Nej, det gör jag inte, kära syster, precis som du skrev till mig i ditt sms nyss. Men jag försöker; alltid något Och en blogg kan vara bra till mycket – som att hålla kontakten en aning mer, när man inte hinner eller orkar annat.
Ibland märker jag förresten att andra människor känner mig mer, eller vet mer om mig än jag om dem. Och då får jag ofta känslan av att de följer min blogg, utan att säga något. För allt kan de ju inte veta om jag inte har sagt det, eller hur? Det kan emellanåt bli lite känslan av att de försäger sig, men vi pratar då inte öppet om den lilla felsägningen, så att säga. Men jag känner ofta ändå att ”det här är från min blogg”.
En ganska märklig känsla faktiskt… Har du varit med om det någon gång?
…nu när jag tittar in nu på morgonen och trots att jag vet att just idag så gör de om och alla som har en blogg på Ab kommer att få nya funktioner… Det kommer att se annorlunda ut och…vad mer?
Trots det så blir jag så orolig att allt det jag har skrivit i över tre års tid; över 3000 inlägg, ska försvinna. Håll tummarna för att det är kvar när jag väl kan logga in där igen!
Det är nästan som mitt eget lilla barn; för så mycket tid, så många ord som jag har skrivit i min rosa blogg…
Jag har verkligen inte ansträngt mig något alls för att få läsare till den här bloggen och har väl inte heller direkt haft någon anstormning… , men det är ändå intressant att se vad som lockar andra att läsa. Om inte annat så är det bra att veta för min andra blogg, som i alla fall har några fler besökare. Då vet jag ju vad jag ska skriva om! Eller är det kanske olika ämnen som gäller för olika bloggforum?!
Det har alltid känts som om det är en annan lugnare atmosfär här på WordPress. Ett stillsamt ställe för tankar och många som skriver här är dessutom New Age-influerade. Det är spännande och innan jag började att skriva i den här bloggen, så hade jag knappt någon erfarenhet av sådant alls.
Nåja, jag är inne i en ny fas. Dags för lite förändring. Tänk om jag kunde få ro och sätta mig och skriva det jag faktiskt skulle kunna skriva om; sådant som jag tror att en hel del skulle bli lite hjälpta av att läsa. Tänk om… För egentligen har jag ganska så mycket att berätta; det har jag nog.
…från mig till er alla – för jag k a n för tillfället bara inte låta bliatt använda mig av små, söta och talande smilies i kommentarer och dylikt, eftersom jag precis har fått en länktill en sida där det står hur man gör!Se här bara, om du också vill veta.
…men så mycket vet jag att för andra så fungerar den här sidan, Nudge, alldeles utmärkt. Man ska få poäng om man surfar och på så sätt öka läsarantalet på bloggen. För mig minskar däremot plötsligt poängen…
Vad har jag gjort för ont? Eller ska jag lära mig att det viktiga är inte att någon läser, utan det som är betydelsefullt är att jag får skriva!?
Kan man undra.
Klicka på bilden ovan om du vill gå med i Nudge och få fler besökare…
Tid att läsa andra bloggar. Tid att tänka och fundera. Insupa; reflektera. Och så hamnade jag via Rozies sida på www.livsmagi.com och det var intressant.
Jag drog ett Run-kort och fick veta att:
Ansuz – Asarunan
Du kan lära dig massor av den här situationen och du bör alltid sträva efter det bästa. Du går igenom en andlig transformation. Ditt språk är en gåva, och du måste använda det klokt.
Hur ska jag bli så pass klok att jag använder språket på bästa sätt? Och till vad? Nu fick jag något mer att fundera över
Jag drog också ett Tarot-kort för dagen och fick upp Drottning i svärd. Tydligen ska jag se upp för en elak person som kan skada mig genom skvaller och kanske gömmer jag mitt nya jag bakom en mask, som inte visar vem jag är…
Spännande och lärorikt är det i alla fall att kunna surfa på nätet. Nu ska jag kika vidare!
…som skriver så att det känns som om det är direkt riktat till mig; som berör mitt allra innersta. Jag läser ofta med lätta rysningar och i en stillsam känsla av att vara öppen, sårbar – rakt in i mig går orden.
Varför det är så; att vi ibland tar till oss ord som om de är våra egna, det vet inte jag. Men förunderligt, det är det, att känna en slags ordkemi. Att någon vet precis vad jag behöver läsa. Vad jag tycker om allt. Vem jag är.
Här på WordPress har jag förresten läst så väldigt många kloka ord; tagit till mig åtskilligt och sorterat, funderat, tänkt. På något sätt har väl en hel del av det jag har fått ta del av omformat en bit av mina tankar. Av mig.
Jag har bloggat ett bra tag vid det här laget. Ibland känns det som om jag är en annan människa, mot den jag var när jag började skriva i blogg, men samtidigt förstår jag att jag ju är den jag alltid har varit, men att alla mina sidor inte alltid har visats. Att vi passar in oss i Livet, i det vi har omkring oss och så försvinner kanske en liten bit på vägen. Göms undan i något litet hörn; men en sån tur att det alltid går att plocka fram!
Jag är så glad över att jag en gång, väldigt impulsivt och av en slump (?) råkade få syn på att Passagen hade bloggar och startade min allra första blogg – Gullstumpa. Där stannade jag ett tag innan jag upptäckte att Aftonbladet hade öppnat blogg och på den vägen är det…
Klicka på bilden om du vill läsa mer om bröd och brödbak… Foto: www.wikipedia.org
…undrar hur normalt det är med en sån i min ålder?
Så läser jag om modebloggarna som har nominerats till Stora Bloggpriset och tänker samtidigt på de brödbullar jag bakade till frukost. Ganska så mycket har jag hunnit med denna förmiddag, för jag har dessutom hunnit skriva ett par inlägg i min andra blogg.
Undrar jag förresten om någon lite mindre blogg kommer att kunna vrakas och väljas mellan? Tiden lär visa.
Nä, får nog gå och inspektera dutten och se om jag har något som kan täcka över den.
…kanske skriva något nytt här; men jag är så uppfylld av allt det här nya på Wp att jag nog måste be att få återkomma
Förresten har jag bakat både filbröd och rågbröd, så hela huset doftar av ljuvliga dofter. Mysigt bland alla vattkoppor (inte hos mig, utan hos dottern). Hon är förresten lite sur på att Bratz ska sluta säljas, måste hinna köpa en sista innan de tas bort från affärerna!
Antar att det är en annan ”Madonnan i bild” som sökts efter och undrar varför man hamnar hos mig när man har sökt på Photoimagine? Tror jag har lagt ut videon till Ainbusk’s Älska mig för den jag är. Just det; fast det var ett tag sedan.
En god afton har vi. Fast det är nästan så att vi börjar må lite illa av allt godis. Filmen med Kate Hudson och Owen Wilson är dråpligt rolig och tonårstjejer härifrån, seglade ut i snöhögarna iförda tygskor och i mitt tycke ganska så tunna skinnjackor, visserligen med tjocka halsdukar över, men ändå… Förstår inte vad som har hänt med modet numera!
En bra dag har det varit och imorgon är det söndag. Vilodagen. Mysigt med vila – ja.
…att man lägger ut bilder på Internet så får man väl skylla sig själv, antar jag.
Förstås. Men jag har ju bara lagt ut en bild på mitt hår, min käklinje och en aning av halsen. Och så hörsnäckan från den för tillfället oanvändbara mobilen. Inte mycket att hurra för alltså. Men så får jag ett tips av snälla Wendla och får se MITT hår, min käke och min hals på en annans blogg. Inte så farligt kanske, men som presentationsbild på en sexblogg känns det lite sådär faktiskt. Tänk om någon känner igen mitt risiga hår och tror att det är min blogg, att det är jag som skriver där anonymt och försöker få till det med tre män på en gång… Inte kul alls. Nej.
Och jag som hade en bild som visade ännu mer, ute en kort stund i bloggen en annan gång…Och mina ögonbilder och hoppbilder dessutom. Jisses!
Sånt här tänker man ju inte så noga på alltid, här på bloggen. Men så lagom roligt är det alltså att bli använd som profilbild i en helt främmande persons blogg. Speciellt i en där det skrivs om sånt som man inte vill bli förknippad med alls.
Fast samtidigt kan jag ju le lite åt det. Så tokigt om någon tror att det är jag. Folk kanske börjar titta lite konstigt på mig i smyg och då kan jag ju lätt bli lite fnissig och tro att någon t r o r något. Haha, Vilda Madonnan…
Och lite mer hade jag tänkt skriva, men det blir inte riktigt som jag har tänkt mig. Har precis varit på Imagechef.comoch skulle kopiera den här bilden med Picassostuk på, men det blev bara pannkaka av det hela…
Fast pannkaka är ju gott och idag ska jag baka scones till lunch och låna en lättare Tarotbok. Ibland tvivlar jag förresten på min förmåga, men så kommer jag på att jag hade högsta betyg från KomVux i allt, utom Matte som jag läste 14 år efter kursen innan. Så då vet jag ju att Jag Kan; jag är inte dum.
…skriva mer om astrologi, för det är det som drar flest läsare.
Fast å andra sidan är det ju inte för besökssiffrornas skull jag skriver (även om det är så roligt att få några läsare, förstås), utan för att jag har något underliggande b e h o v av att skriva av mig ibland.
Jag hittade ett gammalt rit- och skrivhäfte igår. Det är ifrån den tiden när jag hette något annat i efternamn och gick i 3E, i en skola ute i Haninge (Vallaskolan) och redan då…så skrev jag och ritade dessutom mycket och ofta. Konstigt, jag som fick tvåa i teckning sista terminen i nian (nej, jag har fortfarande inte förlåtit min fröken Lena för det – för kanske berodde mitt störande fnissande under lektionerna på något? Kunde du inte ha tagit reda på orsaken istället för att sänka mig så?!)
Det här rit- och skrivhäftet kallas i alla fall för Hobbybok och börjar med ”Jag är intresserad av” på en sida följt av olika sidor med: Musik (med noter i olika vackra färger runt om), Ma (här finns olika tal att räkna ut), Sv (omgivet av en hel massa ord skrivna i olika färger) och sist står Rita, följt av en hel massa sidor med vackra flickor och deras olika kläder, husen och rummen som de bor i och deras olika saker. I slutet av boken har jag skrivit om olika företeelser som t ex Naturen, Gymnastiken, Skolan och Dikter. Det följs sedan av olika bokrecensioner (som t ex av Kulla-Gulla, min absoluta favoritbok på den tiden)… Och allt det här gjorde jag på min fritid!
När jag bläddrar i Hobbyboken känner jag igen sånt jag har glömt och undrar Är det här jag? V a r det här jag?
För fast så mycket händer i ett liv, så är du ändå samma lilla människa inuti – fast påfylld av erfarenheter, kunskaper och mognad (förhoppningsvis!). Och jag får helt klart ta och hitta på olika sysselsättningar när jag är ensam nu, för jag har märkt att det blir mer ofta så, när de stora är ute och maken jobbar. Alltid har jag haft en ganska så stor ensamhetskänsla och egentligen gillar jag ju att vara själv, speciellt när jag kan välja tidpunkten för ensamheten. Men jag märker att jag blir lite nedstämd nu, när alla går ut, vår yngsta har somnat och jag liksom blir…över. Det tar ett tag innan jag kommer på vad jag ska göra av min ensamhet och lite rastlöshet kommer över mig; jag får svårt att koppla av och går från det ena till det andra tills jag oftast hamnar framför datorn…
…att lägga sin energi på; fast jag måste bara komma på vad det är först!
Sitta med fötter på bordet och vifta med tårna kanske? Eller att berätta saga för en trött en? Ligga med datorn i knät och se på lite TV samtidigt? Veta att man har jobbat undan så mycket i veckan att nöjdhetskänslan har belägrat halva kroppen? Känna att snart är det helg och jag tror att det blir så roligt?
Veta att det som är allra viktigast här i Livet är det som omger mig dagligdags och en representant för det sitter med de små söta tårna på köksbordskanten, iförd en blå morgonrock med huvan över det trassliga och sömniga håret.
En fin känsla. Det är kväll och vi ska snart ha lite läggdags här.
Och ja; man kan väl säga att det har med mig att göra, allting. Intressant. Förutom knaschefen då; fattar inte hur han nästlade sig in här…?
Läs även andra bloggares åsikter om Madonnan, sökord, blogg, knaschefen, Uranus, Venus, Botticelli, Astrologi
Nej, det gör jag inte, kära syster, precis som du skrev till mig i ditt sms nyss. Men jag försöker; alltid något 
Det kan emellanåt bli lite känslan av att de försäger sig, men vi pratar då inte öppet om den lilla felsägningen, så att säga. Men jag känner ofta ändå att ”det här är från min blogg”.
att använda mig av små, söta och talande smilies i kommentarer och dylikt, eftersom jag precis har fått en länk 
till en sida där det står hur man gör! 
