Blossande kinder

En elak hosta och en dum liten kvinna som går och jobbar trots en ganska så frånvarande röst. Då får man skylla sig själv om man börjar må illa av febern som stiger under dagen på arbetet, men jag brukar skylla på den där Luther – för jag har verkligen haft ”besvär” med att stanna hemma, ända sedan jag var liten! Att tillåta mig det är…svårt. 

Det känns som om jag är snudd på oumbärlig dessutom… Är jag inte det? Hm. Jag har i alla fall så sällan stannat hemma att jag inte är riktigt säker på hur man gör; men får mejla en kollega, för hon vet allt, hon C!

Nu ska jag ligga här i sängen; sova varvat med att läsa lite bloggar. Det var ett tag sedan, för helgen har tillbringats på annan ort med himmelsk tårta , feber i början och sedan hosta. Suck.

Hej hopp på er.

Tänk att

               

…äta middag ihop med sin tonårsdotter, kan betyda så mycket; som att t ex rökning och andra dåliga vanor kanske uteblir.

Att det här, enligt en amerikansk undersökning, inte skulle gälla unga pojkar, förvånar mig lite. För jag tror att regelbunden samvaro och tid till småprat är väldigt viktigt. Och skulle tonåringen mot förmodan ändå ge sig ut på ”dåligheter” så kanske det är lättare att ta upp det med sina föräldrar, om man är van vid en förtrolighet?

Det står mycket i tidningarna, förresten. Varje morgon när jag läser så finns det alltid något jag fastnar för och börjar fundera kring. Det är säkert bra, bara att reflektera över saker. Tror jag.

På måndag ska jag börja jobba och det ser jag varken fram eller bakåt emot. Ingenting, helt enkelt. Plikten kallar, så känns det. Men innan dess, ser jag i alla fall fram emot några middagar tillsammans; alltid är det några hemma i alla fall…

 

 Foto: Fotoakuten.se

Läs även andra bloggares åsikter om Madonnan, hälsa, tonåringar, mat, middag, familj, äta, alkohol, rökning, ovanor, arbete

Att sitta urlakad

…med en datauppgift framför sig, tro att en hel massa måste pluggas in och att det kommer att ta en vecka allra minst, är inte en bra start på den sista arbetsdagen innan sommarlovet.

Men när jag sedan får hjälp så att jag kommer igång och förstår min uppgft, känns allt genast mycket bättre. Uppgiften godkänns och en sten lättar raskt från mitt bröst. Axlarna höjs en aning och de trötta fötterna tar mig dit jag vill. Senare en kram som ska räcka länge och steg som för mig hemåt.

Så kommer jag plötsligt på att nu är det sommar och jag har ledigt i exakt två månader. Bara jag får sova lite så ska jag verkligen tycka att det är härligt och underbart. Ska jag.

Sommar – smakar på ordet.

Och ler stilla.

 Läs även andra bloggares åsikter om dator, sommar, arbete, trötthet, sömn, hälsa, kram, kropp

En tvättstuga

…är en tvättstuga; kanske inte precis det jag har längtat efter en kväll, men ändå på sitt sätt lite mysigt.

Jag vet att tvätten blir ren och att tvättkorgen i badrummet kan vara lite tommare en dag efteråt, eller så. Sedan fylls den på och det behöver tvättas, torkas, vikas och läggas in. Gång efter gång.

Årstiderna kommer igen och igen, dagarna likaså. Man sover och jobbar och umgås och tampas och gläds med allt som finns i Livet. Tänker och pratar och lyssnar. Igen och igen.

En evig rundgång. Ett kretslopp. Är vad det är.

Hela Tiden.

Jag tänkte skriva några rader

…bara om det jag känner för, vilket jag i och för sig alltid gör, men ändå.

Jag kände mig nöjd idag, för jag var så pigg när jag slutade jobba och dessutom var det faktiskt l j u s t ute när jag gick hemåt vid tretiden. Allt hade jag rättat och skrivit i och så hann jag snygga till lite i klassrummet. Kom förresten på att jag borde använda de där pärmarna som jag har fått och sortera in lite papper så att jag hittar det jag behöver. Annars brukar jag stå och rota och rafsa lite lätt desperat i en tidsbrist, ofta utan att ens hitta det jag söker. Kanske om jag har flera pärmar för samma ämne, att jag slipper knöka in allt så att det blir svårt att stänga pärmen, eller så att hälften av papperen ramlar ut…Det är ju inte så kul och inte heller så användbart. Om man säger så.

Jag tycker, om något helt annat, att det är konstigt att jag ser tecken så ofta. Om allt och inget. Att jag tänkte på en flicka idag, som jag absolut inte har en relation till och som jag inte har sett på cirka ett halvår…så satt hon där ett par minuter senare. Det var lite lustigt, minst sagt. Och att boken jag hört någon prata om, som jag aldrig innan hört något om, plötsligt rekommenderades till mig på en förfrågan. Det är konstigt. Men säkert är det jag som läser ut saker ur ingenting. Eller så sitter någon någonstans och bara roar sig på min bekostnad. Varsågod!

Sen var det väl inte så mycket mer. Förutom att det är så många som betyder så mycket i mitt liv. Det är rätt fint. Väldigt fint. Och alla vet kanske inte om det.

Det borde jag nog ändra på – att förmedla hur viktiga andra är…

Jag har

…köpt den omtalade antirynkkrämen No7 och dessutom precis lånat Deepak Chopras bok Bli yngre, lev längre.

Tänk, bara tanken på det här gör att jag känner mig mycket yngre. Fast jag har nog alltid känt mig ung; inuti. Så är det. Jag är i och för sig väldigt skeptisk till allt vad sådana krämer är och heter, även om man läst att just den här verkligen ska ge resultat. Hur ska den kunna göra det? Rynkorna går ju inte att slipa bort precis, i alla fall inte med en kräm. Jag duger som jag är, förstås, men att försöka lite i fåfängans tecken skadar inte…

Boken då? Ja, jag känner mig öppen för det mesta och finns det bara bra argument så kan jag nog ta till mig ett och annat. Annars så är det ju bara givande att läsa en bok. När jag nu ska hinna med det…

Just det, på tal om att hinna kom jag just på att jag nu är ledig till 8 januari. Och jag fick löneförhöjning och fast anställning idag. Det var trevligt tycker jag. Och så fick jag höra att jag är lugn. Varje gång jag hör det, vilket händer rätt så regelbundet, så ler jag lite, för varför ser ingen mitt, i mitt egna tycke, rätt så vilda inre? Varför syns och märks det inte?

Sedan har jag fått ett julkort på en rosa ängel och just det kortet gladde så ovanligt mycket. Gjorde det. Tack söta.

Jobbat har jag gjort och det gick det med. Maken till julförvirrade elever har jag sällan skådat. Tur att det blev tid till film och högläsning, tror det behövs i julstressen.

Ja, ungefär så. Lite har jag nog att göra här hemma, inte mycket har blivit gjort efter att jag var sjuk i ett och ett halvt dygn.

Jag tar lite i taget, det finns ju några som eventuellt kan tänkas vilja hjälpa till.

Eventuellt.