Klistermärken…

…köpte jag idag på stan; för 25 kronor fick jag över tusen stycken. Perfekt till elevers fina jobb. Sen gick jag omkring och letade små saker, men hittade bara en fin bok att skriva i till lilla tjejen. Hon är i värsta författartagen och skriver riktigt medryckande små historier. Roligt att läsa

Sen gick jag hem. Och vi har fikat och jag har bloggat lite och nu ska vi laga mat. Jag och yngsta dottern.  Undrar vad vi ska hitta på? Det blir inte jag som bestämmer, men vi har ganska lika smak, som tur är.

Hej hopp!

Så många knölar…

…det finns i denna värld. Det bara vimlar av dem; se här bara:

Och tänk så mycket man kan göra med dem: Potatisgratäng, Bakad potatis, Mos, Potatissoppa, Rösti och säkert en hel massa fler anordningar. Men om de är ruttna eller det börjar växa långa rötter på dem, så kan man bara slänga dem och laga något helt annat.

Och då slipper man ju tvätta och borsta av dem…

Det tar tid…

…att lära känna en människa

Ibland en vecka, en månad, ett år

Andra gånger ett par – eller flera

Om du alls lär känna

Det kan du aldrig veta…

Madonnan funderar…

För två år sedan…

…skrev jag det här och orden är min känsla än idag:

 

Bakom mig

…finns känslan av intet.

Framför mig sänker sig långsamt

den orangeröda himlen,

som en tavla som sakta målas i mina lugna andetag.

Allt närmare kommer den

och famnar varsamt allt den möter;

den famnar mig.

Så lockande och mjukt välkomnande

är aldrig världen,

som då.

I en stilla och sömnig skymning.

              

En solnedgång - så vackert det är

Jag sover inte så mycket…

Nej, det gör jag inte, kära syster, precis som du skrev till mig i ditt sms nyss. Men jag försöker; alltid något Och en blogg kan vara bra till mycket – som att hålla kontakten en aning mer, när man inte hinner eller orkar annat.

Ibland märker jag förresten att andra människor känner mig mer, eller vet mer om mig än jag om dem. Och då får jag ofta känslan av att de följer min blogg, utan att säga något. För allt kan de ju inte veta om jag inte har sagt det, eller hur?   Det kan emellanåt bli lite känslan av att de försäger sig, men vi pratar då inte öppet om den lilla felsägningen, så att säga. Men jag känner ofta ändå att ”det här är från min blogg”.

En ganska märklig känsla faktiskt… Har du varit med om det någon gång?

Jag har funderat

Och jag kom fram till att det är oerhört viktigt hur man lägger sina ord. Så väldigt, väldigt viktigt…

Så att de hamnar rätt.

Och gör nytta istället för tvärtom.

Hon är bra…

…Melanie C; har texter och en röst som säger så  mycket. Lyssna här:

Styrka

 

I allt omkring

Och av det som betyder

Som ÄR det viktiga

Och omger dig och de dina

Varsamt smeker jag din varma kind

Lockar dig att skratta

Ger allt jag kan förmå

Pratar lättsamt om allt vi delat och delar

Ännu idag

Du och jag…

Så lika vi är

Mitt i alla olikheter

Och så viktiga – båda två

Mitt i Allt Är Vi

Det är bra med helger

För då kan man sova tillräckligt, fast man inte kunnat somna förrän jättesent. Och så kan man ta en mysmorgon och dagen i en maklig lunk. Så som jag tänker göra idag.

Kanske tar jag mig en tur till Fältan, i samband med leverans av dotter till kalas. Det blir ju lagom att flanera omkring där då. Kanske. Har i alla fall tillbringat en stund med att kika omkring på Facebook; inte på sådana som är mina vänner, men som jag känner till. Lite roligt. Tiden går och det händer saker hela Tiden, men en sak som är tråkig är att jag kan inte hitta gamla väninnor som har gift om sig till ett nytt efternamn, precis som de inte kan hitta mig. OM nu någon skulle vilja göra det…?

Nåja. Anledningen till att man en gång i Tiden tappade kontakten, hade säkert en mening. Så är det ju med allting. Väl?

Tror jag ska städa ett skoskåp idag, om jag orkar. Lite knepigt är det när det gör så ont att sitta med böjda knän, eftersom de har en liten inflammation. Som tur är börjar det bli lite bättre, så länge jag inte går så mycket…

Hej hopp, gummipropp. Ute skiner solen, fast jag hörde talas om en storm – var är den då?

Rena snurren

Som en sådan där leksak…som snurrar fort, eller långsamt, i olika färger. Runt, runt och samtidigt ska allt hinnas med. Hur får man ihop det? Eller får man inte det?

 

Kanske blir det bra ändå – i sluttampen?

Och pigga energier fyller hela mig och alla andra… Det ser jag fram emot!