitta i solen ..med avund h ar jag tittat på alla soldykare medan jag tvunget suttit i skugga. Jag har grymt känslig hy.
    En såndär som blir grisskär..röd ..vinröd..sedan flyter fräknarna ihop och DÅ ser jag brun ut 😉

    rynkor? ja dem slipper man inte undan ändå..det har jag med.

    *kram*

  3. Syster y: Vilken härlig kommentar! Känner igen mig lite i ditt sätt att tänka där… hoppas jag är lika ärtig i din unga ålder, kram 🙂

    helenaq: Fast visst hade det varit trevligt att hoppa vissa faser…rynkfaserna t ex. Kram!

    Miss T:Ja, tror man väljer ngt man identifierar sig med… 🙂

  4. När jag var i Paris för två år sedan kom en journalist fram och tilltalade mig på franska. Då kände jag mig som en vacker fransyska fast jag inte begrep ett ord! Kanske dags att resa dit igen?!

  5. Nej det är inte kul att bli äldre. Jag har slutat att se mig i spegeln. Jag har alltid sovit lite och solat mycket så jag har ingen aning om vad som händer längre fram. Men jag bryr mig inte så mycket om det yttre även om jag alltid tyck om att klä mig speciellt och så. Jag bryr mig mer om att åren går så fort. Att mellan 40-50 hann jag inte riktigt med. Hur blir det då mellan 50-60 brukar jag tänka.

    Sedan upplever jag att jag inte alltid räknas längre bara för att jag blivit snart 50. Finns jobb jag inte längre kan söka. Finns också kläder jag känner att jag inte längre kan ha på mig. Även musik som jag upplever att folk reagerar att jag gillar bara för att jag blivit äldre.

    Är därför så tacksam över mitt jobb där vi är så blandade åldrar och umgås huller om buller. Det gör så att jag har en frizon på dagtid.

    Uppmärksamhet från män, både yngre och i min egen ålder har jag fortfarande, men de vet ju inte min ålder ha ha.

  6. Förstår att du har den uppmärksamheten. Med ett soligt yttre o inre tror jag man har det ändå 🙂

    Och, det är konstigt det där, jag umgås lätt med de som är 20 år yngre som de lite äldre, måste det ändras? Man är ju som man är, även om man har mer i bagaget 🙂

  7. Jag har väldigt blandade åldrar på mina kompisar. Så det är intressebaserat trots allt. Det kan man se här på bloggen också att det är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s